"Där det berättades för mig att det bodde huldrefolk tyckte jag mig känna det och jag respekterade deras existens utan att se dem. Vissa ställen var huldrefolksbygder, som när man red från Djúpavík in i Reyðarfjörður förbi Kvíaklettur och in på sanden. Jag skyndade mig alltid förbi klippborgen, särskilt när det hade börjat mörkna. Och jag kände en kvinna som bedyrade att hon hade musik komma från klipporna och hört kyrkosång. Allt var kopplat till naturen."
María Guðmundsdóttir i Kjarninn om sin uppväxt i Djúpavík.
