![]() |
Vulkanutbrottet vid Holuhraun sett från ungefär tolv mils håll under natten mot måndagen. |
I över fyra månader har nu vulkanutbrottet vid Holuhraun pågått och bildat det största lavafältet på Island sedan Lakis utbrott 1783. Fältet mäter 82,9 kvadratkilometer. Lavan breder nu ut sig över ett så stort område att det med råge skulle täcka hela Kópavogurs kommun.
Intensiteten i utbrottet har dock minskat. Det har också den jordskalvssvärm som skakat Bárðarbunga sedan mitten av augusti. Antalet skalv om dagen är färre och det blir allt glesare mellan de stora skalven. Ändå är den seismiska aktiviteten fortsatt hög. Sedan jordskalvssvärmen började för snart fem månader sedan har närmare 40 000 skalv inträffat i området.
Under onsdagen skedde 57 skalv med en topp på 4,4. Under torsdagen var antalet skalv 50 där det kraftigaste hade en magnitud på 4,6.
Páll Einarsson, professor i geofysik vid Háskóli Íslands, säger till RÚV att ett utbrott i Bárðarbungas vulkaniska system inte kunde inträffa på en mer gynnsam plats än vid Holuhraun. Ett basiskt lavautbrott på öppen mark orsakar nämligen sällan några större problem. Om motsvarande utbrott däremot skulle ske under en glaciär finns risken för spridning av stora mängder vulkanaska och översvämningar:
"Om vi nu tittar på alla tänkbara händelseförlopp som vi kan komma på i samband med ett utbrott i Bárðarbunga, så är detta det klart lämpligaste händelseförloppet som en kan tänka sig. ... Det är ett stort utbrott som pågår. Vi får inte glömma det. ... Det har producerat lava på en plats där det inte orsakar några problem och det enda problemet som vi hittills har haft av detta utbrott är luftföroreningar. Det kan knappast räknas som mycket allvarligt mot bakgrund av hur stor händelsen är."Under nyårshelgen var området vid Holuhraun obevakat eftersom även de två poliser som är stationerade i en fjällstuga nära Askja fick ledigt. De återvänder nu till området. Forskare och experter från Háskóli Íslands och Veðurstofa Íslands väntas också till området inom de närmaste dagarna.
Här kan du läsa mer om utvecklingen vid Bárðbarbunga.