torsdag 2 juli 2020

Förslag: President på Island får sitta i högt tolv år

Mandatperioden förlängs från fyra till sex år. Men samtidigt får ingen president sitta längre än i två mandatperioder. Det är ett av huvuddragen i ett nytt grundlagsförslag som nu går ut på remiss. Där höjs också tröskeln för antalet underskrifter som krävs för att kandidera i ett presidentval från dagens 1 500 till omkring 6 000.

I det förslag till ny konstitution som grundlagsrådet tog fram 2011 fanns omfattande förändringar av presidentämbetet. Där märktes idén om att begränsa möjligheterna till omval och tydliga riktlinjer för folkomröstningar. Huvuddragen i förslaget fick ett överväldigande stöd i en folkomröstning 2012.

Socialdemokraterna och Gröna vänstern - som då bildade regering - lyckades inte genomföra förändringarna före valet våren 2013. Det berodde delvis på intern oenighet inom koalitionen. Senare regeringar har i princip varit ointresserade av att genomföra grundlagsrådets förslag.

Den nuvarande regeringen vill i stället stegvis förändra grundlagen. I nuläget ser det ut som att den kommer att undvika alla de punkter som går emot partilinjerna.

Självständighetspartiet motsätter sig en reformering av fiskekvotsystemet och tydliga uttalanden om att fisk är en naturresurs som tillhör nationen. Och både Självständighetspartiet och Framstegspartiet motsätter sig en reformering av valkretssystemet som skulle betyda att alla röster i landet väger lika. Eftersom bägge partierna har starkt stöd på landsbygden gynnas de avsevärt av dagens system där glesbygdsröster kan väga dubbelt så tungt som storstadsröster i mandatfördelningen till alltinget.

I samråd med partiledarna har domaren Skúli Magnússon utarbetat ett nytt grundlagsförslag om presidentens roll. Även om partiledarna varit inblandade i arbetet behöver det inte betyda att de ställer sig bakom förslaget i alltinget. Remisstiden går ut den 22 juli.

Enligt förslaget ska mandatperioden förlängas från fyra till sex år. Samtidigt ska ingen president få sitta längre än två mandatperioder. Taket blir alltså tolv år.

Presidenten får enligt förslaget behålla möjligheten att inte skriva under lagar. I dag går en sådan lag vidare till folkomröstning om inte alltinget river upp den. Det här förfarandet ska tydliggöras i den nya grundlagen. Om presidenten nekar att skriva under en lag kan alltinget välja att dra tillbaka den och därmed undvika en folkomröstning.

Ungefär så gick det till när Ólafur Ragnar Grímsson 2004 valde att inte underteckna en lag som reglerade ägarförhållanden på mediemarknaden. Det var uppenbart att lagen inte stöddes av en majoritet av islänningarna. I stället för att riskera ett nederlag valde dåvarande statsministern Davíð Oddsson att återkalla lagen. Men den konstitutionella osäkerhet som då rådde ska alltså få tydliga riktlinjer i den nya grundlagen.

En annan förändring gäller antalet underskrifter som krävs för att kandidera i ett presidentval. I dag räcker det med 1 500 namn fördelade på de sex valkretsarna. Den gränsen har inte ändrats sedan Island blev republik 1944.

De senaste åren har allt fler kritiserat att antalet underskrifter inte har anpassats till befolkningsutvecklingen. Det gällde inte minst efter 2016 års val. Då var det nio personer som kandiderade - men fyra av dem fick under 1 procent av rösterna. Elísabet Kristín Jökulsdóttir, Guðrún Margrét Pálsdóttir, Hildur Þórðardóttir och Ástþór Magnússon lyckades alla samla ihop de nödvändiga underskrifterna. Men alla fyra fick mindre än 1 500 röster var i valet.

Enligt förslaget krävs det underskrifter från 2,5 procent av de röstberättigade väljarna för att få kandidera. Det motsvarar i dag omkring 6 000 personer. Som en jämförelse fick Guðmundur Franklín Jónsson - som förlorade lördagens presidentval mot Guðni Th. Jóhannesson - dubbelt så många röster.

Island har haft fem presidenter före Guðni Th. Jóhannesson. Bara den allra första - Sveinn Björnsson som valdes av alltinget och inte genom en folkomröstning - satt i två mandatperioder. Ólafur Ragnar Grímsson var president i tjugo år, Vigdís Finnbogadóttir och Ásgeir Ásgeirsson i sexton år samt Kristján Eldjárn i tolv år.

Guðni Th. Jóhannesson upprepade efter segern att han inte kommer att sitta längre än i tolv år. Det förslag som nu är på remiss gäller dock inte retroaktivt. I teorin skulle han därför kunna sitta kvar till 2036 om förslaget skulle bli verklighet genom att först bli omvald 2024 och därefter 2030.

I förslaget ingår dessutom att presidenten berövas möjligheten att lägga ned åtal, att presidentens roll i regeringsbildningen förtydligas enligt dagens informella mönster och att presidenten blir skyldig att rådgöra med talmannen och gruppledarna innan den går med på en statsministers begäran att upplösa alltinget.

Även det är ett förslag som har en historisk bakgrund. Dåvarande statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, som då var ledare för Framstegspartiet, försökte 2016 upplösa alltinget efter avslöjandet om att han varit delägare i bolag i skatteparadis. Han hade inte förankrat beslutet i det egna partiet eller i koalitionspartnern Självständighetspartiet.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson försökte använda möjligheten att upplösa alltinget i den maktkamp som då blossade upp. Ólafur Ragnar Grímsson nekade dock att upplösa alltinget. Skälet var att bägge partierna ville regera vidare - men inte med Sigmundur Davíð Gunnlaugsson som statsminister.