Det slutgiltiga beskedet från jordbruksminister Guðni Ágústsson kom i december 2002. Då sade han definitivt nej till Húsavíks önskemål om att få importera krokodiler. Tanken var att de skulle leva i en inhägnad lagun i staden och äta rester från fiskfabriken och slakteriet. Men redan 1990 påstod sig en islänning ha smugglat in en krokodil i landet.På Island finns inga kräldjur. Det är helt enkelt för kallt för att reptiler ska kunna överleva i det fria. Dessutom är det förbjudet att föra in reptiler som husdjur. Men det innebär inte att det inte finns personer som har försökt.
Våren 2001 gjordes ett officiellt försök. Då var det Reinhard Reynisson, kommunchef i Húsavík, som vände sig till jordbruksminister Guðni Ágústsson. Han ville för kommunens räkning importera krokodiler från USA. De skulle få ett hem i en lagun i staden. Vattnet skulle värmas upp av spillvärme från det lokala energibolaget.
Krokodilerna skulle hägnas in och leva utomhus. Som föda skulle de få rester från ortens fiskeindustri och slakteri. Reinhard Reynisson såg framför sig hur krokodilerna skulle bli en turistattraktion samtidigt som de tog reda på rester som annars kanske skulle gå till spillo. Det talades också om att odla krokodiler för skinn och kött.
Uppenbart är att vissa ortsbor tog förslaget med en klackspark. Morgunblaðið berättade att en varningsskylt för krokodiler på ingång hade satts upp utanför Húsavík.
I december 2002 beslutade Guðni Ágústsson att säga nej till förfrågan. Han sade i Morgunblaðið att det fanns en risk för sjukdomsspridning om han skulle tillåta import av krokodiler. Vidare ansåg han att det vore olämpligt att föra in djur som inte hade rätt förutsättningar för att leva på Island. Och inte minst rörde det sig om djur som skulle kunna utgöra en stor fara för allmänheten om de skulle rymma.
Senare tog Guðni Ágústsson upp det ovanliga önskemålet i ett tal i Húsavík på första maj. Han skämtade då om att ett avgörande skäl var att krokodiler kunde förflytta sig i en hastighet av upp till 60 kilometer i timmen - och således springa i kapp flyende islänningar. Vikudagur påminde om att Hákon Aðalsteinsson skrev en visa om händelsen där ortsborna sades gråta krokodiltårar över beslutet.
Men redan 1990 fick rapportering om krokodiler stort utrymme i de isländska medierna. Då var det Ágúst Kárason, en sjöman från Neskaupstaður, som hävdade att han hade smugglat in en krokodil i landet.
Ágúst Kárason berättade att han hade köpt krokodilen utomlands. Då var den så liten att han kunde transportera den i ett cornflakespaket. Krokodilen fick namnet Króki. Han sade att han lät den få kött och fisk. Då och då fick Króki dessutom möjlighet att röra sig fritt. Det ska ha gått utmärkt även om den då och då försökte nafsa på människors ben.
Sommaren 1990 ska Króki ha växt till en halvmeters längd. En kväll i mitten på augusti ska Ágúst Kárason ha tagit med sig krokodilen till en ljummen lagun i Fannadalur utanför Neskaupstaður. Han ville ge Króki en chans att bada sig och att krypa omkring i gräset.
I ett obevakat ögonblick smet Króki. Ágúst Kárason letade utan framgång i den ljusa sommarnatten. För att få hjälp vände han sig till Guðbjartur Hjálmarsson som hade en labrador som tränats som sökhund. Hunden ska ha fått upp ett spår men tappade vittringen vid Norðfjarðará. Det tog Ágúst Kárason som ett tecken på att krokodilen tagit sig till älven.
Ingen trodde att Króki skulle ha någon chans att överleva i det strömma vattnet. Vattentemperaturen var omkring 2 grader - och krokodiler trivs bäst i omkring 30 grader.
Berättelsen väckte starka känslor. Chefsveterinären Brynjólfur Sandholt uppmanade polisen att undersöka hur smugglingen skulle ha gått till. I ett förhör sade Ágúst Kárason att han faktiskt fört in en krokodil i landet.
Men något åtal blev det aldrig. Fortfarande omges historien av en rad frågetecken. Vissa intygade att de faktiskt hade sett Ágúst Kárason och en krokodil i Neskaupstaður. Många tvivlade dock.
Kanske var det en intervju i Tíminn som fick åklagaren att lägga ned utredningen. Där hävdade Ágúst Kárason att allt hade varit ett skämt som hade gått för långt. Den enda krokodilen han hade hemma i Neskaupstaður var död och uppstoppad. Ytterligare tre personer ska ha varit med på skämtet.
Några lämningar efter krokodilen Króki har aldrig hittats. Kanske lyckades den hitta en ensligt belägen lagun med varmare vatten där den väntar på nästa måltid. Eller så fanns den aldrig någon annanstans än i Ágúst Kárasons fantasi.
Här kan du läsa om hur en levande orm hittades på Island i höstas.
