Regeringen backar upp den isländska garantifonden inför Efta-domstolen. Därmed står Island på nytt mot Storbritannien och Nederländerna i en tvist om Landsbankis Icesave. Hæstiréttur Íslands gick tidigare på samma linje som Héraðsdómur Reykjavíkur och vill få ett rådgivande utlåtande från Efta-domstolen.I januari 2013 gick Island segrande ur Icesave-tvisten. Eftas domstol fastställde då att den isländska staten inte hade någon skyldighet att träda in och ersätta brittiska och nederländska sparare i Landsbankis Icesave. Ett sådant ansvar hade inneburit statliga garantier långt utöver vad som dikteras i EU:s regelverk om insättningsgarantier.
Domstolen gav Island rätt på samtliga punkter mot EU, Nederländerna och Storbritannien. Sedan dess har återbetalningarna från Landsbankis konkursbo fortsatt. Hittills har två tredjedelar av de prioriterade fordringarna - som i dag i princip består enbart av brittiska och nederländska Icesave-fordringar - återbetalats.
Prognoserna säger att Landsbankis konkursbo kommer att täcka de prioriterade fordringarna. De sista återbetalningarna väntas dock ta ytterligare några år.
När Icesave kollapsade i Storbritannien och Nederländerna kompenserades samtliga sparare med garantisumman på upp till 20 887 euro. Beslutet togs av de bägge regeringarna utan samråd med den isländska regeringen eller garantifonden, Tryggingasjóður innistæðueigenda og fjárfesta.
För ett drygt år sedan valde Storbritannien och Nederländerna tillsammans att inför Héraðsdómur Reykjavíkur stämma garantifonden. Storbritannien kräver 452,1 miljarder isländska kronor och Nederländerna 103,6 miljarder. De vill dessutom ha ränta och ersättning för kostnader. Totalt landar därmed kraven på runt 1 000 miljarder.
När de isländska storbankerna kraschade hösten 2008 fanns det inte på långa vägar tillräckligt med pengar hos garantifonden för att kunna ersätta alla sparare. Sedan tillgångarna fördelats proportionerligt mellan prioriterade fordringsägare fanns det 18,2 miljarder för Landsbankis Icesave, alltså ungefär en femtiondel av den summa som Storbritannien och Nederländerna vill ha.
Snart sju år efter kraschen har dock garantifonden inte betalat ut någon ersättning till Storbritannien eller Nederländerna. Inget av länderna vände sig nämligen till fonden inom femårsgränsen med krav på ersättning. Garantifonden anser därför att den inte på något sätt är skyldig att ersätta Storbritannien eller Nederländerna.
I stämningsansökan hävdar Storbritannien och Nederländerna att alla pengar som inkommit till garantifonden efter kraschen ska öronmärkas för Icesave. Även alla framtida tillgångar ska gå till britter och nederländare tills kraven har uppfyllts.
Den här gången gäller dispyten alltså inte någon statsgaranti. Samtidigt är det uppenbart att en garantifond med sådana förpliktelser i praktiken skulle vara satt ur spel för många år framöver. Därför anser regeringen att stämningsansökan bidrar till att äventyra den finansiella stabiliteten. Det är också därför som regeringen nu ger sig in i tvisten.
Eftersom garantifonden ligger under finansdepartementet är det också departementet som formellt hanterar frågan. Efter gårdagens regeringssammanträde meddelades att även utrikesdepartementet kommer att engagera sig i tvisten. Departementen kommer att sätta ihop en expertgrupp som ska föra Islands talan i Efta-domstolen.
Formella motparter i dispyten är den brittiska garantifonden och den nederländska centralbanken. Såväl Héraðsdómur Reykjavíkur som Hæstiréttur Íslands har vänt sig till Eftas domstol för ett rådgivande utlåtande. Det handlar dels om EES-avtalet säger att garantifondens ersättningsskyldighet kan överstiga fondens tillgångar, dels om det är förenligt med EES-avtalet att återskapa samma garantifond utan förpliktelser bakåt i tiden.
Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.
