När Sverige 1995 gick med i EU var snus förbjudet i unionen. Men Sverige beviljades i samband med inträdet i EU ett permanent undantag. Eftersom Island inte var med i EU kunde försäljningen av svenskt snus fortsätta i öriket. Den ökande populariteten bekymrade dock många politiker. Två år senare stoppade regeringen svenskt snus på Island.
Under 1990-talet blev svenskt snus allt populärare på Island. Det inhemska nässnuset - neftóbak - var allt annat än trendigt. Nässnuset förknippades främst med äldre män med ett förflutet på sjön eller som hantverkare. Det var sällan som yngre islänningar brukade nässnus. Det senare beskrevs ofta som en tradition på utdöende.
Det svenska snuset hade betydligt högre status. Att lägga in en prilla var ganska coolt samtidigt som nässnuset betraktades som töntigt. Statusskillnaden återspeglade sig i försäljningsstatistiken. Det importerade snuset från Sverige ökade på det isländska nässnusets bekostnad.
Eftersom Island stod utanför EU påverkades inte landet av det snusförbud som infördes inom unionen 1994. Genom ett permanent undantag med hänvisning till snusets kulturella ställning kunde snusandet fortsätta som tidigare inom Sveriges gränser. Inte heller påverkades exporten till Island.
Men bland isländska politiker var det många som var bekymrade. Anledningen till oron var snusets inverkan på hälsan. Det fanns en utbredd uppfattning om att det svenska snuset skulle vara betydligt skadligare än nässnuset.
Ingen trodde att snus skulle vara sämre än cigaretter. Rökningen ansågs dock för utbredd för att kunna förbjudas. Det trendiga snuset skulle däremot kunna stoppas. Den som undertecknade förbudet var dåvarande hälso- och sjukvårdsministern Ingibjörg Pálmadóttir. Den 1 februari 1997 trädde förbudet mot svenskt snus i kraft på Island.
Inledningsvis var smugglingen av svenskt snus ganska omfattande. Till höga priser gick det att köpa svenskt snus i vissa butiker och uteställen. Men regeringens förbud fick så småningom genomslag - men det var inte helt och hållet den förväntade effekten.
De höga priserna och den begränsade tillgången lade grunden för ett uppsving för det inhemska nässnuset. I stället för att ta det genom näsan började många att blöta det. Då gick det att forma prillor och stoppa det under läppen - nästan på samma sätt som med svenskt snus.
År 1999 - två år efter att förbudet infördes - sålde ÁTVR, det isländska tobaks- och alkoholmonopolet, 10 ton nässnus. Mängden hade 2016 vuxit till 40 ton. Det var den högsta konsumtionen någonsin. Förra året sjönk försäljningen till 37,6 ton efter en skattehöjning med 77 procent.
Skattehöjningarna har varit många under de senaste åren. Försöken att styra konsumtionen genom höga priser har inte varit helt lyckade. Visserligen har skattehöjningarna tillfälligt minskat försäljningen, men den långsiktiga trenden är att snusandet ökar. Populärast är snuset bland unga män.
Inte heller vad gäller argumenten om folkhälsan har politikerna varit helt framgångsrika. Senare har det visat sig att det isländska nässnuset innehåller betydligt mer nikotin än svenskt snus. Men det svenska snuset innehåller däremot högre halter av cancerframkallande ämnen.
En dosa nässnus kostar omkring 3 000 isländska kronor. Efter förra årets skattehöjningen ökade därför tullen kontrollen av försändelser och passagerare från Sverige eftersom myndigheten befarade att de höjda priserna skulle öka smugglingen.
En dosa nässnus kostar omkring 3 000 isländska kronor. Efter förra årets skattehöjningen ökade därför tullen kontrollen av försändelser och passagerare från Sverige eftersom myndigheten befarade att de höjda priserna skulle öka smugglingen.
Den som fastnar i tullen och får svenskt snus beslagtaget kan räkna med böter om det inte rör sig om stora mängder. Böterna är 500 isländska kronor för 50 gram.
Här kan du läsa mer om de isländska myndigheternas intensifierade jakt på svenskt snus.
