söndag 27 januari 2019

Gästblogg: Islands nationalmuseum 150 år

Isländsk fornsakssamling grundades den 24 februari 1863,
och heter i dag Islands nationalmuseum. Foto: Torbjörn Nyström

Fornsaker till andra länder
När nationalismen blomstrade på 1800-talet väcktes i Europa ett stort intresse för forntiden. På Island var det främst litteraturen och språket som uppmärksammades.
Tidiga turister och samlare köpte upp gamla föremål, en del hamnade på Nationalmuseum i Köpenhamn andra på museer i andra länder.
En av de få som som såg ett eget värde i fornsakerna var konstnären Sigurður Guðmundsson. Vid en utgrävning kom det fram fynd som fick honom att reagera och han föreslog en isländsk fornsakssamling som grundades den 24 februari 1863.

Museilokaler
Samlingen visades först på domkyrkovinden och flyttades flera gånger till andra vindar. När den stiliga biblioteks och museibyggnaden öppnades 1908 fick fornsakerna plats på vinden, den naturhistoriska samlingen på nedre botten. Nu är det kulturhus bland annat med utställning om handskrifter.
När den isländska republiken bildats 1944 var ett av de första besluten att bygga ett hus värdigt landets Nationalmuseum, Þjóðminjasafn Íslands, som det hette sedan 1911.
Museet fick en hörntomt vid Hringbraut och Suðurgata, vid sidan av universitetets huvudbyggnad som tagits i bruk 1940. Huset stod klart 1950 i tre våningar med ett torn. Det hade en pampig trappa och ekande salar, stora montrar med fint kulturhistoriskt material, både arkeologiska fynd och yngre föremål. Som barn minns jag gamla kvinnor i nationaldräkt som vakter och det speciella vaxkabinettet, som var privatägt. På den översta våningen fanns Islands konstmuseum, Listasafn Íslands, från 1950 till 1987 då det flyttade till eget hus.

Riksantikvarier
När det 1907 kom en lag som förbjöd export av fornsaker fick Matthias Þórðarson tjänsten som riksantikvarie. Han deltog tidigt i skandinaviskt museisamarbete. Han efterträddes 1947 av Kristján Eldjárn, som studerat arkeologi i Köpenhamn. Hans och de få medarbetarnas kontor, hans bostad och samlingarna inrymdes också i den nya museibyggnaden. När Kristján 1968 valts till president efterträdde hans medarbetare Þór Magnússon honom, arkeolog, utbildad i Uppsala. Chef sedan 2000 är Margrét Hallgrímsdóttir, också hon arkeolog som studerat i Stockholm.



Förnyelse
Före sekelskiftet renoverades byggnaden och Nationalmuseum fick en tillbyggnad mot söder med en helt ny ingång. Museimagasin har inretts i Kópavogur och kontoren fick plats i ett av universitetets hus strax intill museet. Det blev ett stort lyft både för publik och medarbetare.
Den nya basutställningen öppnades 2004 med namnet Nationen bildas, kultur och samhälle under 1200 år. I den kan du som besökare komma nära föremålen och se dem i god belysning. Där kan medeltidens kyrkoprakt överraska och i de snidade föremålen finns en rik konstnärlighet som inte alltid stämmer med bilden av grå fattigdom.
Salar finns också för skiftande utställningar, ofta ur museets egna enorma fotosamlingar. Till jubileet öppnas utställningen Silfur Íslands och där visas arbeten från de många inhemska silversmederna.

Museets bredd
Nationalmuseum är ett kulturhistoriskt museum med ansvar för hela landet och dit hör ett fyrtiotal gamla byggnader. Sedan 1960-talet arbetar museet med insamling inte bara av föremål utan också av det immateriella kulturarvet som omfattar det mesta, med frågelistor om allt från bondesamhällets slakt till studenters boende och den ekonomiska krisens följder.
Museet har givit ut en rad böcker, bland andra en serie om landets kyrkor i ett brett samarbete. Snart kommer en skrift om museet av Margrét Hallgrímsdóttir. Böcker finns att köpa i museets butik som också säljer trevliga souvenirer och bredvid butiken ligger ett populärt kafé.
Lycka till med 150-årsjubileet som inleds den 24 februari 2013 med ett varierat program som varar hela året.

Nanna Hermansson
Ursprungligen publicerad av Samfundet Sverige-Island den 13 februari 2013