Ett dalande stöd för regeringssamarbetet, opinionssiffror som börjar närma sig krisnivåer och ett utbrett internt missnöje. Nu lanserar Gröna vänstern en webbplats för att lista de reformer som partiet förverkligat i koalitionen med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Hittills omfattar listan drygt 50 punkter.För somliga inom Gröna vänstern - som tidigare partiledaren Steingrímur J. Sigfússon - var regeringssamarbetet med Självständighetspartiet och Framstegspartiet något av en önskedröm. Men för många tongivande inom partiets storstadsfalang var koalitionen en mardröm. Plötsligt skulle Gröna vänstern regera ihop med den främsta politiska motståndaren.
Gröna vänstern gick inte in i samarbetet utifrån någon särskilt stark position. Valresultatet på 16,9 procent var visserligen det näst bästa i partiets historia. Men partiet tappade mark under valrörelsens slutspurt - något som närmast har blivit Gröna vänsterns signum. Från att ha varit största parti så sent som en vecka före valet blev avståndet fram till Självständighetspartiet till sist hela 8,4 procentenheter.
I förhandlingarna lyckades Gröna vänstern få igenom kravet att partiledaren Katrín Jakobsdóttir skulle bli statsminister. Internt är det en hel del som nu undrar om det egentligen var så klokt - och om partiet lyckats få igenom några andra krav av betydelse.
Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson var aldrig särskilt bekymrad över att offra statsministerposten. Bilden av Katrín Jakobsdóttir som en politiker med ett obefläckat förflutet gav regeringen - som bildades efter ett nyval utlöst av en regeringskris - legitimitet.
Efter nio månader är stödet för koalitionen hos Gallup nu nere på 49,7 procent. Stödet för Gröna vänstern ligger på 11,7 procent. Partiet börjar nu sjunka ner mot de historiskt låga nivåer som Gröna vänstern hade 2013 under slutet av regeringssamarbetet med Socialdemokraterna.
Ingen annan isländsk regering har straffats så hårt av väljarna som koalitionen mellan Gröna vänstern och Socialdemokraterna. För Gröna vänsterns del var det ansökan om EU-medlemskap som nästan splittrade partiet. Mandatperioden kännetecknades av avhopp, svekdebatter och falangstrider.
Någon liknande principfråga har Gröna vänstern inte tvingats kompromissa bort den här gången. Ändå är läget minst lika besvärligt nu.
I vissa kretsar - och inte minst i Reykjavík - var en koalition med Självständighetspartiet närmast otänkbar. Det jäsande missnöjet har ledan lett till flera avhopp. Frågan är också om Katrín Jakobsdóttir förlorat något av den politiska fingertoppskänsla som gjorde henne till landets populäraste politiker.
I kretsarna kring Steingrímur J. Sigfússon var det aldrig något direkt skäl till oro att regeringsförhandla med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. När det gäller EU, jordbruk och fiske är det inte mycket som skiljer partierna åt. Där har heller inte miljö- och fördelningspolitiken lika stor tyngd som bland många av Gröna vänsterns storstadsväljare. Och det är de som är mest missnöjda med regeringssamarbetet.
Gröna vänstern bjöd i förra veckan in till höstfest i Reykjavík. Katrín Jakobsdóttir talade inför medlemmarna. Hon har fortfarande en stark ställning internt och är inte ifrågasatt som partiledare.
Men det kanske mest intressanta med mötet var den särskilda webbplats som partiet lanserade. Där listas samtliga krav som Gröna vänstern anser sig ha fått igenom i regeringssamarbetet. Hittills rör det sig om drygt 50 punkter.
Listan är ett outtalat svar på kritiken mot partiets agerande i regeringssamarbetet. Där har Gröna vänstern ofta anklagats för att ha vikt ned sig i många profilfrågor. Om uppräkningen lyckas övertyga tvivlarna återstår att se.
Här kan du läsa mer om opinionsläget.
