Nu har över 45 000 islänningar skrivit på namninsamlingen som kräver en folkomröstning om fördelningen av makrillfisket. Fiskeminister Sigurður Ingi Jóhannsson vill dela ut kvoter på sex år som inte går att återkalla under den tiden. Kritikerna hävdar att ett ja till förslaget riskerar att bli ett steg mot öppen privatisering av naturresurser.Makrillen har de senaste åren efter torsken blivit den ekonomiskt viktigaste fångsten för den isländska fiskeindustrin. En stor del av fångsterna blir i dag fiskmjöl, men regeringens strävan är att allt mer makrill ska gå till mänsklig konsumtion eftersom det ger större intäkter. Den största exportmarknaden för just makrill är Ryssland.
Tidigare har makrillkvoter utfärdats från år till år. Nu vill fiskeminister Sigurður Ingi Jóhannsson utfärda makrillkvoter på sex år som därefter kan förlängas ett år i taget. I förslaget ingår att kvotbesluten inte kan rivas upp under tiden. I praktiken skulle det kunna innebära att det behöver gå två mandatperioder innan regelverket kan ändras - vilket i sin tur gör förslaget svårare att förkasta än att göra om grundlagen.
Sigurður Ingi Jóhannsson hävdar att en viss förutsägbarhet är nödvändig inom makrillfisket. Därför måste industrin få besked om hur fisket kommer att regleras inom de närmaste åren. Annars går det inte att investera i makrillfisket.
Dessutom anser han att förslaget - som åtminstone i teorin innebär att makrillen fortsätter att stå utanför det ordinarie kvotsystemet - garanterar att makrillfångsterna inte privatiseras. I stället fortsätter fisket att vara en naturresurs som ägs gemensamt av medborgarna.
Kritikerna har en helt annan syn på förslaget. Inte bara blir det mycket svårt att riva upp förslaget om det skulle klubbas i alltinget. Det utgör enligt kritikerna också ett steg mot privatisering av naturtillgångar.
I dag är det nämligen teoretiskt möjligt för alltinget att inom ett år återkalla fångstkvoter. Makrillen skulle alltså få ett betydligt starkare skydd. Det skulle kunna öppna dörren för att samma krav börjar att ställas när det gäller fler arter.
Kritikerna anser dessutom att statskassan får alldeles för lite ersättning från fiskeindustrin för nyttjandet av de gemensamma resurserna. De kvoter som Sigurður Ingi Jóhannsson vill utfärda är värda miljardbelopp - men enligt kritikerna reas de ut med en rabatt på 80 procent.
Fångstskatten på makrill är bara 17 isländska kronor per kilo, men det är troligt att kvoter skulle kunna säljas till högstbjudande för 80 kronor per kilo. Mellanskillnaden hamnar i aktieägarnas fickor i stället för att komma skattebetalarna till godo.
Nu har alltså över 45 000 islänningar skrivit på en namninsamling med krav på en folkomröstning om makrillfisket. Kravet gäller alla fiskekvoter som utfärdas på mer än ett år utan att skattebetalarna får fullgod ersättning för nyttjanden av en nationell naturtillgång.
Det är osäkert om Sigurður Ingi Jóhannssons förslag kommer att klubbas före alltingets sommaruppehåll. Om så skulle bli fallet blir det upp till president Ólafur Ragnar Grímsson att avgöra om lagen ska godkännas eller inte. Om han inte skriver under beslutet går det till folkomröstning om inte regeringen väljer att dra tillbaka förslaget.
Ólafur Ragnar Grímsson har vid tre tidigare tillfällen valt att inte underteckna lagar som klubbats i alltinget. Han har tidigare sagt att just fiskekvotsystemet är en fråga som skulle lämpa sig för en folkomröstning.
Namninsamlingen om makrillfisket - som fortfarande pågår - är enligt Kjarninn den sjätte största i Islands historia. Vid två tidigare tillfällen har Ólafur Ragnar Grímsson valt att inte godkänna lagar med färre underskrifter som grund.
Här kan du läsa mer om striden om makrillfisket.
