Minst 220 avrättningar genomfördes på Island mellan 1596 och 1830. De flesta avrättningarna skedde på Þingvellir. Det var framför allt fattiga människor som dömdes till döden. Metoden för dödsstraff varierade efter brottet. Steinunn Kristjánsdóttir, professor i arkeologi vid Háskóli Íslands, studerar just nu de avrättningar som skedde på Island efter reformationen.1551 övergav Island katolicismen och övergick till protestantismen. Under den katolska perioden var fysiska bestraffningar ovanliga. Den katolska kyrkan hade en viktig intäktskälla i personer som betalade för sina synder. De som inte hade pengar kunde i stället utföra något slags samhällstjänst eller arbeta åt kyrkan.
Det förändras när dödsstraffet införs 1564. Det dröjer dock till 1596 innan den första avrättningen genomförs. Fram till 1830 är det minst 220 personer som avrättas på Island.
Metoderna för avrättningar varierar beroende på brottet. Den som dömdes för mord blev i regel halshuggen. Stöld - fårstöld betraktades länge som ett av de allvarligaste brotten som kunde begås - bestraffades med hängning. Den som befanns skyldig till häxkonst brändes.
Metoderna för avrättningar varierar beroende på brottet. Den som dömdes för mord blev i regel halshuggen. Stöld - fårstöld betraktades länge som ett av de allvarligaste brotten som kunde begås - bestraffades med hängning. Den som befanns skyldig till häxkonst brändes.
Ibland varierade också straffen efter kön. Kvinnor dränktes för blodskam - incest - och för barnadråp. Män kunde halshuggas för samma brott.
Steinunn Kristjánsdóttir, professor i arkeologi vid Háskóli Íslands, undersöker nu de avrättningar som genomfördes på Island. På Þingvellir var det 65 personer som avrättades. Flera geografiska namn - som Drekkingarhylur, Höggstokkseyri, Brennugjáin och Gálgaklettur - refererar till de platser där dödsstraffen verkställdes.
Ofta var det fattiga islänningar som dömdes till döden. Steinunn Kristjánsdóttir säger i Fréttablaðið att kropparna i regel begravdes i ovigd jord. Hon berättar om två avrättade som tidigare grävts fram i Kópavogur:
Ofta var det fattiga islänningar som dömdes till döden. Steinunn Kristjánsdóttir säger i Fréttablaðið att kropparna i regel begravdes i ovigd jord. Hon berättar om två avrättade som tidigare grävts fram i Kópavogur:
"Kvinnan begravdes bara i den säck som hon dränktes i. Mannens huvud sattes på en stång."Enligt Steinunn Kristjánsdóttir hade personer som hade det gott ställt större möjligheter att undkomma dödsstraff. Hon berättar i Fréttablaðið om ett fall från Borgarfjörður eystri:
"Där får en sextonårig flicka ett barn som hon säger att prästen är far till. Då sätts hon i tumskruvar tills hon säger att hennes bror är far till barnet. Han är fjorton år och de döms bägge till döden. Han är den yngste islänningen som jag känner till som har dömts till döden."Ett syfte med de publika avrättningarna var att avskräcka andra från att begå brott. Det var inte bara dödsstraff som verkställdes inför åskådare. Andra straff - som att tjuvar fick händerna avhuggna, att personer fick öronen avskurna, att dömda fick armarna brutna och att brottslingar sattes i gapstock - skulle också fungera som en varning.
Steinunn Kristjánsdóttir säger till RÚV att ett stort antal avrättningar verkställdes omkring år 1700. Då var det många hängningar som genomfördes. Då pågick samtidigt arbetet med det som skulle bli Islands första folkräkning. Den blev klar 1703. Hon vill undersöka om det var så att fattiga i praktiken rensades ut inför folkräkningen för att befolkningen helt enkelt skulle se lite bättre ut på pappret:
"Det som kanske överraskade mig mest är att den största gruppen när det gäller avrättningar under denna period är hemlösa klassade som tjuvar."
Här kan du läsa mer om Islands sista avrättning.
