torsdag 20 februari 2020

Piratpartiet säger nej till att införa partiledare

En majoritet av Piratpartiets medlemmar anser att det ska ledas av en ordförande. Men förslaget stöds inte av en kvalificerad majoritet. Därför kommer Piratpartiet även i fortsättningen att inte ha någon partiledare. Flera alltingsledamöter argumenterade för att införa en ledare för att förbättra den interna strukturen.

När Piratpartiet grundades 2012 var det ett uttalat mål att den interna maktstrukturen skulle vara så platt som möjligt. Att inte ha någon partiledare sågs i sig som ett sätt att signalera förändring och uppgörelse med politiska traditioner.

Ändå växte det fram inofficiella ledare. Länge uppfattades grundaren Birgitta Jónsdóttir som en talesperson för Piratpartiet. I takt med att Helgi Hrafn Gunnarsson skaffade sig internt stöd betraktades han av många som det bästa språkröret. Ett mer eller mindre officiellt uppdrag som talesperson roterade också mellan dem som fungerade som gruppledare i alltinget.

Personstriderna mellan Birgitta Jónsdóttir och Helgi Hrafn Gunnarsson gjorde att allt fler såg behovet av en partiledare. Så småningom hamnade hon ute i kylan. Ett skäl till missnöjet var att åtskilliga medlemmar ansåg att hon utnyttjat den ledarlösa strukturen till att skaffa sig en egen maktposition.

Efter valet 2017 började medlemmarna i alltingsgruppen diskutera för- och nackdelar med att införa en partiledare. Vissa ansåg att det skulle minska arbetsbelastningen för dåvarande gruppledaren Þórhildur Sunna Ævarsdóttir och skapa en tydligare struktur som skulle göra det lättare att föra ut partiets politik.

Med start den 29 januari i år röstade medlemmarna om att utse en ordförande, en vice ordförande och en tredje person där samtliga skulle ingå i ett presidium. Presidiet skulle fungera som ett verkställande utskott. Alla tre skulle väljas på två år.

I den interna debatten tog Helgi Hrafn Gunnarsson ställning för förslaget. Han ifrågasatte motståndares argument om att en mer traditionell struktur skulle göra det svårare för Piratpartiet att verka för förändringar i samhället. Han höll inte heller med om att dagens struktur främjade maktfördelning. I stället fanns ett maktvakuum som vissa kunde utnyttja.

Andra alltingsledamöter som öppet tog ställning för förslaget var Björn Leví Gunnarsson och Eva Pandóra Baldursdóttir. Där märktes även Snæbjörn Brynjarsson - som varit ersättare i alltinget - och tidigare ledamoten Einar Brynjólfsson.

Hela 56,94 procent röstade för att införa en partiordförande. Men eftersom beslutet krävde kvalificerad majoritet med minst två tredjedelar av rösterna räckte inte stödet i omröstningen för förslaget.

Majoriteten till trots kommer alltså Piratpartiet även i fortsättningen inte att företrädas av någon ordförande. I stället blir det troligen så att gruppledaren i alltinget - ett uppdrag som skiftar mellan ledamöterna - får ett fortsatt tungt ansvar för att föra partiets talan.

I en annan omröstning fälldes nämligen ett förslag om att alltingsgruppen skulle utse en speciell talesperson. Ingen skulle kunna ha uppdraget längre än i två år. Här var det 32,35 procent som röstade ja. Även här krävdes kvalificerad majoritet med två tredjedelar av rösterna för att förslaget skulle bli verklighet.

Här kan du läsa mer om debatten om att utse en partiledare för Piratpartiet.