Hotellet i Reykjanes i Västfjordarna mister ännu en gång rätten till varmvatten utan kostnad. Det är innebörden av ett nytt beslut från Úrskurðarnefnd umhverfis- og auðlindamála. Nämnden underkänner Orkustofnuns tidigare beslut i tvisten om varmvattnet. Hotellägaren har sagt att det blir nödvändigt att stänga utan kostnadsfritt vatten.
Året var 1937 när tre kommuner i Västfjordarna kom överens om att bygga en skola i Reykjanes. Fram till nedläggningen 1991 drevs den i form av en stiftelse. Central för skolan var tillgången till varmvatten. Det användes för uppvärmning av byggnaderna. Dessutom byggdes en av de största utomhusbassängerna i landet.
Ett försök att bygga upp en laxodling i Reykjanes var inte ekonomiskt hållbart. Jón Heiðar Guðjónsson började 2003 hyra lokalerna. De gamla inackorderingsrummen och lägenheterna omvandlades till hotell. Senare tog han också över de byggnader som använts till laxodlingen.
Affärerna gjordes under förespeglingen att han skulle ha kostnadsfri tillgång till varmvatten från den källa som finns i närheten. I gengäld lovade Jón Heiðar Guðjónsson att markägaren skulle få bada gratis i Reykjanes. Han åtog sig också att utföra visst underhåll.
Men enligt Úrskurðarnefnd umhverfis- og auðlindamála var det ett löfte som markägaren inte kunde ge. Redan i december 1978 ingicks ett avtal om att alla Rafveitu Ísafjarðars tillgångar skulle tillhöra Orkubú Vestfjarða. I texten framgick det att ägarskiftet gällde samtliga tillgångar.
Sex år senare kom energibolaget överens med Ísafjarðarkaupstaður om att kommunen fick använda vatten till en fiskodling. Denna rättighet fick också överlåtas. Men den löpte ut 2004. Tre år senare köpte Jón Heiðar Guðjónsson den gamla fiskodlingens byggnader. Där ingick bland annat pumphuset.
Jón Heiðar Guðjónsson trodde alltså att han säkrat rättigheterna till varmvattnet. Men Orkubú Vestfjarða ansåg sig vara den rättmätiga ägaren. Efter resultatlösa samtal ströp energibolaget hotellets tillgång till varmvatten. Jón Heiðar Guðjónsson ansåg sig inte ha råd att betala för uppvärmningen av bassängen. När temperaturen sjönk försvann också många gäster.
Han vände sig till Orkustofnun som i höstas gav hotellet rätt att kostnadsfritt nyttja varmvattnet i 40 år framåt. Det blev dock inte den vändning på historien som Jón Heiðar Guðjónsson hoppats på. Både Orkubú Vestfjarða och kommunen Ísafjarðarbær överklagade beslutet till Úrskurðarnefnd umhverfis- og auðlindamála.
Energibolaget ansåg sig ha rätt till varmvattnet och kommunen var markägare. Bägge hävdade att Orkustofnun överskred sina befogenheter när de lät Jón Heiðar Guðjónsson nyttja varmvattnet. Eftersom ägarsituationen var oklar menade de att Orkustofnun inte kunde ta ställning i frågan utan att den var utredd.
Úrskurðarnefnd umhverfis- og auðlindamála går på kommunens och energibolagets linje. Inte heller nämnden anser sig kunna avgöra vem som har rätt att disponera marken och varmvattnet. Den frågan måste avgöras i domstol. Om Jón Heiðar Guðjónsson ska segra i tvisten måste han alltså först få en prövning av ägarfrågan.
Så länge som han inte otvetydigt har kunnat visa att han har rätt att nyttja vattnet är det Orkubú Vestfjarða som betraktas som ägare. Och det betyder att Jón Heiðar Guðjónsson och Hótel Reykjanes inte får något varmvatten utan betalning. Eftersom det går åt så stora mängder varmvatten till uppvärmning av byggnader och bassäng anser han sig inte ha råd att betala.
