
Det var våren 2015 som två systrar - den ena var då journalist på Morgunblaðið och den andra redaktör inom Pressan-koncernen - krävde pengar av två män. En av dem jobbade också inom Pressan. Den andra var statsminister Sigmundur Davíð Gunnlaugsson.
Pressan-redaktören hade i april 2015 sex med kollegan vid ett tillfälle. Enligt mannen var detta ömsesidigt. Kvinnan hävdade däremot att det rörde sig om en våldtäkt.
Tillsammans med sin syster - som då arbetade på Morgunblaðið - kontaktade hon mannen efter händelsen. Hon anklagade honom för våldtäkt och sade sig överväga en polisanmälan. Men hon skulle inte anmäla händelsen om han betalade 700 000 isländska kronor. Pengarna skulle fungera som ett slags skadestånd.
Mannen förnekade att han hade gjort sig skyldig till något övergrepp. I rätten vittnade han om att han ändå valde att betala. Skälet var att systrarna hotade att förstöra hans karriär genom polisanmälan. Därför ansåg han att det var den minst ofördelaktiga lösningen att betala.
Han betalade först 500 000 isländska kronor och därefter återstående 200 000 isländska kronor till Morgunblaðið-journalisten som fungerade som mellanhand. Mannen fick kvitto på betalningarna. Kvinnorna delade lika på pengarna.
En månad senare var det Sigmundur Davíð Gunnlaugsson som utsattes. I ett brev krävdes han först på 7,5 miljoner isländska kronor. I ett senare brev höjdes summan till 8 miljoner. Pengarna skulle överlämnas på en namngiven plats på vägen mellan Hafnarfjörður och Krýsuvík.
Systrarna var tidigt på platsen och observerade på håll hur en man anlände i en bil och lämnade en väska på det avtalade stället. När Pressan-redaktören efter en stund smugit sig fram för att plocka upp väskan var hon plötsligt omringad av beväpnad polis. Hennes syster - som i sin roll som motorjournalist på Morgunblaðið lånat en bil för uppdraget - greps när hon skulle lämna platsen.
Hotet mot Sigmundur Davíð Gunnlaugsson gick alltså ut på att för honom obekväma uppgifter skulle avslöjas om han inte betalade. Exakt vad det skulle ha rört sig om är inte känt. Enligt rykten skulle det handla om information om hans egna kopplingar till Pressan. Han skulle i tysthet ha hjälpt vännen Björn Ingi Hrafnsson att ta över koncernen genom att utnyttja kontakter för att få lån.
Héraðsdómur Reykjavíkur dömde bägge systrarna till ett års fängelse. Men nio månader av domen var villkorlig. Den delen av fängelsestraffet skulle de bara behöva avtjäna om de gjorde sig skyldiga till ny brottslighet inom två år. Dessutom skulle de stå för rättegångskostnader på 8,4 miljoner och skadestånd till den man som betalade dem på 1,3 miljoner.
Pressan-redaktören överklagade inte domen. Det gjorde däremot Morgunblaðið-journalisten. Under rättegången i Hæstiréttur Íslands medgav hon att hon varit delaktig, men förnekade ändå att hon gjort sig skyldig till utpressning och försök till utpressning.
Kvinnan sade i rätten att det från hennes sida rörde sig om bisarra idéer som aldrig skulle bli verklighet och som hon inte trodde någon skulle ta på allvar. Hon ville främst hålla sig väl med systern och stå vid hennes sida under en svår period i hennes liv. Hon tvivlade till exempel aldrig på att systern faktiskt hade blivit utsatt för våldtäkt. Systern hade också psykiska problem.
Hæstiréttur Íslands ändrar inte domen från Héraðsdómur Reykjavíkur. Hon fälls för både utpressning och försök till utpressning. Straffet blir tolv månaders fängelse, men nio av månaderna är villkorliga. Domstolen tar hänsyn till att hon är tidigare ostraffad. Det finns annars inget som talar till hennes fördel.
Hæstiréttur Íslands ändrar inte domen från Héraðsdómur Reykjavíkur. Hon fälls för både utpressning och försök till utpressning. Straffet blir tolv månaders fängelse, men nio av månaderna är villkorliga. Domstolen tar hänsyn till att hon är tidigare ostraffad. Det finns annars inget som talar till hennes fördel.