Återväxten för lunnefågeln kan bli bättre i år. Häckningen har på flera platser i landet börjat tidigare än vanligt. Dessutom finns det tecken på att tillgången till föda har ökat. De största förändringarna ser ut att ske på södra Island - just på de ställen där beståndet de senaste åren gått mot en kollaps. Det visar Náttúrustofa Suðurlands första kartläggning av årets häckning.De senaste åren har varit fyllda om krisrapporter om lunnefågeln på södra Island. Brist på föda har gjort att återväxten varit mycket dålig. Vissa somrar har det varit ytterst få ungar som överlevt. En kollaps för beståndet har kommit allt närmare. Allra värst har läget kanske varit på Västmannaöarna - platsen för världens största koloni av lunnefåglar.
Dålig tillgång gör att de vuxna fåglarna måste söka sig allt längre bort för att hitta föda. Ibland överger de bara äggen. Ibland dör nyfödda ungar av svält eftersom de vuxna fåglarna inte lyckas hitta mat åt både dem och sig själva.
Sedan 2007 undersöker Náttúrustofa Suðurlands återväxten. De kartlägger häckningen med hjälp av speciella kameror som de sänker ned i lunnefågelns hålor. Lunnefågeln störs inte av kameran. Náttúrustofa Suðurlands noterar i en första runda hur många hålor som är bebodda och om det redan finns några ungar.
I den andra rundan undersöker Náttúrustofa Suðurlands hur många ungar som finns i de bebodda hålorna. De gör också iakttagelser om när ungarna föds och om tillgången till föda.
Under varje omgång besöker Náttúrustofa Suðurlands några av Islands största lunnefågelkolonier. Den första rundresan till kolonierna görs i början på juni. Uppföljningen görs i mitten på juli.
De speciella kamerorna är nödvändiga eftersom lunnefågelns hålor kan vara upp till fyra meter djupa. Lunnefågeln använder näbben och de kloliknande fötterna för att gräva. Samma par återvänder till samma håla varje sommar. Vissa fåglar försöker dock lägga beslag på andras hålor. Ett sådant försök kan föranleda en kamp som utvecklas till en strid på liv och död.
I år har häckningen på några håll kommit igång långt tidigare än de senaste åren. På sina håll har den börjat tre till fyra veckor tidigare - vilket betyder runt den 20 april. Det kan vara ett tecken på att tillgången till föda är bättre. De senaste åren har häckningen skett allt senare. Det har inneburit att ungarna kläckts allt senare och haft sämre förutsättningar att överleva sommaren.
Nu finns det rapporter från flera platser i landet om att det finns mer havstobis - den art som på många håll utgör den huvudsakliga födan för lunnefågeln.
Årets rundresa började på Akurey i Kollafjörður nära Reykjavík. Här fanns det häckande fåglar som lagt ägg i 73 procent av hålorna - en ökning med 1 procentenhet jämfört med sommaren 2018. Nästa stopp var Ingólfshöfði på södra Island. Här ökade andelen häckande par till 68 procent. Förra året var motsvarande siffra låga 41 procent.
Därefter färdades deltagarna i expeditionen till Grímsey där det fanns häckande par i 92,4 procent av hålorna mot 84,5 procent förra året. På Lundey var motsvarande siffra 80 procent (87 procent förra sommaren), på Hafnarhólmi i Borgarfjörður eystri 89 procent (80 procent), Drangey 90,5 procent (jämförelse saknas), Grímsey i Steingrímsfjörður 81 procent (87 procent), Vigur 84 procent (76 procent), Elliðaey i Breiðafjörður 86 procent (76 procent), Dyrhólaey 58 procent (59 procent), Papey 78 procent (67 procent) och Hemön 78,3 procent (68 procent).
Siffran från Hemön - som är den största av Västmannaöarna - är den högsta sedan kartläggningen började 2007.
Här kan du läsa mer om lunnefågeln på Island.
Här kan du läsa mer om lunnefågeln på Island.
