Ólafur Ragnar Grímsson tänker inte på nytt kandidera till jobbet som Islands president. Om ett och ett halvt år ska en ny statschef väljas. Redan har en insamling startats för att få Reykjavíks tidigare borgmästare Jón Gnarr att ställa upp. Men det är tveksamt om den folkkäre komikern i dagsläget skulle vara intresserad av uppdraget.
Efter den smutsigaste och mest politiska kampanjen i ett isländskt presidentval besegrade Ólafur Ragnar Grímsson för två och ett halvt år sedan huvudkonkurrenten Þóra Arnórsdóttir. Ett halvår före valet deklarerade han att han inte tänkte kandidera till en femte mandatperiod. Men en namninsamling fick Ólafur Ragnar Grímsson att ändra sig.
Ólafur Ragnar Grímsson valdes till Islands president år 1996. Innan dess hade Vigdís Finnbogadóttir suttit på posten i sexton år. I en intervju i Monocle, som Eyjan tagit del av, säger Ólafur Ragnar Grímsson att han inte avser att kandidera på nytt. Däremot vill han enligt RÚV inte kommentera vad som sades under valrörelsen år 2012. Ólafur Ragnar Grímsson deklarerade då att han övervägde att hoppa av efter halva perioden.
För första gången på tjugo år kommer islänningarna - om inte Ólafur Ragnar Grímsson ändrar sig ännu en gång - därmed sommaren 2016 att välja en ny president utan att den sittande statschefen är en av kandidaterna.
Under Ólafur Ragnar Grímssons tid som president har ämbetet fått en politisk prägel. Han är inte bara den första presidenten som nekat att underteckna lagar stiftade av alltinget - vid två tillfällen ledde detta till folkomröstningar om Icesave, och vid ett tillfälle valde den dåvarande borgerliga regeringen att dra tillbaka en lag om ägarkoncentration inom medierna - utan har också gjort en mängd utrikespolitiska utspel som inte sällan gått emot regeringens linje.
Presidentämbetet har gått från att vara närmast ceremoniellt och symboliskt till storpolitiskt. Det är därför sannolikt att många politiskt engagerade kommer att agera för att få sin kandidat vald till residenset på Bessastaðir.
Jón Gnarr, folkkär komiker och tidigare borgmästare i Reykjavík, har redan ett starkt stöd som knappast försvagats av hans insats som högsta chef för landets största kommun. Stödet bland borgerliga väljare och på landsbygden är dock inte lika övertygande. Men med ett och ett halvt år kvar finns redan en grupp på Facebook som uppmanar honom till att kandidera. Gruppen har gillats över 5 000 gånger.
Engagemanget för mänskliga rättigheter skulle tveklöst vara något Jón Gnarr skulle kunna utveckla som president. Frågan är dock om han är intresserad av uppdraget. I dagsläget förefaller han längta efter att jobba med olika projekt som inte kunnat kombinerats med jobbet som borgmästare. Han har dock i intervjuer inte uteslutit en kandidatur.
Eyjan spekulerar i namn som skulle kunna bli aktuella. Där finns socialdemokraten Össur Skarphéðinsson, juristen Ragna Árnadóttir och tidigare sjukhuschefen Björn Zoëga.
Össur Skarphéðinsson har visserligen svårslagen internationell erfarenhet från åren som utrikesminister, men det är svårt att se honom som en enande faktor. Hans starka engagemang för ett isländskt EU-medlemskap skulle tveklöst få samma krafter som inte ville se Þóra Arnórsdóttir som president att försöka sätta käppar i hjulet för kampanjen.
Ragna Árnadóttir var ett namn som diskuterades redan inför förra valet. Då valde hon att inte kandidera. Hon har också suttit i en rödgrön regering, men som minister utan partibok. Hon är en erkänt skicklig jurist och vann stor respekt under åren som statsråd. Ragna Árnadóttir skulle kunna vara en kandidat som skulle kunna få bred uppslutning. Hon fick också flest röster av en panel i DV.
Björn Zoëga basade över universitetssjukhuset Landspítali. När den nuvarande regeringen - till skillnad från vad som sagts under valrörelsen - aviserade nya nedskärningar valde han att säga upp sig i protest. Ställningstagandet ledde till att flera av besparingarna inte genomfördes. Hans principfasthet väckte beundran och uppskattning hos många. Även här är dock frågan om han skulle vara intresserad av jobbet som president.
I DV nämns ytterligare tänkbara kandidater. Davíð Oddsson, tidigare centralbankschef och statsminister, har många gånger ryktats vara på väg bort från jobbet som chefredaktör på Morgunblaðið. Han hade sannolikt också kandiderat till presidentposten långt tidigare om inte Ólafur Ragnar Grímsson kommit i vägen. I dag är han dock så politiskt belastad på grund av finanskraschen att en kandidatur skulle väcka våldsamt motstånd, även om han alltjämt har en trogen skara sympatisörer.
Ett namn som diskuterades redan inför förra valet var Salvör Nordal, professor vid Háskóli Íslands som i en bilaga till den parlamentariska kriskommissionens utredning av finanskraschen riktade hård kritik mot den sittande presidenten på grund av bristande etiska regler. Även Kristín Ingólfsdóttir, rektor för Háskóli Íslands, förekom då som nu i spekulationerna.
Andra tänkbara kandidater är enligt DV ekonomiprofessorn Þorvaldur Gylfason, som var tongivande i försöket att ta fram en ny grundlag. Med tanke på hur politiskt ämbetet blivit vore det säkerligen en kandidatur som skulle möta hårt motstånd - inte minst från några av de etablerade politiska partierna där intresset för att förändra konstitutionen är måttligt till obefintligt.
Þorsteinn Pálsson, som precis som Davíð Oddsson varit statsminister och ledare för Självständighetspartiet, är ett annat namn som ofta förs fram. Han tillhör dock partiets EU-vänliga flygel - något som om han skulle ställa upp skulle borga för politiska attacker från motståndarsidan.
Björn Zoëga basade över universitetssjukhuset Landspítali. När den nuvarande regeringen - till skillnad från vad som sagts under valrörelsen - aviserade nya nedskärningar valde han att säga upp sig i protest. Ställningstagandet ledde till att flera av besparingarna inte genomfördes. Hans principfasthet väckte beundran och uppskattning hos många. Även här är dock frågan om han skulle vara intresserad av jobbet som president.
I DV nämns ytterligare tänkbara kandidater. Davíð Oddsson, tidigare centralbankschef och statsminister, har många gånger ryktats vara på väg bort från jobbet som chefredaktör på Morgunblaðið. Han hade sannolikt också kandiderat till presidentposten långt tidigare om inte Ólafur Ragnar Grímsson kommit i vägen. I dag är han dock så politiskt belastad på grund av finanskraschen att en kandidatur skulle väcka våldsamt motstånd, även om han alltjämt har en trogen skara sympatisörer.
Ett namn som diskuterades redan inför förra valet var Salvör Nordal, professor vid Háskóli Íslands som i en bilaga till den parlamentariska kriskommissionens utredning av finanskraschen riktade hård kritik mot den sittande presidenten på grund av bristande etiska regler. Även Kristín Ingólfsdóttir, rektor för Háskóli Íslands, förekom då som nu i spekulationerna.
Andra tänkbara kandidater är enligt DV ekonomiprofessorn Þorvaldur Gylfason, som var tongivande i försöket att ta fram en ny grundlag. Med tanke på hur politiskt ämbetet blivit vore det säkerligen en kandidatur som skulle möta hårt motstånd - inte minst från några av de etablerade politiska partierna där intresset för att förändra konstitutionen är måttligt till obefintligt.
Þorsteinn Pálsson, som precis som Davíð Oddsson varit statsminister och ledare för Självständighetspartiet, är ett annat namn som ofta förs fram. Han tillhör dock partiets EU-vänliga flygel - något som om han skulle ställa upp skulle borga för politiska attacker från motståndarsidan.
I Fréttatíminn diskuteras även namn som Katrín Jakobsdóttir, ledare för Gröna vänstern, och Þóra Arnórsdóttir. Katrín Jakobsdóttir är landets mest respekterade politiker, men inget tyder på att hon i dag skulle vara på väg att överge partipolitiken. Þóra Arnórsdóttir är under hösten inbjuden till en internationell ledarskapsutbildning vid Yale-universitetet i USA. Det är tveksamt om hon skulle kunna övertalas till att kandidera på nytt.
I DV:s läsaromröstning är Ragna Árnadóttir favorit med 24 procent av rösterna. Hon följs av Jón Gnarr (16,8 procent), Davíð Oddsson (14,3 procent), Salvör Nordal (6,9 procent) och Þorvaldur Gylfason (6,7 procent).
När Fréttatíminn sammanställde en lista med 20 kandidater fick Jón Gnarr 24 procent och Ragna Árnadóttir 19 procent. I ett val mellan de två som fått flest röster fick däremot Ragna Árnadóttir hela 64 procent mot 36 procent för Jón Gnarr.
Jón Gnarr har i en opinionsmätning utförd av Fréttablaðið ett stort försprång gentemot andra tänkbara kandidater. Hela 47 procent vill se honom som republikens nästa president. Den sittande statschefen Ólafur Ragnar Grímsson får liksom Ragna Árnadóttir 9 procent medan Þóra Arnórsdóttir och Ari Trausti Guðmundsson, som bägge kandiderade år 2012, får 3 respektive 2 procent.
Bland Piratpartiets väljare vill hela 71 procent se Jón Gnarr som Islands president. Motsvarande siffror bland Ljus framtids och Socialdemokraternas sympatisörer är 65 respektive 60 procent. Jón Gnarr har fler anhängare bland manliga väljare medan Ragna Árnadóttir lockar fler kvinnor. Ólafur Ragnar Grímssons förespråkare är jämnt fördelade mellan könen.
När Fréttatíminn sammanställde en lista med 20 kandidater fick Jón Gnarr 24 procent och Ragna Árnadóttir 19 procent. I ett val mellan de två som fått flest röster fick däremot Ragna Árnadóttir hela 64 procent mot 36 procent för Jón Gnarr.
Jón Gnarr har i en opinionsmätning utförd av Fréttablaðið ett stort försprång gentemot andra tänkbara kandidater. Hela 47 procent vill se honom som republikens nästa president. Den sittande statschefen Ólafur Ragnar Grímsson får liksom Ragna Árnadóttir 9 procent medan Þóra Arnórsdóttir och Ari Trausti Guðmundsson, som bägge kandiderade år 2012, får 3 respektive 2 procent.
Bland Piratpartiets väljare vill hela 71 procent se Jón Gnarr som Islands president. Motsvarande siffror bland Ljus framtids och Socialdemokraternas sympatisörer är 65 respektive 60 procent. Jón Gnarr har fler anhängare bland manliga väljare medan Ragna Árnadóttir lockar fler kvinnor. Ólafur Ragnar Grímssons förespråkare är jämnt fördelade mellan könen.
