Andrés Ingi Jónssons avhopp från Gröna vänstern i alltinget behöver inte försvaga partiet. Det anser tidigare statsministern Þorsteinn Pálsson. Statsvetaren Birgir Hermannsson är inte särskilt överraskad över den interna splittring som nu åter kommer upp till ytan. Gröna vänstern har hela tiden varit kluvet om att regera ihop med Självständighetspartiet.När Gröna vänstern efter valet hösten 2017 bildade regering med Självständighetspartiet och Framstegspartiet förenades de två partier som befann sig längst ut till höger och längst ut till vänster på den politiska kartan. För vissa medlemmar var samarbetet svårt att svälja.
Inom Gröna vänsterns socialistiska falang hade Självständighetspartiets skattesänkningar och privatiseringar länge betraktats som den politiska huvudmotståndaren. Inom Självständighetspartiet hade Gröna vänsterns motsatta syn på samma sätt uppfattats som en motpol.
Men i avgörande frågor var de politiska skiljelinjerna närmast utraderade. Inget av partierna vill närma sig EU. Intresset för att reformera fisket eller jordbruket är obefintligt. Inga större förändringar av grundlagen kommer att ske så länge de två partierna sitter vid makten.
Nyligen valde Andrés Ingi Jónsson att lämna Gröna vänsterns alltingsgrupp. Han ansåg att partiet hade kompromissat bort för mycket i för många hjärtefrågor. Han följde utträdet med att lägga ned sin röst i voteringen om regeringens budget för 2020.
Avhoppet innebar att regeringens majoritet i alltinget krympte till 34 mandat mot 29. Dessutom betraktas Gröna vänsterns Rósa Björk Brynjólfsdóttir som ett osäkert kort. Både hon och Andrés Ingi Jónsson röstade emot att Gröna vänstern skulle bilda koalition med Självständighetspartiet och Framstegspartiet.
I veckan fick avhoppet konkreta konsekvenser i fördelningen av platser i alltingets nämnder. Andrés Ingi Jónsson miste samtliga platser där han satt som företrädare för Gröna vänstern. Han förlorade bland annat sin ordinarie plats i allmän- och utbildningsnämnden. Den gick till Steinunn Þóra Árnadóttir.
Renässans Jón Steindór Valdimarsson valde dock att lämna sin plats i grundlags- och tillsynsnämnden. Det beslutet gjorde att Andrés Ingi Jónsson ändå fick en nämndplats.
En som har hyllat Andrés Ingi Jónssons beslut är Sóley Tómasdóttir, som tidigare representerade Gröna vänstern i kommunfullmäktige i Reykjavík. Hon skrev på Facebook att hon välkomnade avhoppet eftersom hon ansåg att partiet hamnat på villovägar genom regeringssamarbetet:
"Det är illa att se hur rörelsen som jag en gång trodde kunde förändra samhället till det bättre bli färg- och kraftlösare för varje dag."
Avhoppet gjorde att debatten om den interna splittringen började på nytt. Birgir Hermannsson, statsvetare vid Háskóli Íslands, säger i Morgunblaðið att det missnöje som finns bland vissa partimedlemmar inte har lagt sig:
"Underströmmen visade sig direkt från början. Människor från partiets gräsrötter deklarerade sitt motstånd mot regeringssamarbetet. Sedan hördes inte mycket från dem. Jag har inte märkt att människor har deklarerat sitt motstånd sedan dess. Men inom politiken finns det ibland en underström som man inte räknar med."
Þorsteinn Pálsson var tidigare statsminister och ledare för Självständighetspartiet. Han har sedan dess gått med i Renässans. Han skriver i Hringbraut att Andrés Ingi Jónssons avhopp inte behöver försvaga Gröna vänstern. Han tror snarare att Andrés Ingi Jónsson inte insett hur mycket Gröna vänstern har gemensamt med Självständighetspartiet:
"Andrés Ingi Jónsson är uppenbarligen en principfast idealist i politiken. Men det är ett missförstånd att hans gamla partis motståndskraft har försvagats i det här regeringssamarbetet. Det ligger troligen närmare till hands att Gröna vänstern aldrig har befunnit sig på den plats inom politiken som Andrés Ingi har trott att det fanns."
Här kan du läsa mer om Andrés Ingi Jónssons avhopp.
