Ingen tycks veta om dokumentet som visar vem som fick ut pengar från en livförsäkring från 1900 finns kvar. Men att hänvisa till flyttar, bränder, renoveringar och bristfälliga register är inte tillräckligt. Det anser den nämnd som beslutar om vilka myndighetsuppgifter som ska lämnas ut. Sysselmannen i Västfjordarna måste nu åter söka efter dokumentet.År 1900 dog en då 22-årig islänning i sydvästra Västfjordarna. Det fanns en livförsäkring. Och uppgifterna om vem som var förmånstagare fanns då sannolikt i ett dokument hos sysselmannen i Patreksfjörður.
Förra året vände sig en person till sysselmannen i Västfjordarna med en begäran om att få ut uppgifterna om förmånstagaren. Nästan ett halvår senare fick personen beskedet att det inte var möjligt. Då hade myndigheten redan lagt ned mycket tid på att söka efter dokumentet i det nya huvudkontoret i Ísafjörður.
Myndigheten hänvisade till en rad olika skäl när beslutet togs om att sluta leta. Det tidigare kontoret i Patreksfjörður förstördes till stora delar i en brand 1936. Då förstördes också ett stort antal dokument. Uppgifterna om livförsäkringen kan ha brunnit upp i eldsvådan.
En rad äldre dokument har heller inte katalogiserats. Den som skulle söka efter dokumentet skulle alltså behöva leta igenom en mängd oregistrerade dokument - något som skulle kunna bli mycket tidsödande.
Just nu pågår arbetet med att bygga ut lokalerna med större arkiv. Därför anser sysselmannen i Västfjordarna att det inte heller är praktiskt möjligt att leta efter dokumentet just nu.
Men den som ville ha ut uppgifterna gav inte upp. Personen överklagade beslutet med att det inte finns något i lagen som säger att en myndighet kan slippa en skyldighet bara för att det pågår en ombyggnation av lokalerna. Myndigheten skulle alltså tvingas att leta.
Dessutom hade personen informerats om att dokumentet faktiskt skulle existera. En person som jobbade på myndigheten under 1976 och en som var anställd mellan 1970 och 1982 sade sig båda känna till dokumentet.
Nu får personen rätt av Úrskurðarnefnd um upplýsingamál, den nämnd som beslutar om uppgifter ska lämnas ut eller inte. Sysselmannens argument var inte tillräckligt starka för att myndigheten inte skulle behöva söka efter dokumentet.
Myndigheten åläggs nu att pröva förfrågan på nytt. Det innebär att sysselmannen måste söka igenom arkiven för att fastställa om dokumentet finns bevarat eller inte. Nämnden skriver i beslutet att sysselmannen helt enkelt har underkänt begäran på fel grunder. Och det är inte förenligt med lagen.
Här kan du läsa beslutet i sin helhet.
