Som Islands enda Nobelpristagare är Halldór Laxness landets nationalskald. I dag är det en position som inte är ifrågasatt. Men innan han fick priset 1955 var det många som ifrågasatte honom. Inte minst var det Halldór Laxness politiska hemvist långt till vänster som irriterade konkurrenter och kritiker.
Inte sällan var Halldór Laxness inblandad i kontroversiella historier. En sådan var när han besökte olympiaden i Berlin 1936. Samtidigt försökte han få betalt från sitt tyska förlag. Halldór Laxness undrade om skälet till att han hade svårt att få betalt var att han skrivit något som ogillades av den nazistiska regimen.
Men förklaringen var sannolikt en annan. Förlaget Zinnen Verlag ägdes av österrikiska judar. I takt med att repressionen hårdnade fick de allt svårare att driva förlaget.
Hemma på Island kom Halldór Laxness inte i kontakt med några judar. De flesta judar som försökte fly till Island avvisades. Det fåtal som fick stanna i landet höll i regel en låg profil. Det första mötet med judar bosatta på Island - till största delen flyktingar från Tyskland och Österrike - hölls 1940.
Vid denna tid betonade Halldór Laxness i olika sammanhang att han hade judiska vänner. Men enligt historikern Snorri G. Bergsson förändrades hans attityd. I boken Erlendur landshornalýður? hävdar han att Halldór Laxness var antisemit.
Snorri G. Bergsson skriver att Halldór Laxness efter andra världskrigets slut förringade de judar som föll offer för Förintelsen. Ett sådant exempel hittar han i tidningen Þjóðviljinn i oktober 1948. Där berättar Halldór Laxness om judiska flyktingar som tros ha mördats av den nazistiska regimen:
"Jag hade några bekanta i deras grupp. De var polska. Det har berättats för mig att de dödats. De flyttades naturligtvis österut till fånglägren i Auschwitz (Oswiecim, Auschwitz) där Hitler lät mörda fem miljoner kommunister och misstänkta kommunister mellan åren 1940 och 1945, jo, och naturligtvis 'judar'."
Enligt Snorri G. Bergsson ifrågasätter Halldór Laxness här vittnesmålen om flera miljoner judar som föll offer för den nazistiska regimen i koncentrationsläger i Östeuropa. Medan han tar förföljelsen av kommunister på stort allvar tycks de judiska offren ha mindre betydelse.
Det här är ingen tolkning som får stöd av statsvetaren Hannes Hólmsteinn Gissurarson, som själv skrivit en biografi om Halldór Laxness. Han skriver i ett blogginlägg att kommentarerna om judar visserligen är befängda, men att de måste ses mot bakgrund av den retorik som då användes av många kommunister:
"I detta sammanhang måste dock den storordige skalden ges rättvisa. Ett drygt halvår efter att Laxness satte ihop dessa dumheter var han på en Pusjkin-festival i Moskva. En dag smet han i väg till Tretjakov-museet och talade med föreståndaren som inte ville ha tavlor av Chagall på väggarna. Laxness kritiserade detta exempel på antisemitism med milda ord i 'Tankebrottstycken från Moskva' i Tímarit Máls og menningar 1949. Laxness kritik väckte mycket uppmärksamhet såväl på Island som i övriga Norden. Laxness hade olika saker på sitt samvete. Men det är orimligt att kalla honom antisemit även om han under en tid följde kommunisternas hållning om att förminska nazisternas judeförföljelser."
Det fanns däremot aldrig något tvivel om Halldór Laxness inställning till Adolf Hitlers regim. I samma tidningsartikel från 1948 beskrev han den som "Europas mördare".
