lördag 8 december 2018

Gästblogg: Islänningasagor - samtliga släktsagor och 49 tåtar

Islänningasagorna har illustrationer av Karin Birgitte Lund.

Vad har dagens reaktioner på hedersmord att göra med mentaliteten i en karg nordisk miljö, hur man sonade oförrätter, hur man hanterade kärleksproblem?

I en intervju ger den mångfacetterade litteraturvetaren Gunnar D Hansson uttryck för hur viktigt det är att känna till de isländska sagorna. Som han säger: "... det här är, genom svensk och nordisk historia, den alldeles avgörande litteraturen."

”Vi är världsmästare i hedersmordslitteratur”
Ett hedersmord i Sverige ger nästan alltid samma reaktioner; chock, förtvivlan och en rädsla för det främmande. Ändå var det en gång vår egen verklighet. Och berättelserna om den tiden är vårt enda bidrag till den stora världslitteraturen.

Gunnar D Hansson född 1945 på Smögen, är en svensk författare, poet, essäist, översättare
och docent i litteraturvetenskap samt professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
Han är även redaktör för Autors skriftserie. Som översättare har han bland annat tolkat
fornengelsk och fornisländsk poesi.. Foto: Ola Kjelbye

Telefonen ringer. Gunnar D Hansson – poeten, essäisten och översättaren – låter bekymrad.

I tre år har han suttit i den svenska redaktionen som översatt de kompletta isländska sagorna – 40 släktsagor och 49 kortare sagor. Mellan 2 500 och 3 000 sidor i fem band.

Det som stör Gunnar D Hansson är att vårt förhållande till den här litteraturen håller på att gå förlorat. Vi behöver de isländska sagorna, säger han säger han med eftertryck.

Under våren, den 28 april, ska de ut i Danmark, Norge och Sverige. I Danmark och Norge finns, av tradition, ett intresse och en vana att ta emot och uppmärksamma den här sortens utgivning. Och båda kungahusen räknar sina rötter tillbaka till den här tiden och flera av de här sagornas hjältar och offer.

I Sverige ser det annorlunda ut. Här har de isländska sagorna inte längre någon synlig förankring, ingen självklar plats i vår historia. Det är svårt att se hur de åter ska kunna bli en del av den moderna litteraturdiskussionen, hur de skulle kunna återta sin plats som ett arv där vi hämtar kunskap om oss själva och våra förfäder.

Gunnar D Hansson pekar på den märkliga diskussionen om hedersmord som finns i Sverige. Som om vi själva inte har en tidig historia präglad av en svag statsmakt, där domar självsvåldigt utmättes av den enskilde individen eller av mindre grupper.

– De isländska sagorna handlar ju om det här. Vi i Skandinavien är världsmästare i hedersmordslitteratur, vi har uppfunnit en genre som handlar om detta som en del grupper av invandrare håller på med. Vi har själva den bakgrunden och har gjort litteratur av det som skulle räcka till två årgångar av Aftonbladet och Expressen.

Det är viktigt att läsa dem. De har bidragit till att forma den skandinaviska kulturen men det är också viktigt att känna till mentaliteten i en karg nordisk miljö, hur man sonade oförrätter, hur man hanterade kärleksproblem.

– Och hela den moderna rollspelskulturen och populärkulturen ligger nära vad de här sagorna handlar om. Det är inte den grekiska mytologin som är den stora grejen i fantasy- och spelvärlden utan nordisk eller keltisk mytologi. Tolkien och Tor och hela det köret.

Det finns inget heroiserande över vikingar i dessa sagor, snarare får vi en väldigt komplex bild av vad vikingar var.

– I Grettirs saga är de snarare Hells Angels-liknande missanpassade figurer som man lejer för att sköta vissa indrivningar av utstående skulder eller övertagande av fastigheter. Det finns en vikingasubkultur i de här sagorna som vi fortfarande kan lära oss en del av.

Gunnar D Hansson berättar att det var en grupp islänningar ur 68-generationen som beslöt sig för att samla in alla de isländska sagorna och ge dem en modern språkdräkt och ge ut dem så att de kom folket tillgodo. Det var den utgåvan han stötte på vid ett besök på Island i mitten av 80-talet och det är den utgåvan, nyöversatt, som nu lanseras över hela Norden.

Men vad är det som gör de isländska sagorna så unika?

– Man uppfinner en ny genre, man uppfinner romanen 500 år innan den egentligen börjar i Europa. Det är en typ av berättande som mer påminner om modern text än om äldre litteratur. Det finns en sorts blandning av gammal tradition och nytänkande om hur man kan göra litteratur. Det uppfanns på Island och det ingick i det nationella arvet i Sverige från 1600-talet och till början på 1900-talet. Och det var i den traditionen den unge Strindberg skrev sitt första drama, det var där den svenska romantiken med Tegnér och Geijer fann sin egenart.

Varför en nyöversättning?

– Det har kommit många översättningar genom åren men översättningar åldras väldigt fort och det har av det skälet länge behövts nya.

Resultatet av tre års arbete ska nu lanseras i Sverige och Gunnar D Hansson låter alltså bekymrad. Hade det gällt de egna böckerna, essäerna och lyriken, så hade det inte varit en stor sak. De ges ofta ut i små upplagor på större och mindre förlag men hittar sina läsare, även om det ibland tar tid.

– Det är något annat med de isländska sagorna. Det är en alldeles central litteratur och det vore bra, och rent av kanske viktigt, om det här kunde nå ut. Så tänker jag inte särskilt ofta men det här är, genom svensk och nordisk historia, den alldeles avgörande litteraturen.

– Tänk till exempel, säger han också, vad de kan berätta om handel och ekonomi.

Svenska företagare handlar mycket i länder där staten är korrumperad eller nästan inte finns eller där man måste hitta ett slags etiska förhållningssätt till umgänge med sina motparter. Situationer där reflekterande kännedom om hur motparten tänker och reagerar är viktiga.

– De här sagorna handlar väldigt mycket om det och man kan enkelt se dem som en handledning i hur man agerar i en stat som inte har en fungerande centralmakt.

När de här samlingarna översattes till engelska 1998 väckte de stor uppmärksamhet. Det finns en stark forskningstradition runt de här frågorna på många universitet i den anglosaxiska världen som hjälpte till att göra dem synliga i den litterära traditionen.

Penguin har haft stora försäljningsframgångar med sina pocketupplagor och reaktionerna kom inte bara från klassiskt skolade författare och forskare. Skådespelare och regissörer som Clint Eastwood och Ridley Scott höjde dem till skyarna som spännande och viktig litteratur.

Kommer det att gå lika bra i Norden där den här litteraturen har sitt ursprung? Gunnar D Hansson tror att de kommer att uppmärksammas i Danmark och Norge, det har delvis redan skett. Men i Sverige är risken överhängande att de försvinner spårlöst bland all övrig bokutgivning.

På en så bästsäljarinriktad marknad som den svenska ser han inga naturliga allierade. Vem lyfter fram dessa sagor i media, gör dem till samtalsämnen, gör så att folk blir nyfikna? Vem gör dem tillgängliga? I bokhandeln? I skolor? På bibliotek?

Lasse Winkler
Ursprungligen publicerad 17 april 2014 av Samfundet Sverige-Island