Beslutet att stänga luftrummet under Eyjafjallajökulls och Grímsvötns senaste utbrott var korrekt. Askmolnen från vulkanerna var betydligt större än vad de såg ut att vara på satellitbilder. Dessutom var askan betydligt grövre än vad satellitbilderna sade. Det framkommer i en forskarstudie publicerad i
Atmospheric Measurement Techniques.
Både under Eyjafjallajökulls utbrott 2010 och Grímsvötns utbrott 2011 stängdes luftrummet i delar av Europa. Medan Grímsvötn stoppade knappt tusen avgångar var askmolnen från Eyjafjallajökull skälet till att över hundratusen flyg ställdes in. Askmolnets utbredning gjorde att myndigheter över hela Europa fruktade att aska skulle kunna sugas in i flygplansmotorerna och förstöra dem.
Då hävdade många flygbolag att åtgärderna var alldeles för kraftiga. Flera flygbolag ansåg att myndigheterna överdrev riskerna med vulkanaska. Samtidigt förlorade flygbolagen enorma summor i uteblivna intäkter när planen tvingades stå kvar på marken.
En studie utförd av brittiska och isländska forskare ger myndigheterna rätt. Det säger en av forskarna, Þorvaldur Þórðarson, till RÚV. Att stänga luftrummet var en korrekt reaktion. Att tillåta flygtrafik hade varit att äventyra flygsäkerheten.
Forskarlaget har i Storbritannien samlat in vulkanaska från Eyjafjallajökull och Storbritannien. Den har jämförts med annan aska som spridit sig från Island till det europeiska fastlandet - till exempel aska från Askjas utbrott 1875 insamlad i Norge.
Askan som analyserades kom alltså från olika explosionsutbrott. Det innebär att de äger rum under en glaciär. Mötet mellan magma och is skapar våldsamma explosioner som får vulkanaskan att kastas flera kilometer upp i luften.
Analysen visar att aska så stor som 125 mikrogram fördes med vindarna från Island och Eyjafjallajökull till Storbritannien. Askan visade sig ha varit betydligt större än vad satellitbilderna visade medan utbrottet pågick. Satellitbilderna underskattade både askans storlek och mängd med upp till 50 procent.
Askan som analyserades kom alltså från olika explosionsutbrott. Det innebär att de äger rum under en glaciär. Mötet mellan magma och is skapar våldsamma explosioner som får vulkanaskan att kastas flera kilometer upp i luften.
Analysen visar att aska så stor som 125 mikrogram fördes med vindarna från Island och Eyjafjallajökull till Storbritannien. Askan visade sig ha varit betydligt större än vad satellitbilderna visade medan utbrottet pågick. Satellitbilderna underskattade både askans storlek och mängd med upp till 50 procent.
Vulkanaskan var alltså ett betydligt större hot än vad som framkom på satellitbilderna. Att bristerna var så stora kunde enligt Þorvaldur Þórðarson ha lett till förödande konsekvenser för flygtrafiken - om det inte hade varit för myndigheternas beslut att stänga luftrummet för flygtrafik om det fanns höga nivåer av aska i det.
Huvudförfattare till studien är John A. Stevenson från universitetet i Edinburgh och Þorvaldur Þórðarson, professor i vulkanologi vid Háskóli Íslands. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Atmospheric Measurement Techniques.
