Mannen loggade in för att fylla i en ansökan om att få en statlig rabatt på bostadslånet. Men han glömde trycka på skicka. När han upptäckte misstaget var det för sent för att få någon ersättning. Tillsammans med sambon vände han sig till domstol. Héraðsdómur Reykjavíkur fastslår dock att de inte har rätt till några pengar.
Den 25 juni 2014 loggade mannen in på Ríkisskattstjóris webbplats. Där fyllde han i en ansökan om den statliga bolånerabatt som regeringen infört. Ansökan gällde en bostad som han och sambon köpt 2007 genom ett inflationsindexerat lån från Íbúðalánasjóður.
Köpet uppfyllde alla kriterier för att få rabatten. Men mannen tryckte aldrig på skicka.
Misstaget upptäckte han först fem månader senare. Han hade då börjat undra varför det inte kommit något besked om bolånerabatten. Han fick då beskedet att ingen ansökan inkommit. Han insåg att han helt enkelt inte utfört det sista steget i ansökan och glömt att skicka in den.
Han begärde en överprövning den 21 november 2014. Svaret blev nej. Myndigheten ansåg sig inte kunna göra något eftersom ansökningstiden gått ut. Och det gick bara att behandla ansökningar som faktiskt kommit in.
Ytterligare kontakter fick samma resultat. Ríkisskattstjóri ansåg sig inte ha stöd i lagen för att behandla ansökan.
Paret valde att stämma staten inför Héraðsdómur Reykjavíkur. Även där förlorade de.
I domen skriver Héraðsdómur Reykjavíkur att alla medborgare är ansvariga för sina handlingar. Ansökningsprocessen var enkel. I rätten vittnade mannen att han reagerat på att han inte fått någon bekräftelse på ansökan. Ändå kontrollerade han inte om den faktiskt kommit fram. Han anade alltså att något inte gått rätt till men valde ändå att inte kontakta myndigheten.
Domstolen avfärdar dessutom parets resonemang om att myndigheten skulle ha varit skyldig att påminna personer som loggat in på den webbplats som skapades för bolånerabatten utan att ha lämnat någon ansökan. De hävdade i rätten att Ríkisskattstjóri därför brutit mot likställighetsprincipen. Det argumentet underkännes alltså av Héraðsdómur Reykjavíkur.
Paret blir utan ersättning eftersom det inte finns laglig grund för att behandla deras ansökan. De slipper dock stå för några rättegångskostnader. Den räkningen hamnar hos den isländska staten.
Här kan du läsa domen i sin helhet.
