
I vinter är det bara sjutton personer som bor i Árneshreppur. Och bara två av de bofasta är under 60 år. Så få har invånarna i kommunen inte varit sedan regionen befolkades strax efter att de första bosättarna kom till Island under sent 800-tal.
Hotet mot kommunens framtid är nu akut. I dag finns inte mycket service kvar i Árneshreppur. I höstas lades livsmedelsbutiken i Norðurfjörður ned och skolan i Trékyllisvík stängdes i somras. Det gör det svårt att locka nya invånare till Árneshreppur.
Men det som bekymrar invånarna mest är de dåliga kommunikationerna. Mellan 5 januari och 20 mars hålls inte vägen till kommunen öppen. Den enda förbindelsen med omvärlden är då två veckoliga flyg mellan Gjögur och Reykjavík. Invånarna kan visserligen beställa förnödenheter som fraktas med flyget, men fraktkostnaderna är höga.
Tidigare har kommunalrådet Eva Sigurbjörnsdóttir vänt sig till alltingsledamöterna i valkretsen med en uppmaning om att verka för att vägen ska hållas öppen hela vintern och att bygget av en ny väg över Veiðileysuháls - den sträcka som oftast snöar igen - ska tidigareläggas. Denna vädjan har inte gett något resultat.
En ny vädjan till kommun- och kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson ger inte heller den resultat. Han säger till RÚV att han inte vill att Árneshreppur ska överges och pekar på att det nyligen beslutats om bidrag till en butik i kommunen. Men det blir varken pengar till snöröjning eller väginvesteringar:
"På grund av kommunikationerna är beskaffade på vägen så har man subventionerat flyg just för att säkra kommunikationer till denna plats."
Árneshreppur togs tidigare in i Brothættar byggðir, ett projekt som leds av glesbygdsmyndigheten Byggðastofnun. Projektledaren Skúli Gautason säger till RÚV att läget är mycket allvarligt. Även om kommunen nu får vissa bidrag så saknas det något slags mandat för att vidta åtgärder. Eftersom ansvaret till stor del läggs på de boende blir det svårt när de är så få som i Árneshreppur:
"Det är hela tiden färre och färre som ska utföra dessa uppdrag och samtidigt behöver folk göra sitt jobb och tjäna sitt levebröd. Så det gör det allt svårare och svårare i takt med att det minskar. ... Detta utgår från att invånarna själva gör det mesta och i detta lilla samhälle är det vissa saker som invånarna inte kan göra. Vi bestämde oss för att sätta de stora stridsfrågorna, som är vattenkraftverket vid Hvalá, inom parentes och då var alla överens om att det måste komma förbättrade kommunikationer. Det går inte att ett helt samhälle är isolerat. Ingen snöröjning under två och en halv månad om året."En av de bofasta är Elín Agla Briem. Hon säger till RÚV att förutsättningarna för att nya bönder ska komma till de gårdar som övergivits de senaste åren är dåliga. Även det handlar till stor del om dåliga kommunikationer:
"Detta är först och främst en fårbygd. Och hur ser förutsättningarna ut för unga människor att börja med lantbruk? Det har blivit väldigt svårt. Det är otroligt dyrt att köpa mark och att köpa alla maskiner. Och att ta beslutet att göra det på en plats som kanske håller på att överges är egentligen ett för stort steg ekonomiskt för människor."
Tidigare fanns det ett avsnitt i kommunallagen som tvingade kommuner som i tre år hade färre än 50 invånare att gå ihop med en grannkommun. Den bestämmelsen finns inte längre kvar. Annars hade Árneshreppur kunnat tvingas till ett samgående med en granne eftersom kommunen i flera år nu legat under gränsen.
Även när det gäller kommunala beslut orsakar utflyttningen problem. Guðlaugur Agnar Ágústsson är vice kommunalråd och en av fem ledamöter i fullmäktige i Árneshreppur. Han säger till RÚV att de folkvalda i kommunen i praktiken är jäviga i så gott som alla beslut:
"Vi är för få och närheten för stor mellan människor för att ta beslut i så små kommuner. Man kan egentligen säga att vi är jäviga i allt som vi gör."
Än så länge finns det inga konkreta planer på en sammanslagning med en grannkommun. En sådan diskussion har dock kommit i gång i takt med att invånarantalet minskat.
Här kan du läsa mer om situationen i Árneshreppur.