
Under förra mandatperioden motsatte sig Självständighetspartiet de försök som den rödgröna regeringen gjorde för att ändra fiskekvotsystemet. I koalition med Framstegspartiet har partiet agerat på samma sätt och stoppat förslag. Och det första partiet gjorde efter att ha hamnat vid makten efter valet 2013 var att slopa den förhöjda fångstskatt som vänsterkoalitionen infört.
Självständighetspartiet har starka band till fiskeindustrins jättar. De är partiets främsta bidragsgivare. De ser också till så att dagstidningen Morgunblaðið kan komma ut genom att täcka alla ekonomiska förluster. I gengäld argumenterar tidningen på ledarplats för att inga förändringar i kvotsystemet ska göras.
Nu hävdar Jón Gunnarsson, alltingsledamot för Självständighetspartiet och ordförande för den nämnd som behandlar fiskefrågor, att han kan tänka sig en nyordning. Förebilden är Färöarna.
Färöarna har på prov fram till 2018 infört ett system där delar av fiskekvoterna säljs på auktion. Syftet är att fisket ska ge så stora intäkter till statskassan som möjligt.
Nyligen har flera auktioner hållits på Färöarna. En kvot på 600 ton torsk såldes enligt RÚV för motsvarande 59,05 isländska kronor per kilo. På Island är fångstavgiften för ett kilo torsk 11,09 kronor. En kvot på 3 000 ton makrill gick för 63,93 isländska kronor per kilo. Isländska rederier betalar 2,78 kronor kilot. 64 isländska kronor per kilot blev priset för ett kilo sill med en kvot på 2 000 ton. Samma mängd på Island ger 2,56 kronor, rapporterar RÚV.
Islands makrillkvot är i år 147 824 ton. Dessutom återstår 3 825 ton som inte fiskades förra året. Om kvoterna hade sålts till samma priser som på Färöarna hade statskassan dragit in 9,7 miljarder isländska kronor. Det är mer än intäkterna för det totala fisket på Island under senaste året, uppger RÚV.
Jämförelsen är dock inte helt rättvisande. I dagsläget är det inte troligt att isländska rederier skulle betala lika mycket för sill och makrill. Till skillnad från Island omfattas nämligen inte Färöarna inte av det ryska importstoppet för fiskprodukter. Färöarna kan alltså fortsätta att sälja sill och makrill - två arter där Ryssland är en stor marknad - till höga priser. Island får däremot sälja till betydligt lägre priser eftersom den ryska marknaden är stängd.
På Färöarna är inte branschen särskilt förtjust i införandet av ett system med kvoter som auktioneras ut från år till år. På Island är motståndet mot ett liknande system kompakt. Huvudargumentet är att ett system baserat på auktioner skapar stor ovisshet för rederierna. När kvoter säljs från år till år finns det enligt branschen risk för att investeringar och långsiktighet försvinner.
Inom oppositionen finns det ett starkt stöd för en ny fiskepolitik som innebär högre avgifter för rederierna. En utbredd uppfattning bland oppositionspolitiker är att den fångstskatt som tas ut i dag inte är tillräcklig. Rederierna anses helt enkelt inte betala tillräckligt för att få nyttja en naturresurs som tillhör staten.
Därför kommer försöket på Färöarna med säkerhet att användas i debatten - inte minst när regeringens förslag till ändringar av grundlagen tas upp i höst. Enligt förslaget ska ägandet och nyttjandet av naturresurser definieras tydligare. Där kommer frågan om ersättning till statskassan att komma upp.
Jón Gunnarsson säger till RÚV att han kan tänka sig ett system liknande det som nu prövas på Färöarna. Det innebär i så fall att staten skulle auktionera ut kvoter till högstbjudande:
"Jag anser att det i detta läge skulle finnas flera fördelar med att undersöka ett sådant och därmed har det kommit in en viss marknadskoppling i systemet i stället för denna formella fångstskatt som vi har i dag."
Villkor i det färöiska systemet är att alla fångster landas på Färöarna. Bara färöiska båtar kan lägga bud på kvoter.
Här kan du läsa mer om Rysslands sanktioner mot Island.
Här kan du läsa mer om Rysslands sanktioner mot Island.