Från flyktingförläggningen på Ásbrú i Keflavík till Austurvöllur i Reykjavík är avståndet 47 kilometer. I morgon går asylsökande och asylaktivister hela sträckan för att protestera mot asylsökandes situation på Island. De kräver bland annat ett stopp för utvisningar av asylsökande och tillfälliga arbetstillstånd.Under de år som Nato-basen i Keflavík var i bruk marscherade motståndare till USA:s militära närvaro mellan Reykjavík och Keflavík. Marscherna samlade hundratals deltagare. Deltagarna krävde att basen skulle stängas och att Island skulle lämna Nato.
Totalt gjorde motståndare till Nato-basen elva sådana marscher. Men sedan basen stängdes 2006 har det inte protesterats mot själva medlemskapet i Nato genom marscher. Nu genomför i stället organisationerna No Borders och Refugees in Iceland en liknande marsch.
Marschen börjar klockan 8.15 i morgon utanför flyktingförläggningen på Lindarvegur 636 på Ásbrú i Keflavík. Deltagarna tågar därefter de 47 kilometerna till Austurvöllur i Reykjavík. Där - utanför alltinget - protesterar de mot situationen för asylsökande på Island.
De senaste månaderna har asylsökande och asylaktivister genomfört en rad aktioner för att få igenom sina krav. De har gång på gång vänt sig till justitieminister Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir - men hittills har de inte fått gehör.
Ett krav är just att flyktingförläggningen på Ásbrú ska stängas. De vänder sig mot att det dygnet runt finns vakter vid boendet och att det hundratalet personer som bor där blir isolerade. I stället vill de att alla asylsökande ska få bo i huvudstadsregionen i väntan på beslut.
Vidare kräver de ett stopp för utvisningar med hänvisning till Dublinkonventionen - i första hand till Grekland och Italien. De anser att samtliga ansökningar om asyl måste tas till behandling. Och asylsökande måste få rätt till vård och kunna få tillfälliga arbetstillstånd genom utfärdande av tillfälliga personnummer.
Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir har vid ett tillfälle haft ett möte med företrädare för No Borders och Refugees in Iceland. Hennes uppfattning är att Island enligt Dublinkonventionen ska utvisa personer som redan har sökt - och i vissa fall fått - asyl i ett annat land. Hon har avböjt ytterligare möten.
En av deltagarna i marschen är Milad Waskout, asylsökande från Iran. Han säger till Vísir att han har fått asyl i Grekland. Han anser sig dock inte kunna stanna där. Marschen är enligt Milad Waskout ett tecken på utbrett missnöje bland asylsökande på Island:
"Detta är en lång väg att gå men detta visar hur frustrerade och uppgivna över situationen vi är. De senaste tre månaderna har vi protesterat på olika sätt men ingen lyssnar på oss. Inget har förändrats så vi vill göra det här för att väcka uppmärksamhet för vår situation. ... Isländska myndigheter vill skicka mig tillbaka till Grekland men där är det som ett helvete för flyktingar."
Irakiern Ali Alameri var en av de asylsökande som i lördags under ett partimöte ställde sig upp i publiken och bad om att få träffa Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir. Inte heller där hade han någon framgång. Ali Alameri berättar i Vísir att han kom till Island från Norge. Därför tänker inte myndigheterna behandla hans ansökan utan han kommer i stället att utvisas till Norge:
"Vi söker bara efter ett tryggt liv. Vi kan inte be om mer. Vi kan arbeta för oss. Jag ansökte om arbetstillstånd för tre månader sedan och får inga svar. ... Jag ber inte om att få asyl utan bara att mitt fall tas upp till behandling precis som för en vanlig flykting."
Här kan du läsa mer om aktionen under Självständighetspartiets möte i lördags.
