"Det fattades beslut om att bara packa ihop och åka. ... Och Sigurður Bjarnason - jag minns att han var alltingsledamot då - sade att det inte fanns på dagordningen de närmaste årtiondena att anlägga en väg till Ófeigsfjörður och då beslutades det bara om att åka och det var faktiskt inte andra män kvar än jag och pappa."
Pétur Guðmundsson, som varje sommar återvänder till det gamla barndomshemmet i Ófeigsfjörður i Árneshreppur i Västfjordarna, i RÚV om hur det gick till när fjorden 1965 övergavs av de sista invånarna.
