Ett nederländskt par får nej på önskemålet om att begravas vid Krýsuvíkurkirkja. Kyrkogården är nedlagd och därför fredad. Därmed klassas den också som ett fornminne. Kyrkan vid Krýsuvík totalförstördes i en anlagd brand för drygt sex år sedan. Senast begravningsplatsen användes var 1997 då Sveinn Björnsson jordfästes.Den lilla träkyrkan i Krýsuvík var en av Islands mest omtyckta när den totalförstördes i en brand i januari 2010. En då 19-årig man dömdes till ett års fängelse för att ha anlagt branden. Han fick även betala skadestånd på 7,3 miljoner isländska kronor.
Krýsuvíkurkirkja byggdes 1857. Den betjänades länge av en präst från Grindavík. När kyrkan avhelgades 1929 var skälet att det inte längre fanns många boende i närområdet. Kyrkan öppnades på nytt 1964 och har sedan dess betjänats av en präst från Hafnarfjörður.
Trots att de flesta gårdarna i närområdet står öde sedan länge var Krýsuvíkurkirkja populär. Många bilister stannade till för ett kort besök när de passerade kyrkan. Under de sällsynta gudstjänsterna var det ofta så fullt att många gäster fick sitta i slänten utanför.
Begravningsplatsen användes senast 1997. Då var det konstnären Sveinn Björnsson som jordfästes i Krýsuvík. Sedan dess har debatten om kyrkogården främst handlat om får som tagit sig in bland gravarna för att beta.
Några fler personer tycks inte få vila vid Krýsuvíkurkirkja. Ett nederländskt par har enligt Morgunblaðið vänt sig till kommunen med ett önskemål om att få bli begravda i Krýsuvík. Hildur Bjarnadóttir, stadsplanerings- och byggnadsansvarig i Hafnarfjörður, säger i ett beslut nej efter att ha hämtat in synpunkter från Kirkjugarðaráð och Minjastofnun Íslands.
Kirkjugarðaráð skriver att jordsättningen av Sveinn Björnsson var ett undantag. Han hade stark koppling till platsen. För att han skulle begravas vid Krýsuvíkurkirkja krävdes tillstånd. Innan dess hade kyrkogården inte använts på nästan åttio år.
Nu har det alltså snart gått hundra år sedan begravningsplatsen vid Krýsuvíkurkirkja togs ur bruk. Det nederländska paret anses inte ha några starka skäl för att få jordfästas just där. De har bara besökt platsen och uppskattat den. Om deras önskemål skulle tillgodoses befarar myndigheterna att beslutet skulle bli ett prejudikat där fler kyrkogårdar som fredats av åldersskäl åter skulle tas i bruk. Därför bör den här typen av önskningar endast beviljas i undantagsfall.
Här kan du läsa mer om branden i Krýsuvíkurkirkja.
