670 000 lunnefåglar kan överleva på Västmannaöarna i år

Omkring 670 000 lunnefågelungar kan överleva på Västmannaöarna i sommar. Det är den högsta siffran någonsin sedan Náttúrustofa Suðurlands började kartlägga lunnefågelns häckning. Även på flera andra platser ser sommaren ut att bli ett trendbrott. Efter en rad år med mycket dålig återväxt är tillgången till föda nu betydligt bättre.

På Västmannaöarna är lunnefågeln något av en symbol. Här finns världens största lunnefågelkoloni. Den uppehåller sig visserligen bara på öarna i fyra månader - men den syns året runt på vägskyltar, logotyper och souvenirer.

Men de senaste åren har utvecklingen varit allt annat än god. Bristen på föda har gjort att få ungar överlevt somrarna. Beståndet har varit på god väg mot en kollaps.

I år bryts den negativa trenden. I den kartläggning som Náttúrustofa Suðurlands gör under mitten av juli fanns det levande ungar i 60 procent av hålorna. Om den siffran är representativ betyder det att det fötts omkring 670 000 ungar som alltjämt är vid liv. Det är det högsta antalet levande ungar som någonsin registrerats på Västmannaöarna.

Ungarna har dock inte vuxit så snabbt. Det innebär sannolikt att de kommer att lämna Västmannaöarna någon vecka senare än normalt. Tillgången till föda verkar dock vara god - vilket innebär att det finns förutsättningar för att de allra flesta ska överleva sommaren.

Det här betyder i sin tur att bråda dagar väntar för de barn som av tradition håller utkik efter och samlar in förvirrade ungar som inte hittar till havet. När de unga lunnefåglarna lämnar hålorna är det inte ovanligt att de tar sikte på alla ljus i centralorten på Hemön. Därför patrullerar barn gatorna för att ta hand om dem.

Ungarna tas till Náttúrustofa Suðurlands för att vägas och mätas. Det ger forskarna en god bild av hur deras förutsättningar är för att överleva. Förra sommaren - när ungefär hälften av ungarna dog av svält - rörde det sig om 5 000 ungar. I år är det därför inte osannolikt att det dubbla antalet kommer att omhändertas och lämnas in till Náttúrustofa Suðurlands.

Även på flera andra platser på södra Island - där läget varit mest kritiskt - ser årets häckning ut att bli ett trendbrott. På Ingólfhöfði fanns det bara ägg i 43 procent av hålorna. I år hade siffran stigit till 70 procent. Nu fanns det levande ungar som fick varierad föda i 51 procent av hålorna.

På Papey fanns det flygfärdiga ungar i 68 procent av hålorna. På Hafnarhólmi i Borgarfjörður eystri var motsvarande siffra 67 procent, på Lundey i Skjálfandi 63 procent, på Grímsey 77 procent, på Drangey 78 procent, på Grímsey i Steingrímsfjörður 63 procent och på Vigur 78 procent.

Gemensamt för kolonierna på östra och norra Island var att det även här verkade finnas gott om föda. Dessutom var det ovanligt många vuxna fåglar som var på land i stället för ute till havs. Det skulle kunna betyda att tillgången till föda är så god att de inte behöver ägna så mycket tid åt att söka efter tobisfiskar och annan småfisk.

Ett annat trendbrott noteras på Akurey i Kollafjörður vid Faxaflói. Här fanns 67 procent flygfärdiga ungar. Det växande beståndet av tobisfiskar gör att det finns hopp om att det ska fortsätta att ha positiv inverkan på lunnefågelns återväxt.

På Elliðaey i Breiðafjörður fanns levande ungar i 52 procent av hålorna.

Beståndet av lunnefåglar har varit på tillbakagång åtminstone sedan 2003. Den varma försommaren skapade i år idealiska förutsättningar för att det skulle finnas gott om föda. Om årets trendbrott innebär en varaktig förändring återstår att se. För att ta igen tappen under de senaste katastrofsomrarna krävs det åtskilliga framtida somrar med god återväxt.

Här kan du läsa mer om lunnefågelns återväxt.