
Den som i går slog upp Fréttablaðið hittade inte författaren Guðmundur Andri Thorssons vanliga måndagskrönika. I stället var den ersatt med en text signerad affärsmannen Jón Ásgeir Jóhannesson, som också är gift med tidningens huvudägare Ingibjörg Pálmadóttir.
På samma sätt som Morgunblaðiðs ägare låter chefredaktören Davíð Oddsson använda tidningens ledarsidor för försöka rentvå sig själv från misstag i samband med finanskraschen nyttjar Jón Ásgeir Jóhannesson Fréttablaðið som arena för smutskastning och självrättfärdigande. Genom åren har han i ett antal artiklar pekat ut rättsväsendet som korrumperat och dömt ut rättsprocesserna mot honom som politiska. Chefredaktör för Fréttablaðið är Kristín Þorsteinsdóttir, tidigare informationschef för Jón Ásgeir Jóhannessons nu kraschade detaljhandelsimperium Baugur.
I juni förra året friades Jón Ásgeir Jóhannesson av Héraðsdómur Reykjavíkur från anklagelser om trolöshet mot huvudman. Åtalet gällde köpet av Aurum våren 2008, en affär som finansierades med ett lån från Glitnir. Bolaget köptes enligt åklagaren till ett överpris samtidigt som bland annat Jón Ásgeir Jóhannesson kunde stoppa en miljard isländska kronor i egen ficka.
Jón Ásgeir Jóhannesson nekade i rätten och friades. Åklagaren hävdade att han hade utnyttjat sin maktposition inom Glitnir för att affären skulle genomföras. Rätten ansåg dock inte att de mejl som åklagaren åberopade räckte som bevisning.
I förra veckan beslutade Hæstiréttur Íslands att rättegången ska tas om. Anledningen är att en av de tre domarna i Héraðsdómur Reykjavíkur uttalade sig på ett sådant sätt om fallet att det kunde uppfattas som jäv.
Det är beslutet att ta om rättegången som får Jón Ásgeir Jóhannesson att rasa. Han skriver att isländska myndigheter i tretton års tid har lagt miljardbelopp på att försöka få honom i fängelse. Vidare anklagar han ekobrottsåklagaren Ólafur Þór Hauksson för osanningar.
Jón Ásgeir Jóhannesson skriver att rättegången underkänts för att åklagaren inte kände till att domaren var bror till Ólafur Ólafsson, tidigare storägare i Kaupþing som nyligen dömdes till fängelse för marknadsmissbruk och trolöshet mot huvudman. Detta var kunskap som Jón Ásgeir Jóhannesson anser att Ólafur Þór Hauksson hade haft om han orkat ta reda på fakta i målet.
Problemet är att det snarare verkar vara Jón Ásgeir Jóhannesson som har svårt att hålla sig till fakta. I domen från Hæstiréttur Íslands står det att det är domarens uttalanden som gör att jäv kan misstänkas, och inte något släktskap med en tidigare ekobrottsdömd näringslivstopp. Jón Ásgeir Jóhannesson påstår dock att det i fallet ljugs med välsignelse från Hæstiréttur Íslands:
"Ännu en gång ska jag släpas ned till tingsrätten där åklagarmyndigheten i landet får fria händer till att presentera sina anklagelser mot mig. Åklagarmyndigheten har de senaste tretton åren spenderat miljarder kronor av skattebetalares pengar för att finna något brott så att det vore möjligt att sätta mig ur spel. Men varför sker detta gång på gång? För mig är svaret enkelt. Systemet ser om de sina och försvarar sig med näbbar och klor."
Det är inte länge sedan Fréttablaðið publicerade en annan artikel där rättsväsendet ifrågasätts på ett liknande sätt. Då var det just Ólafur Ólafssons fru Ingibjörg Kristjánsdóttir som skrev. Hon hävdade då att rätten hade tolkat ett telefonsamtal på fel sätt och att den som omtalades inte var hennes make, utan en annan person med samma namn.
Ingibjörg Kristjánsdóttir ansåg att den påstådda feltolkningen var avgörande för den fällande domen mot Ólafur Ólafsson. Därför borde rättegången tas om. Hon fick i Vísir stöd av juristen Jón Steinar Gunnlaugsson - som själv arbetat för Ólafur Ólafsson.
Åklagaren Björn Þorvaldsson svarade i Vísir att Ingibjörg Kristjánsdóttirs artikel baserade sig på ett missförstånd. Dels hade inte några namn förväxlats, dels hade telefonsamtalet - till skillnad från vad Ingibjörg Kristjánsdóttir hävdade - ingen avgörande betydelse för utgången eftersom det fanns gott om annan bevisning mot Ólafur Ólafsson.