
Från Fons gick pengarna vidare till bolaget Fred. Olsen & Co, som var storägare i Sterling. Misstankarna går ut på Hannes Smárason på detta sätt ska ha försökt få FL Group att köpa in sig i flygbolaget tillsammans med Fons. Hösten 2005 köptes så Sterling av FL Group.
Agerandet fick flera styrelsemedlemmar att hoppa av under sommaren 2005. Efter upprepade krav från vd:n Ragnhildur Geirsdóttir hade pengarna återförts till FL Groups konto. Kritiken mot Hannes Smárason var hård eftersom flera ledamöter ansåg att han helt på egen hand ägnade sig åt investeringar som inte förankrats i styrelsen.
Han ska inte bara ha lagt beslag på summor som han inte hade rätt att disponera. Hannes Smárason såg enligt åtalet till så att ingen annan i styrelsen fick kännedom om transaktionen. Beslutet förankrades inte heller i styrelsen. Vidare undanhöll han information om FL Groups konto i Kaupþing för den övriga styrelsen.
Hannes Smárason har hela tiden nekat till anklagelserna. Han har konsekvent hävdat att FL Group alltid haft tillgång till pengarna genom kontot i Kaupþing. Han har dessutom förnekat att de skulle ha använts vid köpet av Sterling.
Det är bristen på bevis som friar Hannes Smárason. Héraðsdómur Reykjavíkur anser att många av de vittnesmål som framförts under rättegången varit av tveksamt värde. Dit räknas sannolikt dokument som till synes undertecknats av Hannes Smárason, men som han sade sig inte känna igen.
Huvudproblemet är dock enligt domstolen att åklagaren inte kunnat visa att pengarna faktiskt lämnade Kaupþings konto i Luxemburg - trots att Hannes Smárason var den enda som hade rätt att använda det. Pengarna kan ha funnits där hela tiden. Företrädare för Kaupþing kunde i rätten inte förklara varför det inte fanns några uppgifter som visade om överföringen ägt rum eller inte. Därmed faller också beviskedjan eftersom det inte går att styrka att Hannes Smárason flyttade pengarna från FL Group till Fons.
Under slutpläderingen yrkade åklagaren på två till tre års fängelse för Hannes Smárason. Åtalsrubriceringen var i första hand förskingring och i andra hand trolöshet mot huvudman. Det är sannolikt att den friande domen överklagas till Hæstiréttur Íslands.
Statskassan står för rättegångskostnaderna på drygt 13 miljoner isländska kronor.