I en storm uppe på Langjökull blev två australiska turister ensamma kvar på glaciären när deras skoter stannade. Först sju timmar senare hittades de av räddningsarbetare. Mountaineers of Iceland vägrade att ersätta turisterna eftersom arrangören ansåg att de brutit mot reglerna. Men Héraðsdómur Reykjavíkur ger turisterna rätt.
Trots en stormvarning gav sig Mountaineers of Iceland upp på Langjökull den 5 januari 2017. I gruppen fanns 34 turister fördelade på 17 snöskotrar. Fyra guider ledde gruppen upp på glaciären. Gruppen stannade till första gången vid Skálpanes för att fotografera. Men när de närmade sig Hvítárvatn hade vädret blivit för dåligt.
Här bestämde sig guiderna för att avbryta turen och vända. Konkurrerande arrangörer hade på grund av väderprognosen i stället ställt in dagens färder.
Gruppen hade då delat på sig. Längst bak i en av de tre mindre grupperna fanns ett par från Australien, en 59-årig man och en 46-årig kvinna. Uppe på Langjökull stannade deras snöskoter. Mannen som körde ska ha kommit åt avstängningsknappen när han fastnade med handskarna.
Innan de gav sig ut på glaciärfärden hade de informerats om att de skulle stanna och vänta utan att röra sig om de på något sätt kom ifrån den övriga gruppen. Nu började en lång väntan för det australiska paret. Ingen av guiderna från Mountaineers of Iceland tycktes ha märkt att de saknades.
Det blev snart mycket kallt uppe på glaciären i stormen. Efter ungefär en timme lyckades mannen starta snöskotern. De hade då börjat bli både nedkylda och rädda. I det kraftiga snöovädret befarade de att skotern skulle kunna bli insnöad. De satte på lyset och såg spår som de trodde var efter gruppen.
Då och då flyttade de skotern någon meter så att de inte skulle fastna. Samtidigt växte deras oro. Klockan 15.18 ringde Mountaineers of Iceland polisen och berättade att två turister saknades. Det hade då gått omkring två timmar sedan paret kom ifrån den övriga gruppen.
Räddningstjänst och polis fick gps-punkter från den plats där guiderna senast trodde sig vara säkra på att det australiska paret hade varit med gruppen. Innan räddningsinsatsen började hade anställda vid Mountaineers of Iceland och från ett konkurrerande företag själva vänt tillbaka upp på Langjökull för att leta efter de saknade turisterna.
För de två turisterna blev situationen allt mer skräckinjagande minut för minut. Stormen och den yrande snön gjorde att sikten på glaciären var nästan obefintlig. Vid 16.30 slöt sig mörkret om dem. De hade då börjat frukta för sina liv.
Turisterna försökte använda snöskotern som skydd. De grävde hålor i snön för att försöka skydda sig mot stormen. Men inget fungerade. Kölden kom krypande samtidigt som rädslan växte. Vid 19-tiden bestämde de sig för att stänga av skoterns motor. De hade haft ljuset på för att det skulle göra det lättare att finna dem, men nu befarade de att bränslet var på väg att ta slut.
Över hundra personer ryckte ut i räddningsinsatsen. Frivilliga från flera olika räddningskårer på sydvästra Island deltog i sökandet. Förutsättningarna för att leta var långt ifrån de bästa. Ovädret begränsade sikten och försvårade kommunikationen mellan räddningsarbetarna.
Klockan 20.38 kom räddningen. Då hade det australiska paret varit ensamma på Langjökull i ungefär sju timmar. De befann sig ungefär en kilometer väster om den plats där gruppen stannade i närheten av Hvítárvatn.
De två turisterna fördes först till fjällstugan vid Skálpanes. Där kunde räddningsarbetarna konstatera att de inte var allvarligt skadade. De fördes därefter till sitt hotell i Reykjavík. Först dagen därpå uppsökte de sjukhusvård. Undersökningen visade att de hade fått lindriga frostskador under timmarna uppe på Langjökull.
Det australiska paret hävdade att ansvaret för händelsen låg på Mountaineers of Iceland. De hade inte fått veta hur de skulle starta snöskotern om den stannade. Och guiderna hade inte haft tillräcklig uppsikt över gruppen. Dessutom borde de inte ha gett sig av när väderprognosen varnade för storm på glaciären.
I ett första uttalande uppgav Mountaineers of Iceland att turisterna hade agerat korrekt som stannat vid snöskotern. Men när de gick ut i isländska medier och beskyllde arrangören för bristande säkerhet lade företaget i stället skulden på turisterna. Arrangören ansåg att de genom att flytta på sig med snöskotern hade försvårat sökandet och brutit mot instruktionerna.
Turisterna stämde Mountaineers of Iceland på drygt 4,2 miljoner isländska kronor. Huvuddelen av beloppet var kompensation för fysiska skador och psykiska besvär. Resten var för kostnader kopplade till händelsen.
Héraðsdómur Reykjavíkur ger de två turisterna rätt. Mountaineers of Iceland agerade mycket vårdslöst när de bestämde sig för att genomföra turen trots stormvarningen. Det gick dessutom minst en halvtimme från att de två australiska turisterna kom ifrån gruppen tills guiderna upptäckte att de inte längre var med. Även det var vårdslöst.
Domstolen underkänner Mountaineers of Icelands argument om att turisterna hade sig själva att skylla eftersom de inte stannade på samma plats. De flyttade sig inte direkt efter att skotern stannade. Eftersom de var oerfarna och instruktionerna kan ha varit bristfälliga kan de enligt rätten inte lastas för att ha flytta sig senare.
Paret får dock inte det skadestånd som de krävde av arrangören. Héraðsdómur Reykjavíkur beslutar att Mountaineers of Iceland ska betala totalt 600 000 isländska kronor i skadestånd till de två turisterna. De ska också ersätta kostnader för 86 796 kronor.
Skälet till att de inte får det begärda skadeståndet på drygt 4,2 miljoner är att de i rätten inte kunnat visa att omfattningen av de fysiska skadorna skulle vara så stor.
Här kan du läsa domen i sin helhet.
