Misstroendet från isländska politiker gentemot journalistkåren fortsätter att vara stort. Men i bevakningen av alltinget är det allt fler som betraktar journalister som professionella och oberoende. På kommunnivå växer däremot misstroendet mot medierna. Det visar en undersökning utförd av Birgir Guðmundsson, docent i medievetenskap vid Háskólinn á Akureyri, enligt RÚV.
Den isländska pressen var länge partitrogen. Därför valde också många dagstidning efter politiska åsikter. Morgunblaðið var - och är i någon mån fortfarande - Självständighetspartiets partiorgan, Tíminn var Framstegspartiets språkrör och Þjóðviljinn var det självklara valet för väljare på vänsterkanten.
Politiken påverkade också journalistiken. Det här var också något som läsarna var medvetna om. Ingen räknade med att hitta kritiska artiklar riktade mot fiskeindustrin i Morgunblaðið eller mot jordbruket i Tíminn.
I dag har de formella partikopplingarna - med visst undantag för Morgunblaðið - försvunnit. Synen på journalistik och journalistyrket har också professionaliserats. Allt färre journalister betraktar sig som partiarbetare.
Men gränserna är alltjämt betydligt suddigare än i exempelvis Sverige. Personer i ledande ställning inom Självständighetspartiets ungdomsförbund brukar till exempel ofta hittas som sommarvikarier på Morgunblaðið.
Ägarförhållandena påverkar sannolikt också attityden till medierna. Under 2000-talet har ägandet koncentrerats. Morgunblaðið har starka kopplingar till Självständighetspartiet och fiskeindustrin. Fréttablaðið hade länge samma ägare som landets största detaljhandelsimperium. Och DV hade i många år en liknande ägarsituation - men i dag är det en hemlighet vem som i själva verket står bakom tidningen, även om det ryktas om att det är Björgólfur Thor Björgólfsson, Islands rikaste man, som köpt den förlusttyngda tidningen.
Misstroendet mot journalister är fortfarande stort. Men när det gäller bevakningen av alltinget ökar förtroendet. Enligt Birgir Guðmundssons undersökning var det under förra mandatperioden 45 procent av politikerna som ansåg att journalister i de rikstäckande medierna inte agerade efter professionella principer, en nedgång med 19 procentenheter jämfört med 2013.
Misstroendet mot journalister är fortfarande stort. Men när det gäller bevakningen av alltinget ökar förtroendet. Enligt Birgir Guðmundssons undersökning var det under förra mandatperioden 45 procent av politikerna som ansåg att journalister i de rikstäckande medierna inte agerade efter professionella principer, en nedgång med 19 procentenheter jämfört med 2013.
Samtidigt var det 27 procent som svarade att journalistkåren utövade sitt yrke med professionalitet, en ökning med 18 procentenheter. Andelen som svarade att pressen varken var professionell eller oprofessionell ökade med 1 procentenhet till 28 procent.
Men när det gällde bevakningen av kommunpolitik i riksmedierna gick utvecklingen i motsatt riktning. Här var det 47 procent som uppgav att journalistkåren inte agerade professionellt i samband med 2018 års kommunalval, en ökning med 4 procentenheter sedan valen 2014. Bara 17 procent sade att den var professionell, en nedgång med 6 procentenheter. Andelen neutrala ökade med 2 procentenheter till 36 procent.
Samma tendens återkommer när det gäller journalisternas oberoende. Hela 70 procent av politikerna ansåg att rapporteringen om alltinget under förra mandatperioden var partiberoende, en tillbakagång med 10 procentenheter. Det var 17 procent som upplevde att presskåren var opartisk, en uppgång med 8 procentenheter. Resterande 13 procent - en ökning med 1 procentenhet - svarade att pressen varken var fri eller ofri från partihänsyn.
Samma tendens återkommer när det gäller journalisternas oberoende. Hela 70 procent av politikerna ansåg att rapporteringen om alltinget under förra mandatperioden var partiberoende, en tillbakagång med 10 procentenheter. Det var 17 procent som upplevde att presskåren var opartisk, en uppgång med 8 procentenheter. Resterande 13 procent - en ökning med 1 procentenhet - svarade att pressen varken var fri eller ofri från partihänsyn.
När det gällde mediebevakningen av rikspolitiken i alltinget minskade alltså synen på journalister som styrda av partipolitiska intressen något. Men synen på rapporteringen om kommunpolitik gick i motsatt riktning.
Här var det 67 procent som tyckte att pressen var partisk i samband med kommunalvalen 2018, en ökning med 5 procentenheter sedan 2014. Vidare sjönk andelen isländska politiker som betraktade journalistkåren som opartisk till 15 procent, en tillbakagång med 4 procentenheter. Övriga 17 procent gjorde bedömningen att journalisterna varken var fristående eller partitrogna, en minskning med 3 procentenheter.
Även väljarnas förtroende för journalister i de rikstäckande medierna är begränsat. När Birgir Guðmundsson i december 2015 frågade allmänheten om deras syn på journalistkårens professionalitet var det bara 24 procent som uppgav att arbetet styrdes av journalistiska grundprinciper. Hela 41 procent svarade att så inte var fallet medan 35 procent stod mitt emellan de två lägren.
Även väljarnas förtroende för journalister i de rikstäckande medierna är begränsat. När Birgir Guðmundsson i december 2015 frågade allmänheten om deras syn på journalistkårens professionalitet var det bara 24 procent som uppgav att arbetet styrdes av journalistiska grundprinciper. Hela 41 procent svarade att så inte var fallet medan 35 procent stod mitt emellan de två lägren.
