Att hålla vägen till Árneshreppur öppen under vintern skulle inte bara vara kostsamt utan dessutom farligt. Risken för laviner är stor på flera platser från Bjarnarfjörður i söder till Gjögur i norr. Eftersom kommunen dessutom är så liten har den sällan råd att betala för snöröjning. Det skriver inrikesminister Ólöf Nordal i ett svar på en interpellation från Jóhanna María Sigmundsdóttir.
Árneshreppur i Västfjordarna är med 54 invånare Islands näst minsta kommun. Från Bjarnarfjörður i söder slingrar sig väg 643 mellan höga fjäll och branta stup som leder rakt ned i Atlanten. Efter någon timmes körning uppenbarar sig Djúpavík, platsen för landets ensligaste hotell. I dag har den gamla sillmetropolen bara två invånare året runt.
Grusvägen slingrar sig därefter förbi det övergivna fiskeläget Gjögur och kommunens flygfält, förbi skolan i Trékyllisvík och fram till lanthandeln, bensinpumpen och sparbanksfilialen i Norðurfjörður. I den norra delen av kommunen bor majoriteten av Árneshreppurs invånare.
Mellan den 5 januari och den 20 mars är i regel Árneshreppur helt avskuret från omvärlden. Flyget ska visserligen gå mellan Reykjavík och Gjögur två gånger i veckan, men många turer ställs in på grund av oväder.
Mellan den 1 november och den 5 januari kan Vegagerðin ploga en gång i veckan för att hålla vägen framkomlig för fyrhjulsdrivna fordon. Under höst och vår kan vägen snöröjas två gånger i veckan - om det inte handlar om stora mängder snö som kräver stora ansträngningar.
Under vintern är Vegagerðin inte skyldigt att hålla vägen till Árneshreppur öppen. Sträckan mellan Gjögur och Norðurfjörður ska visserligen plogas två gånger i veckan i anslutning till flygtrafiken, men där är det stopp. Vägen söderut är inte sällan oframkomlig flera månader i sträck. De två invånarna i Djúpavík brukar vara insnöade både norrut och söderut.
Vinter efter vinter har lokalbefolkningen klagat på bristande snöröjning. Bland annat hävdar invånarna i Árneshreppur att myndigheterna bryter mot likställighetsprincipen. Den säger att alla medborgare ska ges samma möjligheter. Att inte kunna lämna hemkommunen anser de är ett brott mot principen samtidigt som den igensnöade vägen gör det svårt att bedriva någon verksamhet under vinterhalvåret.
Jóhanna María Sigmundsdóttir, alltingsledamot för Framstegspartiet, ställer i en interpellation till inrikesminister Ólöf Nordal en rad frågor om snöröjningen i Árneshreppur. Svaret är att det inte bara vore oförsvarligt dyrt att hålla vägen öppen. Det skulle dessutom vara förbundet med stor lavinfara.
Risken för laviner är stor vid Kaldbakur, Veiðileysa och Reykjarfjörður. Vid passet Veiðileysuháls är vägen särskilt dålig - och mängderna snö särskilt stora. Det innebär enligt Ólöf Nordal att lavinfaran är så akut att det enbart på grund av denna risk är ytterst tveksamt om vägen kan hållas öppen.
I år har ovädren i kommunen avlöst varandra, men mindre snö än vanligt har fallit. I fredags öppnades vägen till Árneshreppur på nytt. Under vintern har Vegagerðin när förhållandena varit gynnsamma tidigare plogat den två gånger. Kostnaden uppgick till 1,5 miljoner isländska kronor.
Mot att kommunen går in och betalar hälften av kostnaden kan Vegagerðin på uppmaning från Árneshreppur ploga vägen. Det har skett vid sju tillfällen de fem senaste åren. Eftersom kommunen har så få invånare blir det en hög kostnad per skattebetalare för att delfinansiera snöröjningen.
I svaret sägs det vidare att Árneshreppur inte är unikt. Flera andra vägar lyder under samma regler. Det gäller bland annat vägen över Dynjandisheiði och Hrafnseyrarheiði, vägen över Hellisheiði eystri, över Öxi, till Dettifoss och till Mjóifjörður.
Vad som skiljer Árneshreppur från de andra är - med undantag för Mjóifjörður - att där inte finns några boende under vinterhalvåret. Vid vattenkraftverket Mjólkárvirkjun, som ligger mellan Dynjandisheiði och Hrafnseyrarheiði, finns två eller tre anställda som jobbar långa pass. De brukar hämtas med postbåten eller med bandvagn.
För invånarna i Mjóifjörður på östra Island är situationen däremot jämförbar med Árneshreppur. I år snöade vägen över Mjóafjarðarheiði igen för gott vid jul. Det lär dröja åtminstone ytterligare en månad innan Vegagerðin försöker öppna sträckan över heden. När det gjordes i slutet av maj förra året var snön på sina håll tio meter djup.
Det tjugotalet bofasta i Mjóifjörður har dock en pålitlig färja till Neskaupstaður som går två gånger i veckan. En annan fördel under vintern är att de flesta är verksamma inom fisket medan fårskötsel dominerar i Árneshreppur. Därför har många invånare i Mjóifjörður möjligheten att stanna till i grannfjordarnas städer under fisketurerna.
