Inget talar för någon annan gärningsman än Thomas Møller Olsen. Därför dömer Landsréttur den 31-årige grönländaren till nitton års fängelse för mordet på Birna Brjánsdóttir och grov narkotikasmuggling. Han ska dessutom betala rättegångskostnader och skadestånd på drygt 41 miljoner isländska kronor.
När Thomas Møller Olsen förra året ställdes inför rätta i Héraðsdómur Reykjaness ändrade han plötsligt sin berättelse. Han sade sig aldrig ens ha rört 20-åriga Birna Brjánsdóttir efter att hon satt sig i hans hyrbil efter en utekväll i Reykjavík i januari 2017. Han försökte i stället lägga skulden för mordet på en kollega.
Birna Brjánsdóttir hittades död på stranden vid Selvogur efter att ha varit försvunnen i åtta dagar. Hon hade misshandlats så grovt att hon blivit medvetslös. Därefter kastades hon i vattnet och drunknade.
Thomas Møller Olsen kopplas till Birna Brjánsdóttir genom bilder från övervakningskameror och ett antal dna-bevis. Men exakt hur det gick till när hon misshandlades och senare kastades i havet är inte känt.
I rättegången i Landsréttur fortsatte Thomas Møller Olsen att försöka misstänkliggöra den kollega som var med honom i Reykjavík den natt som Birna Brjánsdóttir försvann. Han pekade ut kollegan som tänkbar gärningsman och hävdade att han både haft tid och möjlighet - något som i praktiken skulle betyda att han både kunde köra bil och inte var särskilt berusad - att begå mordet.
Men att mördaren skulle vara någon annan än Thomas Møller Olsen är uteslutet. Därför fastställer Landsréttur den tidigare domen från Héraðsdómur Reykjaness. Straffet blir alltså nitton års fängelse för mord och grovt narkotikabrott. Han ska också stå för rättegångskostnader och skadestånd på drygt 41 miljoner isländska kronor.
Landsréttur avfärdar i praktiken de frågetecken som försvaret försökt använda sig av för att göra en annan gärningsman tänkbar. Enligt domstolen finns inget som tyder på att någon annan kan vara mördaren. Inget i den bevisning som lagts fram talar för att Thomas Møller Olsens kollega varit inblandad.
Men Landsréttur riktar på en punkt kritik mot polisens arbete. Samtliga förhör efter gripandet gjordes när Thomas Møller Olsens advokat närvarade. Vid ett tillfälle påstod en polis att det var han som mördat Birna Brjánsdóttir, kört i väg med kroppen och gjort sig av med den. Han hävdade också att Thomas Møller Olsen talade osanning.
Från polisens sida var detta enligt Landsréttur inte förenligt med den hövlighet som regelverket föreskriver. Däremot rörde det sig inte om något lagbrott.
Thomas Møller Olsen har i bägge rättegångarna hävdat att det var polisens attityd som fick honom att inledningsvis minnas fel och därför lämna felaktiga berättelser. Han ska ha sagt sanningen först inför Héraðsdómur Reykjaness. Landsréttur anser dock inte att det finns något som tyder på att hans uppgifter ska ha påverkats av polisens agerande. Vidare anser domstolen att Thomas Møller Olsens förklaringar saknar trovärdighet.
Han klagade också på att det hölls många förhör direkt efter gripandet. Här riktar inte Landsréttur någon kritik mot polisen. Visserligen blev det fram till häktningen förhör med ganska täta mellanrum samtidigt som polisen utförde flera olika tester. Det var dock motiverat eftersom Birna Brjánsdóttir då inte hittats och hon fortfarande kunde vara i livet.
Även i Landsréttur ifrågasatte Thomas Møller Olsen gripandet till havs. Isländska myndigheter tog sig ombord Polar Nanoq, den grönländska trålare där han arbetade, utanför isländskt territorialvatten. Han hävdade att själva gripandet därför var ogiltigt.
Landsréttur resonerar även om denna åtgärd i domen. Landsréttur konstaterar att inga utländska myndigheter haft några invändningar mot ingripandet. Dessutom vände kaptenen frivilligt tillbaka mot Hafnarfjörður sedan han fått veta att någon ombord kan ha haft något med Birna Brjánsdóttirs försvinnande att göra.
Det är sannolikt att Thomas Møller Olsen begär prövningstillstånd i Hæstiréttur Íslands. Gripandet på internationellt vatten och polisens förhörsmetoder skulle kunna vara av intresse för högsta domstolen. Men även rättegången i Landsréttur kan bli föremål för en prövning.
Björgvin Jónsson, Thomas Møller Olsens advokat, var mycket kritisk till genomförandet av rättegången. Den pågick i nästan tretton timmar under en och samma dag - från klockan 9 på morgonen till efter 21 på kvällen. Han ansåg att det var orimligt att inte dela upp förhandlingarna på flera dagar och att rätten omöjligen kunde ha behållit koncentrationen hela tiden.
Enligt Björgvin Jónsson stod Landsrétturs agerande i strid med den lag som säger att alla har rätt till en rättvis rättegång. Han hävdade dessutom att domstolen utan tillräckliga skäl avfärdat de punkter han själv fört fram som kunde peka på en annan gärningsman än Thomas Møller Olsen.
Skälet till att förhandlingarna tog längre tid än beräknat var att översättningen från isländska till grönländska var mer tidskrävande än väntat.
