Sommargästen på Lindarbakki flyttar in igen

Nästa år fyller torvhuset Lindarbakki i Borgarfjörður eystri 120 år. Samma år firar Elísabet Sveinsdóttir sin nittionde födelsedag. Då är det dessutom fyrtio år sedan hon köpte huset. Varje sommar kommer hon till Borgarfjörður eystri för att tillfälligt flytta in i huset. Hon stöter ständigt på turister inne på tomten som tror att torvhuset är ett museum.

Lindarbakki brukar beskrivas som ett av Islands mest fotograferade hus. Under sommarmånaderna - när tusentals turister kommer till Borgarfjörður eystri för att beskåda lunnefåglar och vandra - är det dagligen mängder av besökare som stannar till för att titta närmare på torvhuset med de röda väggarna.

I trädgården finns olika verktyg och redskap som använts i bland annat jordbruk. Kanske är det de som gör att många turister kliver över staketet i tron att Lindarbakki är ett museum.

Men så är det alltså inte. Lindarbakki byggdes 1899 och byggdes ut 1935. Trots utbyggnaden är det inget stort torvhus. Ytan är omkring 30 kvadratmeter och det finns bara ett rum i huset. I underhållet ingår inte bara att då och då måla väggarna av korrugerad plåt - utan även att klippa gräset på taket.

Fram till andra världskrigets slut var torvhus mycket vanliga på Island. I dag finns det inte många kvar. Lindarbakki kan vara det enda i landet som är såväl bebott som i privat ägo.

Elísabet Sveinsdóttir är född och uppvuxen i Borgarfjörður eystri, men nu bor 89-åringen sedan länge i Kópavogur. Året var 1979 när hon tillsammans med dåvarande maken Skúli Ingvarsson. Sedan dess har hon tillbringat varje sommar i Lindarbakki.

Nyligen anlände Elísabet Sveinsdóttir till Lindarbakki för sommaren. Hon säger till RÚV att hon alltid ser fram emot att återvända till Borgarfjörður eystri några månader varje år:

"Det är mycket skönt att vara framme. Man väntar efter att komma tillbaka hela vintern."

När hon och Skúli Ingvarsson köpte Lindarbakki var det många som ifrågasatte affären. Då fanns det en hel del torvhus kvar i Borgarfjörður eystri. Nu är det bara Lindarbakki som står kvar. Hon säger till RÚV att torvhus inte kräver mer underhåll än andra byggnader:

"Inte någonstans finns det väta. Eftersom det också finns en källare och det finns ett drag från källaren. ... Det krävs inte mer underhåll av detta hus än andra utan det används bara annat material. Det [gräset på tak och väggar] slås en gång mo året och så klipps det längs med köksfönstret så att det inte växer igen framför fönstret."

Trots att många turister kommer in på gården är det inget som stör Elísabet Sveinsdóttir. Hon har genom åren samlat på sig ett tiotal gästböcker där alla besökare skrivit sina namn, rapporterar RÚV.