En morgon i juli kunde förbryllade förbipasserande konstatera att något hänt med det lilla huset på Aðalstræti i Bolungarvík. Någon hade använt ett stort arbetsfordon som en grävskopa eller en traktor för att demolera halva huset. Men vem som tagit initiativ till skadegörelsen var en gåta.
Efter ett par dagar trädde Valdimar Lúðvík Gíslason fram och tog på sig ansvaret. Han hade tidigare suttit i kommunfullmäktige i tjugo år, och hade alltjämt ett uppdrag i en kommunal nämnd. I Morgunblaðið hävdade han att han agerat i nödvärn. Eftersom huset gick ut en bit i gatan ansåg han att det utgjorde en trafikfara.
Men det var inte det enda skälet till att Valdimar Lúðvík Gíslason demolerade huset. Kommunen ska ha haft planer på att flytta det, men lagt beslutet på is sedan Minjastofnun Íslands börjat intressera sig för husets historia. Det restes nämligen första gången år 1909 - och alla hus som är hundra år och äldre är fredade och får inte flyttas eller ändras utan klartecken från myndigheten.
Valdimar Lúðvík Gíslason ansåg däremot att kommunen inte alls haft några planer för huset. När det köptes var det för att det skulle rivas - men sedan hade inget skett. I Morgunblaðið tillbakavisade han också de grunder på vilka huset skyddats och anklagade Minjastofnun Íslands för att förvanska fakta:
"Det finns ingen historia bakom detta hus. Detta var ett vanligt, mycket dåligt och enkelt bostadshus. ... De säger att huset byggdes i Bolungarvík 1909, men det byggdes i Aðalvík då. Kanske har de tagit fel på platsen. 1920 revs det huset, timret flyttades till Bolungarvík och där byggdes ett annat hus. Detta är inte samma hus som det var i Aðalvík."Vidare hävdade Valdimar Lúðvík Gíslason att huset inte kunde åtnjuta skydd tack vare hundraårsregeln eftersom det dessutom byggts ut med åren.
Sigurður Gíslason föddes 1922 i huset på Aðalstræti 16 i Bolungarvík. Enligt honom är det i stället Valdimar Lúðvík Gíslason som har felaktiga uppgifter om husets historia. Att det skulle ha byggts ut kallar han för "trams". Han säger till Vísir att huset i dag är likadant som när han bodde i det fram till åtta års ålder. Och hans undersökningar visar att det även är identiskt med det hus som först byggdes i Aðalvík på Hornstrandir:
"Detta är ett lite speciellt hus. Det har ropats ut att det är byggt av skräp från Aðalvík. Min far rev huset 1919 och då var det tio år sedan det byggdes. Jag anser det vara sannolikt att han själv byggde det ursprungligen. Han var byggnadsarbetare och flyttade till Aðalvík samma år som huset byggdes, 1909."I dagsläget ser det ut som att Valdimar Lúðvík Gíslasons agerande får motsatt effekt. Husets historia har blivit bättre kartlagd och det finns inga konkreta uppgifter som motsäger Sigurður Gíslasons berättelse om att exakt samma hus flyttades från Aðalvík till Bolungarvík. Därmed har Minjastofnun Íslands intresse för det vuxit. Inget talar för att huset kommer att rivas.
Kommunen undersöker nu möjligheterna att ändra detaljplanen så att huset - i samråd med myndigheterna - ska kunna flyttas antingen till en ny plats eller längre in på tomten så att det inte sticker ut i gatan.
Valdimar Lúðvík Gíslasons agerande utreds nu av polisen i Ísafjörður. Minjastofnun Íslands och kommunen vill ha skadestånd för skadegörelsen. I väntan på definitivt besked om husets framtid har det lagats provisoriskt så att det inte ska ta skada av väder och vind.
