Så var det äntligen avresa från hemmets lugna vrå mot Arlanda. Vi har googlat på Trafikverkets hemsida ett flertal gånger för att försäkra oss om bästa väg vad gäller vägarbeten. Vi tar som vanligt småvägar mot Arlanda, men denna gången svänger vi av redan efter Enköping för att slippa vägarbeten i Bro. Allt går bra tills vi kommer till Sigtuna där ett provisoriskt trafikljus är uppställt, vägen skall dras om p.g.a. byggnation av hyreshus, men detta är det enda mankemang vi råkar ut för efter hela långa vägen från Örebro ja om man inte räkna vägarbetet på vår gata i stan förstås.
Väl på Arlanda flyter det på riktigt bra ända till säkerhetskontrollen. (Viktigt i sammanhanget är att nämna att vi diskuterat just säkerhetskontrollen och hur folk brukar bete sig i densamma.)
Min fru Ulrika, ja vi kan kalla henne så för hon heter så, går först och bågen ger genast utslag. personalen börjar leta efter vad som gett utslag .Den i mina ögon ganska unga kvinnan verkar lite tafatt och nervös (min egen observation, kan va fel). Undrar vad Ulrika döljer?!?🤔 Jag är ingen expert men när lamporna högt upp på bågen lyser brukar det indikera att det som utlöst larmet är högt placerat på kroppen. Kvinnan koncentrerar sig på Ulrikas skor sedan på hennes guldarmband, för att slutligen gå handgripligen till väga och kroppsvisitera min fru nerifrån och upp. BH:n är mycket intressant vilket resulterar i noga granskning.
När det så är min tur går allt bra inga lampor eller ilskna tjut trots att jag bär Fjällrävenbyxor som brukar ge utslag i dessa maskiner. Jag är tvungen att pika min fru lite för situationen som uppstod, även om jag vet att det näppeligen är hennes fel.
Väl inne i Gaten flyter allt på vi äter en snabbmåltid på MAX för att sedan vänta på Boarding.
Nåt som slår mig denna resa är hur rädda folk är att checka in sitt bagage alla har med sig alldeles för mycket in i planet vilket visar sig när väl vi får borda. Vi får verkligen trycka in våra ryggsäckar för att få plats på hyllan ovanför våra säten.
Det blir bara värre och värre ju längre vi kommer i bordningen då platsen på hyllorna minskar och väskorna bara tycks bli större och större ju längre in i boardingen vi kommer.
En kvinna med tre barn tar priset och blir tvingad av kabinpersonalen att checka in en av sina väskor i väl tilltagen size.
Denna gången är planet en Boeing 757 full till sista plats. Vi har platser alldeles bakom vingen på höger sida, tyvärr fick jag mittenplatsen och Ulrika innerst mot fönstret. Jag hatar mittenplatsen det känns som om inget av armstöden hör till den stolen och man känner sig inklämd mellan två andra människor, nä ytterstol mot gången det är min melodi det visst man får en och annan törn av ursäktande flygvärdinnor men för mig är det tusen gånger bättre än mittenstolen i alla fall.
När vi så landar på Keflaviks flygplats Leifur Eriksson efter diverse inmundigande av för min del Kaffe och Pepsi till filmen Sherlock Holme med Noomi Rapace i en av rollerna skiner solen det är +16˚C lite blåsigt men en riktigt fin Isländsk sensommardag.
Vi får kliva av planet ute på landningsbanan och blir bussade till terminalen. Jag får lov att säga att avstigningen gick över förväntan med tanke på hur stressade många blir och försöker komma av planet först till varje pris.
När vi fått vår hyrbil, en VW Polo, och rullat ut på vägen mot Reykjavik (slutmål Borgarnes) känns det som om all världens stress bara rinner av livet leker och när vi stannar efter vägen för att inmundiga varsin Skyr och macka i solskenet är livet verkligen på topp.
Milen rullar på, vi passerar Reykjavík och svänger ut på ringvägen, 1:an mot Borgarnes. Vi tar tunneln under fjorden för att spara tid och även om det kostar 1000 ISK är det värt tidsbesparingen vi gör.
Väl framme i Borgarnes stannar vi till på Bónus för lite matinköp. Man måste ha nåt att äta på i bilen under resan och vad passar bättre än Minimorötter, körsbärstomater och äpplen på en Roadtrip som denna?!??
Nu är vi framme på Icelandair Hotel Hamar strax i utkanten av Borgarnes. Ulrika har badat ute i Hotellets badfacilitet. Själv satt jag ute på terassen en stund och började skriva på denna skildring av början på vår veckolånga resa i detta underbara land som heter Island.
Nu tackar jag för idag och hoppas ni följer med oss på resten av vår resa runt detta underbara land.
Jag har en cliffhanger inför morgondagen: då vi ska på Öl-spa. Inget vi provat tidigare så det kan bli nåt att skriva om i morgon.
Mikael Karlsson
Med Fru
Ulrika
