 |
| Hveragerði, Heilsustofnun Náttúrulækningafélags Íslands. |
Efter två blodproppar i huvudet och diverse andra sjukdomar, mer eller mindre allvarliga, hade jag både tappat balansen och energin och så småningom accepterad tanken på att röra mig bakom rullator resten av livet. För att med hjälp av ironin göra det en aning lättare hade jag tillägnat mig ett slanguttryck om rullatorn och kallade den Harley Parkinsson. På svenska sjukhus och vårdhem hade jag fått första träningshjälp som avslutades med orden: ”Nu vet du hur du ska göra. Om du fortsätter med övningarna vi har lärt dig blir nog allt bättre.” Men det gick för mig som för många andra: Jag märkte ingen bättring och slutade så småningom röra riktigt på mig, inte minst eftersom jag upplevde att det alltid var snö eller halka på trottoaren.
 |
| Hveragerði. |
NLFI
Det blev med andra ord bara sämre och sämre, inte bättre och bättre. Men det fanns ett hopp. På Island finns det två ställen där man bara sysslar med rekreation, det ena i Reykjavíks absoluta närhet, i Reykjalundur, och det andra litet längre bort, i växthusstaden Hveragerði. Det sistnämnda heter Heilsustofnun Náttúrulækningafélags Íslands och på engelska NLFI Rehabilation and Health Clinic. Dit styrde jag kosan, och tänkte som så att om det inte hjälper, så har jag åtminstone försökt.
Det var en enthusiast, läkaren Jónas Kristjánsson (1870–1960), som grundade NLFI i Hveragerði år 1955. Han hade bland annat studerat naturmediciner och allmän folkhälsa i Europa och Amerika och var hedersmedlem i Allnordisk Folkhälsa och The Californian Society of Naturopathic Physicians.
Man började ganska spartanskt, och när jag som barn först hörde talas om NLFI i Hveragerði, fick jag för mig att det var ett ställe där man låg i lerbad och käkade kål. Sedan dess har det hänt mycket. I dag är NLFI inte bara ett modernt ställe utan ett rekreationshem där man tar hjälp av de bästa kunskaper inom medicin, fysioterapi och psykologi för att driva en holistisk rekreation efter sjukdomar av alla slag. De flesta patienter kommer dit med remiss från läkare och sjukförsäkringarna eller fackföreningarna betalar en god del av vistelsen, men man kan också komma utan remiss och betala själv, och det gjorde jag. Min hustru följde med och njöt av hälsoprogram och vila, och sammanlagt kostade det oss inte mera än en solbadsresa till södern.
De nyaste delarna av NLFI bjuder på lyxiga hotellrum och den vegetariska maten är lagad av professionella kockar (med fisk två dagar i veckan), man bjuds på gymnastik, vattengymnastik (i underbara, varma simbassänger, både inom och utomhus), fysioterapi i moderna träningslokaler, massage, lerbad och den läkarhjälp som behövs, för inte att glömma organiserade promenader utomhus. Varje vecka får man ett nytt schema och personalen har löpande koll på hur det går.
Vi var kring 140 gäster på NLFI, och det är någorlunda vad hemmet rymmer. Det var en behaglig/trevlig stämning i matsalen och i gemensamma utrymmen och de andra följde med framstegen man gjorde och uppmuntrade varmt. Ännu försiggår allt på isländska, men alla i personalen och de flesta gästerna talar minst ett utländskt språk (de allra flesta engelska och många ett skandinaviskt språk). Marknadschefen berättade för mig att man har drömmar om och planer på att använda sig av apptekniken och bjuda på hjälp på främmande språk i framtiden. Men eftersom det handlar mest om gruppträning är det lätt att följa med för man gör bara som de andra!
För mig var det vattengymnastiken och fysioterapiträningen som gjorde underverk mest. Efter fyra veckor hade jag parkerat Harley Parkinsson och kunde gå ostödd, inte med den stiligaste gång jag sett/känner, men det ger ändå en känsla av att vara på väg att bli en fri man.
Heimir Pálsson
Ursprungligen publicerad 27 mars 2014 av Samfundet Sverige-Island
