måndag 9 augusti 2021

Falskt larm om undervattensutbrott vid Reykjanes

Uppgifter om rökpelare som steg upp ur Atlanten vid Krýsuvíkurbjarg ledde till att kustbevakningen seglade till området i lördags kväll. Larmet kom från en bilist som befann sig vid Selvogur på sydkusten. Men det fanns inga andra tecken på att ett vulkanutbrott skulle ha börjat under havsytan. Besättningen på fartyget Þór kunde också konstatera att allt var som normalt i området.

Vulkanutbrottet i Geldingadalir har pågått i snart fem månader. Utbrottets karaktär har förändrats gång på gång - men i dagsläget finns det inget som tyder på att det skulle upphöra inom kort. De senaste dagarna har lava på nytt strömmat in i Meradalir och Geldingadalir. Än så länge är dock inte lavan på väg att nå fram till Suðurstrandarvegur och Atlanten.

Om lavan så småningom skulle rinna ut i Atlanten kommer det att bildas enorma moln av ånga. Når lavan fram till kusten kommer den troligen att ha en temperatur på omkring 1 000 grader - och möta havet där vattentemperaturen är runt 10 grader.

Utbrottet i Geldingadalir föregicks av en jordskalvssvärm som hade pågått i över ett år. Men när det väl började var det utan tydliga signaler om att utbrottet var på väg.

Många experter tror att utbrottet i Geldingadalir kan vara det första i en ny serie av utbrott på Reykjanes på sydvästra Island. Ute till havs - längs Reykjanesryggen - inträffar utbrott förhållandevis ofta. Ibland är de så kraftiga att de når ovanför havsytan och till och med bildar öar. Men ibland är de så små att de upptäcks först efteråt vid kartläggningar av havsbotten.

Det senaste kända undervattensutbrottet längs den här delen av Reykjanesryggen inträffade 1926. Då hade Eldeys vulkaniska system ett kortare utbrott. Det nådde aldrig ytan men visade sig bland annat i onormal vågbildning kring Eldey.

Ytterligare ett utbrott tros ha ägt rum 1970. Inte heller det nådde ytan.

Både jordskalv och vulkanutbrott är vanliga i regionen. Vid 20-tiden i lördags fick kustbevakningen ett samtal om att en rökpelare skulle stiga ur havet vid Krýsuvíkurbjarg. Fartyget Þór var vid Þorlákshöfn och skickades till området.

Besättningen såg inga tecken på något utbrott. Inte heller observerades något onormalt från luften eller land. Veðurstofa Íslands instrument som mäter jordskalv och rörelser i jordskorpan visade inga tecken på vulkanisk aktivitet vid kusten.

Samtalet som fick kustbevakningen att rycka ut kom från en bilist som befann sig vid fyren vid Selvogur. När besättningen passerade platsen på väg mot Krýsuvíkurbjarg noterade de att ångmolnen från de heta källorna vid Gunnuhver då såg ut att komma från havet. Förmodligen var det dessa bilisten hade sett och tolkade på ett annat sätt.

När utbrottet som skapade vulkanön Surtsey började 1963 registrerade Veðurstofa Íslands rörelser i jordskorpan. I dag är mätutrustningen betydligt mer finkänslig och ett utbrott så nära kusten som vid Krýsuvíkurbjarg skulle ge utslag på bland annat gps-mätare. Däremot kan utbrott långt ut till havs än i dag undgå upptäckt om de inte når ytan.

Här kan du läsa mer om Reykjanesryggen.