Reykjanesryggen är namnet på en sprickzon som sträcker sig från den isländska sydkusten och söderut i Atlanten. Här rör sig de nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattorna ifrån varandra i en takt av ungefär två centimeter om året. Därför är kraftiga jordskalv vanliga i området. Sannolikt inträffar också ett stort antal vulkanutbrott, men då de sker på stora djup på öppet hav upptäcks de sällan.
Ett jätteskalv med en magnitud på 7,1 inträffade i fredags klockan 18.59 söder om Reykjanesryggen i en sprickzon som kallas Charlie Gibbs. Det följdes av efterskalv som uppmättes till 5,3 och 4,9.
Skalvet hade sitt epicentrum 140 mil sydväst om Reykjavík, 170 mil väster om Dublin och 170 mil sydost om Nuuk. Närmaste bebyggelse var Nanortalik på Grönlands sydkust - hela 116 mil från epicentrum.
Eftersom skalvet skedde så långt från land registrerades det enbart av mätinstrument. Det orsakade inte heller några kända skador.
Samma område har tidigare varit platsen för stora skalv. Den 13 februari 1967 - alltså på dagen 58 år innan fredagens skalv - uppmättes här ett skalv till 7,0.
Här kan du läsa mer om undervattensutbrott längs Reykjanesryggen.
