Jakt på både knubbsäl och gråsäl kan komma att förbjudas. Skälet är det historiskt låga antalet knubbsälar längs den isländska kusten. Men frågan är om ett förbud får någon effekt. Någon storskalig jakt på säl har inte bedrivits på årtionden. De få säljägare som finns kvar hittar i stället orsaken till nedgången i politiska beslut som togs på 1980-talet.Det politiska målet är att det ska finnas 12 000 knubbsälar längs kusten. Men det är många år sedan som beståndet var så stort. När knubbsälarna för första gången räknades 1980 uppskattades beståndet till 33 327 djur. Sedan dess har det minskat undan för undan. Lägst var det 2016 med bara 7 652 djur.
Nu beräknas beståndet uppgå till omkring 9 100 djur. Det är alltså ganska långt ifrån de nivåer som anses vara lämpliga. Náttúrufræðistofnun Íslands listar knubbsälen som hotad.
Hafrannsóknastofnun föreslår nu ett totalförbud mot jakt på knubbsäl. Myndigheten skriver i ett pressmeddelande att det också bör vidtas åtgärder för att skydda sälarna och dess ungar under somrarna samt för att minska riskerna att de fastnar i fiskenät och därmed indirekt jagas som bifångst.
I planerna ingår även ett förbud mot jakt på gråsäl. Det beståndet är visserligen något större - men även där är det många djur som fastnar i fiskenät. Åtgärderna bör enligt myndigheten därför inriktas mot bägge arterna.
Men frågan är om ett förbud skulle ha någon större effekt. Den största minskningen skedde under 1980-talet. Då bedrevs en medveten kampanj för att minska antalet sälar. Huvudorsaken var en rundmask som spred sig från säl till torsk och påverkade det beståndet negativt. Eftersom sälarna därmed hotade den ekonomiskt viktiga torsken infördes skottpengar.
Trots att politiska beslut låg bakom jakten bekostades den av fiskeindustrin. Avskjutningen behandlades i en särskild nämnd. När jakten kom igång 1982 sköts 4 500 djur. Och så sent som 1989 sköts hela 4 700 djur. Branschen betalade då jägarna 13 miljoner isländska kronor i skottpengar. Köttet grävdes ned eller blev till djurfoder.
De senaste åren har jakten varit mycket begränsad. Det finns knappt någon marknad för sälskinn och det är få som ätet köttet. Det fåtal fångstmän som ännu jagar säl gör det främst för egen konsumtion.
Kristinn Nikulásson sitter i styrelsen för Samtök selabænda, en förening för säljägare. Han säger i Morgunblaðið att han inte tror att ett jaktstopp skulle ha någon inverkan. Han har själv bott i Breiðafjörður. Där var det växande fiske av stenbit som påverkade beståndet av knubbsäl:
"Det är så att honan skjuter ifrån sig kuten när den har nått en viss ålder. Då ger den sig ut överallt och tar död på sig i stenbitsnäten. Jag höll själv på med stenbitsfiske länge och fick avsevärda mängder av kutar i näten."Pétur Guðmundsson är föreningens ordförande. Han säger till RÚV att han skjuter några få sälar varje år på grund av köttet. Inte heller han tror att något förbud skulle ha någon effekt. Pétur Guðmundsson tror att avskjutningen under 1980-talet ligger bakom dagens nedgång:
"Det gicks in väldigt hårt i dessa åtgärder och de var dåligt begrundade. Vi har alltid varit emot att göra sådana saker."Ester Rut Unnsteinsdóttir, ekolog vid Náttúrufræðistofnun Íslands, säger till RÚV att det inte går att peka ut en enskild förklaring till det krympande beståndet. En annan orsak kan vara att sälar inte längre får vara ifred på grund av turister. Många yngelplatser har blivit populära besöksmål:
"Det står klart att turisters närgångenhet inte har positiv inverkan på beståndet."
Här kan du läsa mer om jakten på säl på Island.
