I februari 2014 beslutade koalitionen mellan Självständighetspartiet och Framstegspartiet att dra tillbaka Islands status som kandidatland för EU-medlemskap. Därmed struntade också regeringen i vallöftet att hålla en folkomröstning i EU-frågan.
Inom Självständighetspartiet reagerade den lilla men profilstarka falangen som alltjämt förespråkade ett inträde i unionen starkt. De hävdade att en konservativ kärna hade kuppat frågan. Den kanske mest tongivande kritikern var Benedikt Jóhannesson.
Han ledde det interna uppror som så småningom ledde fram till att många EU-vänner lämnade Självständighetspartiet. I nybildade partiet Renässans var inträde i både EU och EMU högt prioriterade frågor. Dessutom efterlyste de ett mindre reglerat fiske och jordbruk.
Benedikt Jóhannesson valdes till Renässans första ledare. I valet 2016 fick partiet 10,5 procent av rösterna och sju mandat. Renässans bildade koalition ihop med Självständighetspartiet och Ljus framtid - även det ett EU-vänligt parti som liksom Renässans gick med på att lägga EU-frågan på is under mandatperioden.
Efter bara ett år sprack regeringen. Samtidigt gjorde Benedikt Jóhannesson ett antal svaga insatser i debatter. Med sjutton dagar kvar till nyvalet såg Renässans ut att vara på väg ut ur alltinget. Efter hård intern kritik lämnade han posten och efterträddes av Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir.
I valet i oktober 2017 fick Renässans 8,5 procent - vilket då sågs som en framgång. Benedikt Jóhannesson miste sin plats i alltinget.
Inför höstens val meddelade Benedikt Jóhannesson att han ville toppa en av Renässans listor i de tre huvudstadsvalkretsarna. Utspelet var djärvt. Den sydvästra valkretsen är Þorgerður Katrín Gunnarsdóttirs hemmaplan. I de två valkretsarna i Reykjavík ville alltingsledamöterna Hanna Katrín Friðriksson och Þorbjörg Sigríður Gunnlaugsdóttir fortsätta.
Andra som aspirerade på platser högt upp var alltingsledamoten Jón Steindór Valdimarsson och ekonomen Daði Már Kristófersson som nyligen valdes till vice ordförande.
I mitten på maj kallades Benedikt Jóhannesson till ett möte med Þorsteinn Pálsson, ordförade för valberedningen som tidigare varit både statsminister och ledare för Självständighetspartiet. Men beskedet var inte det önskade. Benedikt Jóhannesson erbjöds en plats allra längst ned på listan - en plats som brukar ses som ett tack för lång och trogen tjänst men som aldrig kan resultera i något mandat i alltinget.
Benedikt Jóhannesson tackade inte bara nej. Han förklarade också offentligt att han inte tänkte kandidera i valet. Många medlemmar ansåg att han hade behandlats på ett orättvist sätt. Partiets grundare hade i praktiken avfärdats som en föredetting.
Så småningom kallades han till ett nytt möte. Men berättelserna om vad som hände här går isär. Alla är eniga om att han erbjöds andra platsen på en av listorna i huvudstadsregionen.
Benedikt Jóhannesson skrev i sociala medier att han samtidigt krävde en ursäkt från Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir och Þorsteinn Pálsson. Den fick han inte. Och därför valde han att tacka nej till erbjudandet.
Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir hävdade i stället att det var Benedikt Jóhannesson som nobbade erbjudandet om att vara nummer två på en av Renässans listor i valet i oktober.
Den utsträckta handen tycks snarare ha fördjupat sprickan. Inom Renässans är missnöjet på sina håll alltjämt stort. Men osämjan lär knappast leda till någon väljarflykt. De övriga alternativen i det politiska landskapet är sannolikt för avlägsna för att turerna kring Benedikt Jóhannesson ska göra några djupare avtryck i opinionen.
Här kan du läsa mer om Renässans.
Här kan du läsa mer om Renässans.
