måndag 6 juli 2015

Svefneyjar får nya invånare och nygammal saltproduktion

Det har gått mer än 30 år sedan de senaste året runt-boende övergav Svefneyjar i Breiðafjörður. Men nu flyttar en familj in i en av öns gårdar. Och där tänker de ta upp den gamla traditionen att göra salt av kelp. Just på Svefneyjar producerades under medeltiden nämligen salt genom att bränna kelp som samlades in vid stränderna.

I flera år har ögruppen Svefneyjar - som förutom huvudön består av ytterligare 51 mindre öar - varit till salu. Svefneyjar ligger några kilometer öster om Flatey i Breiðafjörður. Den sista året runt-boende flyttade från Svefneyjar 1982. Sedan dess har öarna bara nyttjats på grund av tillgången till alger och ejderdun.

Länge har algerna använts vid fabriken i Reykhólar på fastlandet, men nu flyttar en familj till ön för att göra salt av kelp. De kallar produkten Viking Silver och tänker framställa saltet precis på samma sätt som under medeltiden.

Just saltproduktionen bidrog en gång i tiden till att namnge ögruppen. Svefneyjar betyder 'sömnöar'. Det sägs nämligen att Hall­steinn Þórólfs­son på Hallsteinsnes, en bosättare som nämns i Landnámabók, skickade sina trälar till Svefneyjar för att förse honom med salt. Men när han skulle se hur trälarna skötte sig visade det sig att de var så utmattade att de hade somnat.

Hall­steinn Þórólfs­son ska ha dödat trälarna på fläcken. Sedan dess - det tidiga 900-talet - ska ögruppen ha kallats Svefneyjar.

På Svefneyjar finns i dag saltgropar som fridlystes redan på 1930-talet. Här pågick alltså produktionen av salt i många århundraden. Den ursprungliga idén var att genom att bränna kelp kunna komma åt sältan men bli kvitt smaken. Smaken försvinner nämligen vid höga temperaturer.

När Guðni Þór Þránd­ar­son och Marie Lega­telois flyttar till Svefneyjar är det samma metod som de tänker använda. En analys av salt tillverkat på Svefneyjar visar att det innehåller mindre natrium än vanligt salt, men att det har höga halter av jod och mineraler.

Guðni Þór Þránd­ar­son berättar i Morgunblaðið att familjen tänker bosätta sig i ett av öns två bostadshus byggt 1930. Det andra tänker de renovera för att öppna ett gästhem. Förutom att driva pensionatet och att framställa salt blir insamlingen av ejderdun en tredje intäktskälla. Guðni Þór Þránd­ar­son säger att en förhoppning är att kunna bidra till att minska överkonsumtionen av salt:
"Ibland överraskas en av hur våra förfäder hade sakerna mycket klarare för sig när det gäller kostvanor."
En annan sak som skiljer kelpsaltet från Svefneyjar från vanligt salt är att det är svart. Guðni Þór Þránd­ar­son säger i Kjarninn att de flesta som testat det uppskattar smaken:
"De flesta tycker att det smakar bättre eller som vanligt salt när det smakas rent, eftersom det inte har någon kelpsmak. Det är lätt och mångfasetterat i den bemärkelsen att det ökar matens smak på ett mer varierande och inte lika skarpt sätt som vanligt salt. Det passar mycket bra till fisk, kött och grönsaker."
Själva framställningen kommer alltså att ske på Svefneyjar. Förpackning och distribution kommer att utgå från Stykkishólmur på fastlandet.

Den första testomgången finansierades genom en insamling på Karolina Fund. Om planerna går i lås blir det första gången på drygt 30 år som det finns året runt-boende på fler öar i Breiðafjörður än Flatey. Den ögrupp som övergavs senast var Skáleyjar 2003.

Flatey, som i dag är den enda bebodda ön med fem invånare under vintern, har året runt en färjeförbindelse med Stykkishólmur i söder. Öarna tillhör dock kommunen Reykhólahreppur i norr.

Här kan du läsa mer om försäljningen av Svefneyjar.