Birgitta Jónsdóttirs kandidatur till Piratpartiets förtroenderåd rev upp en rad gamla konflikter. Samtliga ledamöter i partiets alltingsgrupp tog ställning mot att hon skulle väljas in. Omröstningen slutade med 55 nej mot 13 ja.
Helgi Hrafn Gunnarsson, en av partiets alltingsledamöter, höll ett anförande där han beskrev Birgitta Jónsdóttir som opålitlig och omöjlig att samarbeta med. Flera andra tunga namn stämde in i kritiken.
Den konflikt som blossade upp på nytt berodde delvis på olika syn på Piratpartiets organisation. Redan när Birgitta Jónsdóttir företrädde partiet i alltinget var det flera toppnamn som ville överge den platta strukturen. De efterlyste en ordförande som skulle fungera som huvudsaklig talesperson. Den skulle dock inte få makt att på egen hand utforma politiken.
Birgitta Jónsdóttir motsatte sig förslaget. Bland kritikerna var det flera som ansåg att hon utnyttjade situationen. När andra var försiktiga i uttalanden eftersom de inte förankrats valde i stället Birgitta Jónsdóttir enligt kritikerna att flytta fram sina egna positioner genom egna utspel. På det sättet skaffade hon sig informell makt eftersom hon tog sig en sådan position.
Efter konflikten kring Birgitta Jónsdóttir har diskussionen om en ny organisationsstruktur fått nytt bränsle. Helgi Hrafn Gunnarsson säger i Morgunblaðið att det inte är omöjligt att ha både en platt organisation och en ordförande:
"Den platta strukturen fungerar medan alla som ingår i en liten grupp har samma uppfattning om hur sakerna ska vara. ... Det stora missförståndet är att makten går upp i rök genom att inte ha en ordförandepost. Det som sker är att det uppstår ett maktvakuum - detta är väl känt i historien - och det här vakuumet fylls av dem som är bäst på att samla på sig makten."Helgi Hrafn Gunnarsson pekar på att Piratpartiet redan i dag har olika typer av ordförandeposter i organisationen. Han vill inte ha en traditionell partiledare. Partiet skulle kunna skaffa sig en ordförande som i första hand fungerar som talesperson och konfliktlösare. Men ordföranden skulle inte ha någon särskild makt och inte ha inflytande över utformningen av politiken.
Han ser också andra fördelar med att utse en ordförande. Helgi Hrafn Gunnarsson säger i Morgunblaðið att avsaknaden av en ledare skapar viss förvirring kring Piratpartiet:
"Till exempel vet medierna ofta inte vem de ska tala med inom partiet. Om det uppstår tvistefrågor inom det så finns det ingen uppenbar instans som gör att människor vet vem de ska prata med och då känner kanske ingen till problem inom enskilda föreningar inom partiet innan allt kanske står i brand."Halldór Auðar Svansson representerade Piratpartiet i kommunfullmäktige i Reykjavík mellan 2010 och 2014. Han skriver på Facebook att den platta organisationen bjuder in till falangstrider. Därför förespråkar även han införandet av en ordförande:
"Den så kallade platta strukturen måste byggas på något slags struktur och syftet med en sådan struktur är bland annat att skapa en miniminivå av arbetsro för människor som arbetar för partiet i form av förutsägbara processer. Annars vinner bara de fräckaste varje gång och fräckhet bemöts med ännu mer fräckhet tills allt kokar över."
Håller med Halldór Auðar Svansson gör bland annat Rannveig Tenchi och Sindri Viborg. Båda har tidigare arbetat för Piratpartiet men slutat efter missnöje med partiorganisationen.
Här kan du läsa mer om turerna kring Birgitta Jónsdóttir.
