Tidigt på morgonen den 10 maj 1940 seglade en brittisk ockupationsstyrka in i hamnen i Reykjavík. Efter landstigningen fylldes stadens gator snart av hundratals soldater. Ett av deras första mål var huset på Túngata 18. Där bodde Tysklands konsul Werner Gerlach.
Storbritannien ockuperade Island eftersom det fanns en utbredd rädsla för att Tyskland skulle hinna före. Den brittiska regeringen befarade att Tyskland på grund av Islands strategiska läge då skulle få ett enormt övertag i kriget till sjöss. Island beskrevs av Winston Churchill som en fästning i form av en ö i Nordatlanten.
De främmande trupperna kom kanske inte som någon enorm överraskning för invånarna. En månad tidigare hade tyska styrkor ockuperat både Norge och Danmark. I Norge rasade under en kortare tid våldsamma strider mellan tyskar och britter.
Andra världskriget hade alltså kommit till grannländerna. Men när de brittiska trupperna närmade sig Reykjavík utbröt en febril aktivitet. Många befarade att det var en tysk ockupationsflotta som var på väg.
Islands regering protesterade formellt mot ockupationen. Samtidigt meddelade regeringen att britterna skulle behandlas som vänner. Även om många ogillade att Island drogs in i kriget var det många som andades ut när det trots allt var britter och inte tyskar som hann först.
I ambassadörsbostaden på Túngata 18 i centrala Reykjavík rådde också febril aktivitet ända sedan de första brittiska fartygen syntes till. Werner Gerlach visste att det inte var hans landsmän som var på väg. Sannolikt anade han också att han inom kort skulle fängslas.
När de brittiska styrkorna tog sig in i konsulns bostad höll han på att bränna upp dokument i badkaret. En mängd dokument hade redan förstörts. Werner Gerlach och andra anställda på ambassaden hann också varna andra tyskar som befann sig i landet.
Werner Gerlach fängslades och fördes senare till Storbritannien. Han var lojal med Adolf Hitler och personlig vän med Heinrich Himmler. Han var precis som många andra ledande tyska nazister mycket intresserad av Island ur ett mytiskt och rasbiologiskt perspektiv. Det fanns föreställningar om att öriket skulle vara befolkat av ättlingar till en nordisk urras.
Men Werner Gerlach blev mycket besviken. Han fann ingen stolthet eller något ädelmod hos det isländska folket. I stället för en arisk mönsterbefolkning mötte han vad han i rapporter hem till Berlin beskrev som ett folk som präglades av förnedring, slavmentalitet och kryperi.
Utöver uppdraget som konsul försåg Werner Gerlach ständigt Tyskland med olika typer av rapporter som var viktiga för krigföringen. Det rörde sig om observationer av främmande fartyg och löpande rapporter om vädret. Just väderrapporterna hade stor betydelse för flottan eftersom de gav en god uppfattning om vilket väder som var att vänta i Nordsjön och Nordatlanten inom de närmaste dagarna.
Efter att Werner Gerlach fängslats såg brittiska trupper till så att den tyska örnen och andra symboler försvann från huset på Túngata. De tog också med sig de dokument som konsuln ännu inte hunnit förstöra. Inredningen överlämnades till Islands regering.
Lilja Árnadóttir, riksantikvarie vid Þjóðminjasafn Íslands, berättar i RÚV att föremålen från ambassadörsbostaden i årtionden förvarades i ett utrymme som kallades likkistan. Där fanns objekt som personalen inte riktigt visste hur de skulle hantera - som skelett och föremål med koppling till nazismen:
"Mina kära kollegor, som var från en helt annan generation, skämdes mycket för det här. Det var inte förrän avsevärt senare, 1985 till 1986, som vi tog oss an det här, tog upp det och registrerade det."
Bland föremålen finns bland annat dolkar med SS-symbolen samt byster och tavlor som föreställer Adolf Hitler.
Här kan du läsa mer om Werner Gerlach och den brittiska ockupationen av Island.
