"Sannolikt ligger detta djupt i folkets natur. I vardagslivet behöver islänningar aldrig stå enade, förutom i fiskbutiken på måndagar och på banken efter månadsskiftet. Andra folk tillbringar hela dagar med att stå enade på tågperronger, i tunnelbanevagnar, på konserter och idrottsarenor, men här åker varje man och varje kvinna runt i sin privatbil under sin stora dag med sitt parti i passagerarstolen. Därför vill varje människa ha sitt eget parti."
Författaren Hallgrímur Helgason skriver i Stundin om varför den isländska vänstern aldrig lyckas enas i ett parti.
