Fyra universitet och institutioner - däribland Náttúrustofa Suðurlands - har i åtta års tid följt lunnefågelkolonier i flera olika länder. De försåg totalt 270 lunnefåglar med gps-utrustning för att kunna kartlägga deras rörelser.
Forskarna har hittat en tydlig koppling mellan de platser där fåglarna uppehåller sig under vintrarna och sommarens häckningsplatser. Med större avstånd mellan dessa platser minskar sannolikheten för att fåglarna ska få ungar som överlever sommaren.
Det finns dessutom en direkt koppling mellan tillgången till föda under vinterhalvåret och häckningssäsongen. Om lunnefågeln haft svårt att hitta mat återvänder den ibland närmast utmärglad till häckningsplatsen. Då har den inte den styrka som behövs för att inte bara kunna hitta föda åt sig själv utan även för att kunna mata en unge.
Många av de lunnefåglar som häckar på Island tillbringar ofta vintrarna söder om Grönland. De rör sig förhållandevis långt. Det gör även lunnefåglar som häckar på Irland. Fåglar från flera amerikanska kolonier rör sig inte lika långt. Det gör också att de får fler friska ungar.
Stigande temperaturer i Nordatlanten har de senaste åren gjort det allt svårare att hitta föda för lunnefåglar som häckar på södra Island. Studien visar att lunnefåglar som häckar på Västmannaöarna flyger upp till elva mil i jakten på föda.
Ofta återvänder de med fiskyngel som väger något eller några få gram. När tillgången till föda är god har de i stället med sig havstobis som väger mellan tio och tjugo gram.
Stora avstånd betyder inte bara att de häckande fåglarna blir tröttare. De gör också färre turer för att mata ungarna. Och det innebär i sin tur att sannolikheten för att ungarna ska överleva minskar. Även om de klarar sommaren har de inte samma förutsättningar för att också klara vintern som en unge som har fått mycket mat.
Men forskarna har även hittat geografiska samband. Lunnefåglar som häckar längre norrut har visserligen ofta lättare att finna föda. Att de håller till i kallare klimat medför dock att de gör av med mer energi. Det är också något som kan ha negativ inverkan på återväxten.
Ett förslag från forskarnas sida är att inrätta skyddsområden för sjöfågel vid bland annat den isländska kusten. Om det i områden där många lunnefåglar uppehåller sig inte fiskas de arter som fåglarna äter skulle deras förutsättningar kunna förbättras.
Här kan du läsa mer om lunnefågeln på Island.
