Flera dagars förhandlingar återstår innan en regeringsförklaring kan presenteras. Men det ryktas att Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet nu fördelat de flesta ministerposterna mellan sig. Bjarni Benediktsson har dock ännu inte gett upp hoppet om att få igenom kravet på tolv ministrar i regeringen - varav hälften från Självständighetspartiet.
Regeringsförhandlingarna mellan Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson, Gröna vänsterns Katrín Jakobsdóttir och Framstegspartiets Sigurður Ingi Jóhannsson fortsatte under gårdagen. Utöver diskussioner mellan partiledarna träffade de också företrädare för sjukvården och pensionärer.
Det kommer att dröja ytterligare några dagar innan det finns ett förslag till regeringsförklaring. Tonläget från partiledarna är dock optimistiskt. Där finns inget som tyder på att de tre partierna inte skulle kunna komma överens. Men en koalition kan ändå röstas ned om inte ledarna får med sig sina egna partier.
Missnöjet med förhandlingarna är stort inom Gröna vänstern. Inom partiledningen finns också många som upplever att de utsätts för påtryckningar från tunga namn som står bakom ett regeringssamarbete med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Många har blivit uppringda och uppmanats att säga ja till den förväntade regeringsförklaringen.
Missnöjet med förhandlingarna är stort inom Gröna vänstern. Inom partiledningen finns också många som upplever att de utsätts för påtryckningar från tunga namn som står bakom ett regeringssamarbete med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Många har blivit uppringda och uppmanats att säga ja till den förväntade regeringsförklaringen.
Fördelningen av ministerposter ryktas i det närmaste vara klar. En stridsfråga är dock antalet ministrar. Varken Katrín Jakobsdóttir eller Sigurður Ingi Jóhannsson vill se fler ministrar än dagens elva. Bjarni Benediktsson förespråkar däremot att tolv ministrar ska ingå i regeringen.
Gröna vänstern och Framstegspartiet har redan gått med på tre ministerposter var. Självständighetspartiet anser att de fem poster som de två andra partierna säger ja till är en för lite. En sjätte ministerpost skulle enligt Bjarni Benediktsson vara lämplig kompensation för att det största partiet släpper ifrån sig statsministerposten till Gröna vänsterns Katrín Jakobsdóttir.
Att Katrín Jakobsdóttir blir statsminister är redan klart. Annars faller hela Gröna vänsterns regeringsmedverkan. Även gruppledaren Svandís Svavarsdóttir kommer att få en ministerpost. Hon är en tänkbar miljöminister om inget tyngre uppdrag finns inom räckhåll. En annan kandidat till posten som miljöminister är Lilja Rafney Magnúsdóttir.
Veteranen Steingrímur J. Sigfússon blir denna gång utan ministerportfölj. Han blir i stället alltingets talman. Även detta är alltså ett prestigefyllt uppdrag som Självständighetspartiet kompromissar bort till Gröna vänstern.
För Katrín Jakobsdóttir innebär det förmodligen en viss lättnad att Steingrímur J. Sigfússon inte blir minister. Inom Gröna vänstern representerar de två olika falanger. Även om han utåt är lojal mot Katrín Jakobsdóttir skulle Steingrímur J. Sigfússon i många frågor kunna utsättas för påtryckningar från partiets landsbygdsfalang - en grupp som i vissa fall är på direkt kollisionskurs med Katrín Jakobsdóttirs storstadsfalang.
Framstegspartiets Lilja Alfreðsdóttir ryktas ha förlorat kampen om utrikesministerposten till Självständighetspartiet. Hon är en trolig kultur- och utbildningsminister. Sigurður Ingi Jóhannsson väntas få uppdraget som fiske- och jordbruksminister - en post som har hög prioritet inom partiet. Den tredje ministern blir rimligtvis Ásmundur Einar Daðason eller Þórunn Egilsdóttir. Hon är ett troligare val eftersom hon av partiledningen uppfattas som mer pålitlig.
Bjarni Benediktsson lägger det svåraste pusslet. Självständighetspartiet blev störst i samtliga sex valkretsar. Men om han inte får den sjätte ministerposten blir en av dessa valkretsar utan minister. Att det kan skapa interna konflikter visades inte minst efter valet i oktober 2016 där Páll Magnússon öppet kritiserade Bjarni Benediktsson för att den södra valkretsen inte fick någon minister.
Bjarni Benediktsson lägger det svåraste pusslet. Självständighetspartiet blev störst i samtliga sex valkretsar. Men om han inte får den sjätte ministerposten blir en av dessa valkretsar utan minister. Att det kan skapa interna konflikter visades inte minst efter valet i oktober 2016 där Páll Magnússon öppet kritiserade Bjarni Benediktsson för att den södra valkretsen inte fick någon minister.
Han kan knappast förbigå den södra valkretsen ännu en gång. Páll Magnússon är därför en stark ministerkandidat. Men det ryktas också att Unnur Brá Konráðsdóttir är aktuell för en ministerpost. Hon kandiderade i den södra valkretsen, men fick ingen plats i alltinget eftersom hon var nummer fem på Självständighetspartiets lista.
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir har goda möjligheter att få fortsätta som näringsminister. Mer omstridd är Sigríður Á. Andersen. Internt vill många att hon åter ska få uppdraget som justitieminister. Men i synnerhet Gröna vänstern anser att hon är belastad genom sin inblandning i turerna kring en sexualförbrytares upprättelse och därför inte bör ingå i regeringen.
En minister från den avgående regeringen som sannolikt har gjort sitt är kommun- och kommunikationsminister Jón Gunnarsson. Även hälso- och sjukvårdsminister Kristján Þór Júlíusson riskerar att bli av med sin post om inte Bjarni Benediktsson lyckas övertala Framstegspartiet och Gröna vänstern om att utöka antalet ministrar i regeringen till tolv.
Björn Valur Gíslason, tidigare vice ordförande för Gröna vänstern, spekulerar på Facebook om att även Guðlaugur Þór Þórðarson kan bli utan ministerpost. Det förefaller inte särskilt troligt. Han ryktas vara i det närmaste självskriven som utrikesminister.
En petning skulle dessutom vara riskabel för Bjarni Benediktsson. Guðlaugur Þór Þórðarson är den politiker inom Självständighetspartiet som har det starkaste personliga stödet. Han är i dagsläget också den enda som skulle kunna utmana Bjarni Benediktsson om jobbet som partiledare.
En degradering skulle kunna betraktas som ett sätt att försöka försvaga Guðlaugur Þór Þórðarsons ställning inför en strid om ordförandeposten. En sådan manöver skulle knappast stärka Bjarni Benediktssons position.
Här kan du läsa mer om regeringsbildningen.
