Island hoppas avveckla alla coronarestriktioner 14 mars

Upp till 50 personer får samlas, tvåmetersregeln slopas till förmån för enmetersregeln och nöjesställen får öppna på nytt. Det första steget mot att avveckla samtliga coronarestriktioner togs i lördags då åtskilliga lättnader infördes. Den 14 mars hoppas regeringen kunna slopa alla restriktioner. Då räknar statsepidemiologen Þórólf­ur Guðna­son med flockimmunitet.

890 nya fall av coronasmitta rapporterades på Island i går. Det var det lägsta antalet på tre veckor. Ytterligare 44 personer testade positivt för coronaviruset vid gränsen.

I torsdags noterades ett nytt rekord. Då rapporterades hela 1 567 nya fall av coronasmitta - men sedan dess har antalet sjunkit i takt med att allt färre testat sig. Skälet är nya regler som innebär att trippelvaccinerade inte behöver sätta sig i karantän om någon annan i hushållet blir smittad och att den som exponeras för smitta utanför hemmet inte heller behöver vara i karantän.

I fredags var 11 297 smittade i isolering. Dessutom var 6 726 personer i karantän och 147 personer i inresekarantän.

En kvinna i 80-årsåldern avled i onsdags på Landspítali i Reykjavík i sviterna av covid-19. Hon blev det fyrtiosjätte dödsoffret för coronapandemin på Island.

På Landspítali vårdas nu 37 coronapatienter. Tre av dem ligger på intensivvårdsavdelning.

Samtidigt fortsätter vaccintäckningen att stiga. Av hela befolkningen är nu 78 procent fullvaccinerade mot coronaviruset - och bland islänningar som är fem år och äldre är 81 procent fullvaccinerade. Dessutom har drygt hälften av invånarna fått en påfyllnadsdos.

Omikronvarianten fortsätter att vara dominerande. Bland barn sker alltjämt en viss spridning av deltavarianten. Tendensen med omikron håller i sig - med färre som blir allvarligt sjuka och behöver uppsöka vård. De flesta omikronsmittade får milda eller inga symtom.

Utvecklingen gör nu att regeringen och statsepidemiologen Þórólf­ur Guðna­son vågar hoppas på att pandemin närmar sig sitt slut. Under en presskonferens i onsdags sade han att han räknar med flockimmunitet inom sex till åtta veckor. Då kommer 80 procent av islänningarna att ha exponerats för coronaviruset.

Regeringen presenterade i fredags avsevärda lättnader i enlighet med Þórólf­ur Guðna­sons rekommendationer. Vissa av restriktionerna avvecklades redan i lördags. De nya reglerna gäller enligt ett pressmeddelande till och med den 24 februari.

Om inte situationen förvärras väntas då ytterligare lättnader. De reglerna ska gälla i tre veckors tid. Förhoppningen är att kunna avveckla samtliga coronarestriktioner den 14 mars.

Taket för deltagare vid sammankomster höjs nu från 10 till 50 personer. På evenemang kan upp till 500 personer släppas in - om arrangörerna vidtar åtgärder för att minska riskerna för smittspridning. Bland kraven finns bland annat att publiken sitter och använder munskydd. Även butiker får nu släppa in upp till 500 kunder.

Nöjesställen, spelhallar, barer och pubar får öppna på nytt. De får släppa in nya gäster fram till klockan 23. Senast vid midnatt ska alla gäster ha lämnat lokalerna.

Badhus, träningslokaler och skidområden får nu välkomna 75 procent av det antal besökare som de har tillstånd för.

Här kan du läsa mer om coronapandemin på Island.

Två av tre islänningar säger ja till lösgående katter

Två av tre islänningar anser att katter ska få gå fritt utomhus i den egna kommunen. Men en av tre tycker att lösgående katter ska vara förbjudet. Motståndet mot lösgående katter är störst på norra Island - och just i Akureyri har kommunfullmäktige klubbat ett förbud mot lösgående katter. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

I centrala Reykjavík är katter en självklar del av stadsbilden. Flera av dem är mycket uppskattade - och om någon inte har synts till på några dagar brukar det följas av efterlysningar i sociala medier. På andra håll är katter inte lika populära. I vissa kommuner och orter är lösgående katter förbjudna - bland annat för att skydda fågellivet.

I höstas beslutade kommunfullmäktige i Akureyri att förbjuda lösgående katter. Förbudet börjar gälla 2025. Som protest mot beslutet grundades ett kattparti med målet att ställa upp i vårens val och att riva upp förbudet.

Hela 64,9 procent av islänningarna vill tillåta lösgående katter i den egna kommunen medan 35,1 procent vill se ett förbud.

Men i regionen Norðurland - där Akureyri ligger - är motståndet starkast. Där anser 42,6 procent att katter inte ska få gå fritt utomhus. I Reykjavík är motståndet lägst. Där svarar 29,6 procent att katter inte ska få ströva fritt.

Män och personer som har fyllt 60 år motsätter sig i betydligt större utsträckning lösgående katter. Kvinnor och islänningar i åldern 18 till 29 år är oftare positiva till att katter ska få röra sig fritt utomhus.

Det finns också stora skillnader mellan olika väljargrupper. Mest negativa är Centerpartiets sympatisörer - där 47,6 procent förespråkar ett förbud. Bara 21,7 procent av Piratpartiets anhängare delar den åsikten.

Här kan du läsa mer om kattförbudet i Akureyri.

Odlade cannabis och tillverkade amfetamin - får fängelse

Sju och sex års fängelse blir straffet för tre män som döms för att ha odlat cannabis och tillverkat amfetamin. I ett sommarhus i Borgarfjörður framställde männen 8,5 kilo amfetamin. På en gård i Þykkvibær hittades 206 cannabisplantor. Under rättegången tog en annan man på sig skulden - men hans vittnesmål anses inte vara trovärdigt.

Under våren 2020 spanade isländsk polis under en längre tid på en man som bodde på en gård i Þykkvibær. Det fanns misstankar om att byggnaderna användes för annat än svampodling och stall. Mannen hade tidigare dömts till sju års fängelse efter att ha försökt smuggla in amfetamin, MDMA och ecstasy till Island.

Spaningarna hade pågått en längre tid. Mannen dök ständigt upp i Þykkvibær. Polisen noterade att han aldrig använde sin egen bil eller den mobiltelefon som fanns registrerad på honom i samband med besöken.

Misstankarna gjorde att polisen började följa mannens rörelser. Han åkte vid flera tillfällen till ett sommarhus i Borgarfjörður. Där syntes han till ihop med två andra män. En av dem hade dömts till nio och ett halvt års fängelse för samma smugglingsförsök som han själv var inblandad i.

I maj 2019 stoppades han vid ett tillfälle av polisen. Skälet var att han misstänktes ha begått ett trafikbrott. Han var på väg från Þykkvibær och verkade enligt poliserna mycket nervös. Inte minst tycktes han vara skärrad när de frågade honom om vad han hade i bilen. Medan de tittade i bagageutrymmet placerade de avlyssningsutrustning i bilen.

Mannen fick åka vidare. Men polisens misstankar hade stärkts. I bagageutrymmet hade de sett utrustning som kunde användas för att framställa amfetamin.

Den 7 juni samma år slog polisen till. På gården i Þykkvibær hittades 206 cannabisplantor. Där pågick en storskalig odling av cannabis. Polisen upptäckte dessutom plantor som nyligen skördats. Där fanns även utrustning för odlingen.

Samma dag gick polisen in i sommarhuset i Borgarfjörður. Ingen fanns i huset. Men polisen hittade 8,5 kilo amfetamin och en hel produktionsanläggning.

När de tre männen greps utfördes husrannsakningar i bostäderna. Då hittades stora summor i kontanter som tros härröra från försäljningen av narkotika.

En av de tre männen gjorde vissa medgivanden när det gällde odlingen av cannabis. Alla tre nekade till att ha haft något att göra med framställningen av amfetamin.

Under rättegången trädde en man fram som tog på sig hela skulden för amfetamintillverkningen. Han hävdade att de tre var oskyldiga och att det var han som var ansvarig för framställningen. Ingen av de tre skulle heller ha känt till att han framställde amfetamin i sommarhuset.

Erkännandet kom som en överraskning. Men Héraðsdómur Reykjavíkur tror inte på uppgifterna. Mannens berättelse döms ut som osannolik. I rätten ändrade han den vid flera tillfällen. Han kunde bland annat inte förklara hur tillverkningen gick till. Dessutom tydde inget på att han faktiskt befunnit sig i sommarhuset vid de tidpunkter han själv angivit. Vid ett tillfälle var det uppenbart att han varit utomlands och inte i Borgarfjörður.

En av männen döms nu till sju års fängelse. De två andra männen döms till sex års fängelse. Tillsammans ska de dessutom betala 20 miljoner isländska kronor i rättegångskostnader. De blir också av med all utrustning som användes i produktionen - däribland en personbil. Kontanterna - totalt 555 000 isländska kronor, 3 775 euro och 2 120 dollar - tillfaller även de myndigheterna.

De tre männen misstänks även för penningtvätt. De misstankarna gäller just hanteringen av kontanter i samband med narkotikaaffärer. Det är ännu inte klart om det kommer att väckas åtal mot någon av dem på den punkten.

Här kan du läsa mer om fallet och här kan du läsa domen i sin helhet.

Mördade sin bror med råttgift i skyr - dömdes till döden

Ingen trodde att Eyjólfur Jónsson var särskilt rik. Men systern Júlíana Silfa Jónsdóttir visste att han ägde både pengar och mark. Efter ett bråk förgiftade hon hans skyr med råttgift. Efter nästan två veckors plågor dog Eyjólfur Jónsson. Hon greps och erkände giftmordet. Júlíana Silfa Jónsdóttir dömdes till döden straffet verkställdes aldrig.

Dödsstraffet avskaffades på Island först 1928. Men efter 1830 verkställdes aldrig några dödsdomar. I stället omvandlades straffen till livstids fängelse. Så blev det också för Júlíana Silfa Jónsdóttir. Hon blev 1913 den sista islänningen som dömdes till döden efter att ha giftmördat brodern Eyjólfur Jónsson.

Eyjólfur Jónsson flyttade från Snæfellsnes till Reykjavík 1912. Han hade sina rötter i Barðaströnd i Västfjordarna. I huvudstaden gjorde han sig känd som en flitig och duktig arbetare. Vad bara några få kände till var att han egentligen inte behövde arbeta. Han hade det nämligen ganska gott ställt.

Den 48-årige Eyjólfur Jónsson ägde mark och hade en del pengar på sin sparbanksbok. Sammanlagt var hans tillgångar värda omkring 3 000 isländska kronor - en ansenlig summa på den tiden.

Den två år yngre systern Júlíana Silfa Jónsdóttir hade det inte lika gott ställt. Hon flyttade till Reykjavík 1911 efter att ha blivit änka. Hon bodde på Hverfisgata under knappa förhållanden tillsammans med sina två döttrar och sjömannen Hannes Hansson.

Júlíana Silfa Jónsdóttir träffade en annan man, Jón Jónsson. Hon lät honom flytta in på Hverfisgata trots Hannes Hanssons protester. I stället uppmanade hon Hannes Hansson att flytta ut. Så småningom flyttade hon och Jón Jónsson till en bostad på Brekkustígur. De var fortfarande fattiga så brodern Eyjólfur Jónsson hjälpte till med att betala hyran.

Eyjólfur Jónsson bodde då på Dúkskot, ett torvhus på Vesturgata, där han hyrde ett rum. Platsbrist gjorde dock att han valde att förvara en koffert hos systern på Brekkustígur.

Brodern hade gjort sig känd för att låna ut pengar utan att ta någon ränta. Hösten 1913 började han och en tidigare arbetsgivare gräla om just pengar. Arbetsgivaren hävdade att Eyjólfur Jónsson var skyldig honom pengar. Eyjólfur Jónsson ansåg däremot att det var han som skulle ha pengar.

Tvisten var på väg till domstol men Eyjólfur Jónsson trodde sig ha trumf på sin hand. I kofferten hade han en undertecknad skuldsedel. När han skulle hämta den fanns den inte i kofferten. Han anklagade systern och Jón Jónsson för att ha stulit den. Snart utbröt ett bråk där de hotade varandra till livet.

Eyjólfur Jónsson återvände till Dúkskot. Efter några dagar gick han tillbaka till Brekkustígur. Där bad han Júlíana Silfa Jónsdóttir om ursäkt och erbjöd sig att betala läkarkostnaderna för de skador som han hade orsakat henne under bråket.

Kanske trodde Eyjólfur Jónsson att syskonen åter var sams. Den 1 november 1913 besökte han Júlíana Silfa Jónsdóttir på nytt. Han bjöds på mat och kaffe som serverades med generösa mängder brännvin. Till efterrätt fick han skyr med socker.

Han tyckte att efterrätten inte smakade som den skulle. Han trodde att den skyr som han hade fått hade blivit skämd. Hemma på Brekkustígur mådde han allt sämre under kvällen. Magsmärtorna tilltog under natten och han kräktes upprepade gånger.

Trots smärtorna fortsatte Eyjólfur Jónsson att gå till jobbet. Han hade dock svårt att utföra arbetet ordentligt eftersom han var trött och orkeslös. På kvällen den 3 november gick han till Brekkustígur för att hämta kofferten. Han anklagade systern för att ha gett honom dålig skyr.

Eyjólfur Jónsson öppnade inte kofferten förrän han var hemma. Där upptäckte han att sparbanksboken var borta och att börsen var tom. Tillsammans med två andra boende på Dúkskot gick han tillbaka till Brekkustígur. Efter ett nytt gräl med Júlíana Silfa Jónsdóttir fick han tillbaka sparbanksboken.

Stölden gjorde honom allt mer övertygad om att han hade blivit förgiftad. En vecka senare förlorade han medvetandet. Efter tre dagar i svåra smärtor avled Eyjólfur Jónsson på kvällen den 13 november på sjukhuset vid Landakot.

Obduktionen visade att han sannolikt hade förgiftats. Dödsorsaken troddes vara fosfor från råttgift. Efter nästan två veckor av svåra plågor orkade inte levern längre.

Dagen därpå greps Júlíana Silfa Jónsdóttir av polisen. Hon erkände snart att hon hade förgiftat broderns skyr. Hon hävdade att bråket där han slog henne fick henne att frukta för sitt liv. Men hon medgav också att pengar var ett skäl. Eyjólfur Jónsson hade nämligen planer på att stryka henne ur testamentet - samtidigt som hon levde i fattigdom.

Júlíana Silfa Jónsdóttir lade en stor del av ansvaret på Jón Jónsson. Hon sade i förhör att han hade uppmanat henne att göra sig av med brodern så att de skulle kunna lägga beslag på hans tillgångar. Jón Jónsson nekade dock till all inblandning i giftmordet.

Under rättegången hävdade Júlíana Silfa Jónsdóttir att hon var sinnessjuk - något som skulle kunna leda till att hon slapp straff. Medan hon satt häktad försökte hon spela sinnessjuk inför vakterna. Hon lyckades inte övertyga någon om att hon skulle lida av någon psykisk sjukdom.

Den 24 april 1914 föll domen i Héraðsdómur Reykjavíkur. Júlíana Silfa Jónsdóttir dömdes till döden för mord. Jón Jónsson friades eftersom bevisen mot honom inte var tillräckliga. Han betraktades dock som psykiskt sjuk och flyttades till ett sinnessjukhus i Reykjavík.

Júlíana Silfa Jónsdóttir överklagade domen utan framgång. Men kung Kristian X ändrade domen till livstids fängelse. Hon benådades hösten 1919 på grund av sviktande hälsa. Hon gick bort 1931. Samma år dog Jón Jónsson. Hela tiden satt han på sinnessjukhus. Hon begravdes på Hólavallagarður i Reykjavík.

Mordet fick enorm uppmärksamhet på sin tid. Under rättegången skickade Morgunblaðið - som då nyss hade börjat komma ut - både journalister och tecknare till domstolen. Ett referat från rättegången var toppnyhet i tidningen den 17 november 1913.

Här kan du läsa mer om det sista dödsstraffet som verkställdes på Island.

Många teg när nio islänningar dog förgiftade av träsprit

Sommaren 1943 dog nio personer på Västmannaöarna efter att ha druckit träsprit. Ytterligare ett tjugotal vårdades på sjukhus. En tunna med träsprit fördes i land av fiskare som trodde att de funnit drickbar alkohol. Tragedin skakade ögruppen. Sorgen var så stark att många teg om händelsen. Det skriver ortopeden Ragnar Jónasson i en artikel i Læknablaðið.

Den 9 augusti 1943 vaknade Västmannaöarna efter den årliga festivalen Þjóðhátíð. Firandet hade varit lyckat. Men dagen därpå var stämningen en annan. Då hade åtta personer dött och ytterligare ett tjugotal vårdades på sjukhus. Dessutom var det många andra som mådde dåligt som inte sökte vård eftersom belastningen på sjukhuset redan var hög.

Dödsfallen kopplades till festligheterna. Men orsaken fastslogs först när polisen började utreda händelsen. Det visade sig snart att det hade kunnat gå ännu värre.

Vid Þrídrangar strax norr om Hemön stötte besättningen ombord en fiskebåt på en tunna som guppade i havet. De bärgade tunnan som rymde 190 liter. De trodde att innehållet var alkohol men kunde inte utesluta att det rörde sig om träsprit.

De tre männen tilldelade sig själva 52,5 liter var. Resten förvarades på båten. En av fiskarna gav sig ut på en ny tur under festivalen och rörde inte sin andel. De två andra ville försäkra sig om att det faktiskt rörde sig om drickbar alkohol.

För att få besked om innehållet kontaktade de först en apotekare. Han kunde inte med säkerhet säga vad som fanns i tunnan.

En av männen vände sig därefter till en butiksföreståndare. Han fick beskedet att det måste röra sig om drickbar alkohol eftersom träsprit både smakade och luktade annorlunda. Under Þjóðhátíð stötte de på butiksföreståndaren. Han hade själv druckit av innehållet i tunnan och verkade inte må dåligt. De två fiskarna drack själva och bjöd frikostigt.

Butiksföreståndaren blev ett av de första offren. Han hittades död i sin butik. Han troddes ha druckit omkring 75 centiliter träsprit. Ytterligare sju personer - varav en av fiskarna - dog inom loppet av ett dygn. Senare dog ytterligare en person av förgiftning. Dessutom blev en person blind av skadorna.

Snart riktades polisens misstankar mot de två fiskare som bjudit åtskilliga gäster på det som visade sig vara träsprit. En av dem var den sista som dog efter att ha druckit träsprit. Många tror alltjämt att han själv drack av träspriten sedan det uppdagats att innehållet var giftigt. Han ska enligt rykten ha varit så bedrövad att han inte såg någon annan utväg.

De två fiskarna som överlevde åtalades båda för brott mot tullagen. Men den fiskare som bara fört sin andel i land och aldrig distribuerade någon träsprit utan överlämnade den till polisen friades. Den andra fiskaren åtalades tillsammans med en kamrat även för vållande till annans död eftersom de gav träspriten till andra.

Fiskaren dömdes till ett års fängelse medan kamraten dömdes till sex månaders fängelse.

Ragnar Jónassons undersökning av fallet visar enligt Læknablaðið att händelsen skakade öborna. Sorgen var för många så stor att de inte pratade om tragedin. I stället valde många att tiga. Han har nyligen talat med flera som på olika sätt minns och drabbades av händelsen. Såren är alltjämt djupa. För många dröjde det flera årtionden innan de kunde börja prata om det inträffade.

Så blev valfångst en parentes i Islands ekonomi

Inom loppet av ett århundrade gick valfångsten från att vara en stöttepelare i ekonomin till en parentes. De senaste åren har exporten av valkött bara svarat för någon promille av Islands BNP. Men det är inte bara exporten och antalet skjutna djur som minskat. Näringen har också förändrats. Nu är det främst kött i stället för valleverolja och valmjöl som säljs.

Sommaren 2019 bedrevs ingen jakt på val på Island. De företag som hade fått tillstånd för att jaga sillval eller vikval utnyttjade dem inte. Det var första gången sedan jakten återupptogs 2003 som inga båtar gick ut på jakt. Näringen har länge varit ifrågasatt - och har genomgått stora förändringar.

År 1915 förbjöd alltinget norska företag att jaga val från Island. Beslutet kom efter en rad misslyckade jaktsäsonger. Många företag hade redan gett upp när stoppet trädde i kraft. På sina håll försökte islänningar ta över - men inte heller de hade någon framgång.

Hagstofa Íslands har nu sammanställt statistik över valfångsten från 1863 och framåt. Siffrorna fram till 1915 är i vissa fall inte helt säkra. Men de illustrerar hur valfångsten gått från att vara en grundpelare i ekonomin till en parentes.

Jakten på val kulminerar under tidigt 1900-tal. Under 1902 dödas hela 1 305 djur - det är den högsta siffran i Islands historia. Därefter ligger jakten ytterligare några år på ungefär samma nivå. Det stora raset kommer 1912 då bara 152 djur skjuts. Sista året före lagändringen - alltså 1915 - är antalet skjutna djur 54.

Industrins omfattning återspeglas även i antalet båtar som jagar val. Rekordåret 1902 finns 30 fångstbåtar i isländskt vatten. Fler båtar i bruk är det bara 1910 då 32 båtar tillsammans skjuter 649 djur.

Det är också runt det förra sekelskiftet som valfångsten har störst ekonomisk betydelse. År 1900 står exporten av valprodukter för 25,6 procent av Islands BNP - men det är alltså norska företag som bedriver jakten. Femton år senare har andelen sjunkit till 0,6 procent.

Därefter dröjer det till 1935 innan jakten kommer igång igen. Och nu är det alltså islänningar som ägnar sig åt valfångst. Det första året dödas 28 djur. Jakten växer i omfång fram till 1938 då 147 djur skjuts. Därefter utbryter andra världskriget och valfångstbåtarna stannar i land.

Jakten återupptas 1948 då hela 239 djur skjuts. Från och med detta år finns också statistik över vilka arter som jagas. Det första året är det 195 sillvalar, 24 blåvalar, 15 kaskeloter och 5 sejvalar som harpuneras.

Valfångstens ekonomiska betydelse under efterkrigstiden når sin topp 1950 då den står för 2,9 procent av BNP. Att den tappar mark beror dock inte på att den minskar i omfattning. I stället är det andra isländska näringar - inte minst fisket - som växer betydligt snabbare.

Det sker också avgörande förändringar inom branschen. Den sista blåvalen skjuts 1959 och den sista knölvalen redan 1954. Jakten på vikval börjar 1974.

Under efterkrigstiden kulminerar valfångsten 1979 då 642 djur skjuts. Bytet under jakten blir 260 sillvalar, 202 vikvalar, 96 kaskeloter och 84 sejvalar.

Ett moratorium riktat mot kommersiell valfångst införs 1986. Den isländska jakten pågår fram till 1989 då 68 sillvalar skjuts. När den återupptas 2003 tillåts inte längre jakt på kaskelot och sejval. Sedan dess har bara sillval och vikval jagats av isländska fartyg.

Under den senaste jaktperioden är det 2010 som sticker ut. Då skjuts 208 djur - varav 148 sillvalar och 60 vikvalar. På 2000-talet svarar valfångsten som mest för 0,3 procent av Islands BNP.

Under 2000-talet är det bara kött som går på export. Ett sekel tidigare är det helt andra produkter som säljs till utlandet. Då är det i första hand valleverolja som exporteras. Det finns också ett stort intresse för valmjöl. Dessutom säljs i ganska stor utsträckning andra produkter som tänder och barder.

Här kan du läsa mer om Islands valfångst.

Islands försök att få styra över Grönland

Knepen och argumenten var många. Ända in på 1960-talet försökte isländska politiker vinna stöd för idén om att Grönland skulle tillhöra Island. Kärnan i argumentationen var att islänningar var de första världsomseglarna och västerlänningarna på ön - och att medeltida avtal och lagar skulle gälla än i dag och därmed borga för isländsk överhöghet.

Inför ett planerat besök i Danmark blev det känt att USA:s förra president Donald Trump ville köpa Grönland. Avslöjandet möttes av förvåning - och att förslaget fick nobben från såväl Grönland som Danmark ledde till att han ställde in resan.

Planerna fick efterverkningar även på Island. Inför vicepresident Mike Pences besök fick statsminister Katrín Jakobsdóttir av journalister frågan om Island var till salu. Svaret var nej. Några sådana önskemål framfördes heller aldrig av Mike Pence. I stället talades det om fortsatt ökad militär närvaro i landet.

Länge var det isländska politiker som drömde om att skaffa sig kontroll över Grönland. Argumenten som de använde sig av gick tillbaka till både vikingatid och medeltid. Och de började med Eiríkur rauði Þorvaldssons seglingar.

Omkring år 985 grundade Eiríkur rauði två kolonier på Grönland: Eystribyggð och Vestribyggð. Han hade då flera somrar i följd kartlagt den grönländska kusten. Eiríkur rauði var sannolikt inte den första nordbon som gick i land på ön - men han var den första som grundade bosättningar på Grönland.

Under en kortare tid blomstrade kolonierna. I takt med att de växte kom också problemen. Stridigheter, kallare klimat och isolering gjorde Grönland allt mindre attraktivt. Under medeltiden övergav nordborna de sista bosättningarna på ön.

På Island tar debatten om Grönland fart under tidigt 1900-tal. Då är det omkring 400 år sedan de sista bosättarna med isländskt ursprung dog eller flyttade. Ändå är det tolkningar av medeltida avtal som är ett av de tyngsta argumenten.

Grágás är den lag som gäller på Island under den så kallade fristatstiden, alltså från alltingets grundande år 930 fram till den norska överhögheten 1262. Enligt denna lag har Grönland ingen särskild status. Ön faller under isländsk jurisdiktion - vilket i praktiken tolkas som ägande.

När fristaten går i graven 1262 nämns inte Grönland. Norge deklarerar ingen överhöghet över ön. Senare överenskommelser mellan Norge och Danmark skulle heller inte påverka Grönlands status eftersom det ursprungliga arrangemanget - som utgår från Grágás - inte ifrågasatts.

Den som främst förknippas med att ha använt Grágás som argument är Jón Dúason. Han blev 1928 doktor vid Oslo universitet genom en avhandling om Grönlands status. Han beskrev islänningarna som de första världsomseglarna och som pionjärer på haven. Jón Dúason ansåg att Island på grund av Grágás hade rätten på sin sida för att kunna göra anspråk på Grönland.

Jón Dúason var inte den första tongivande debattören i den här frågan. I samband med första världskrigets utbrott engagerar sig poeten Einar Benediktsson allt mer i Grönlands status. I en serie tidningsartiklar hävdar han att Island har historisk rätt till Grönland - och att Danmarks enda intresse för ön är ekonomiskt.

Einar Benediktsson beskriver danskarna som samvetslösa kolonisatörer som styr Grönland med våld och hot som maktmedel. Debatten kulminerar på ett möte i Reykjavík 1923 där deltagarna säger ja till att Island ska kräva överhöghet över Grönland. Förslaget överlämnas till regeringen som väljer att inte agera.

Under de närmaste åren gör islänningar flera expeditioner till ön. Det sker dock utan några andra anspråk på Grönland. I stället blir Island vittne till hur norrmän slår sig ned på öns östra del. Tvisten mellan Norge och Danmark eskalerar. Norrmännen lämnar Grönland 1933 sedan Internationella domstolen i Haag dömt ut kolonin som olaglig.

Det här stoppar inte debatten på Island. Vid samma tid lägger Självständighetspartiets ledare Jón Þorláksson fram ett förslag om att regeringen ska värna Islands intressen vad gäller Grönland. En majoritet i utrikesnämnden säger ja - men de konkreta effekterna av beslutet uteblir.

Partikamraten Pétur Ottesen är den som 1946 väcker liv i frågan på nytt. Även han gör det genom ett förslag i alltinget. Han får aldrig med sig någon majoritet. Därför lägger han samma förslag gång på gång. Sista gången är 1954. Han skriver då att Island ska vända sig till Danmark för att få den egna överhögheten över ön bekräftad. Om Danmark skulle vägra skulle Island ta tvisten till Internationella domstolen.

Förslaget från Pétur Ottesen kommer sedan en ny dansk grundlag gett Grönland status som ett län i stället för en koloni. Det danska agerandet väcker på sina håll starka känslor på Island - och inte minst inom fiskeindustrin. Där betraktas steget som ett sätt för Danmark att lägga beslag på värdefulla fiskevatten.

Det är också 1954 som den kortlivade tidskriften Græn­lands­vin­ur­inn utkommer med sitt första nummer. Där hävdar chefredaktören Ragn­ar V. Sturlu­son att islänningar var de första som upptäckte och koloniserade Grönland. Ända sedan dess fanns ett obrutet band mellan örikena som han ansåg stod i strid med Danmarks hantering av frågan.

Jón Dúasons hem i Reykjavík brinner ned till grunden 1957. I branden förlorar han alla dokument om Grönland som han samlat på sig genom åren. Tio år senare avlider han. Pétur Ottesen lämnar alltinget 1959. Han går bort 1968. Då tystnar också de två sista tongivande rösterna i debatten om isländskt bestämmande över Grönland.

Här kan du läsa mer om Islands förhållande till USA.

Nu ska silvertärnans färd till Island kartläggas

Silvertärnan flyger mellan Island och Antarktis. Men var fågeln stannar på vägen och hur den hittar föda under den långa färden är okänt. Med hjälp av gps-teknik ska silvertärnan kartläggas med betydligt större precision än tidigare. En av de forskare som arbetar med projektet är Freydís Vigfúsdóttir vid Háskóli Íslands.

Ingen annan fågel i världen flyger så långt som silvertärnan. Tidigare isländsk forskning visar att den kan tillryggalägga omkring 70 000 kilometer om året. Den kommer till Island på våren för att häcka. När hösten närmar sig lämnar den det norra halvklotet för att tillbringa ett drygt halvår söder om ekvatorn.

Många av de silvertärnor som häckar på Island tillbringar resten av året på Antarktis. Det finns fåglar som flyger söderut längs Afrikas och Sydamerikas kuster. Det kan dröja upp till tre månader innan de är framme.

Silvertärnan flyger inte raka vägen till Antarktis. De tros förflytta sig söderut genom att flyga i bågrörelser. Många har observerats norr om Azorerna där de stannar för att äta upp sig inför den andra halvan av färden.

Hittills har inte silvertärnans rörelser kunnat kartläggas med någon större precision. Nu ska ett nytt forskningsprojekt besvara frågorna om exakt hur silvertärnan förflyttar sig. En av forskarna är Freydís Vigfúsdóttir, biolog vid Háskóli Íslands.

Freydís Vigfúsdóttir berättar i Morgunblaðið att forskare under sommaren utanför Sandgerði har försett silvertärnor med gps-utrustning. Varje timme får forskarna en exakt position för varje fågel. Den utrustning som använts tidigare hade en felmarginal på 200 kilometer. Den mätte dessutom varken höjd eller hastighet:

"Det här är ett stort framsteg och förhoppningsvis får vi på grund av detta mer precisa och bättre svar på våra frågor om artens beteende."

Silvertärnor har synts till bland annat söder om Grönland och öster om Newfoundland under sensommar och tidig höst. Freydís Vigfúsdóttir säger i Morgunblaðið att det är troligt att de stannar till i dessa områden för att äta upp sig inför den fortsatta färden söderut. I dagsläget är dock detaljerna en gåta:

"Vi vet oerhört lite om detta i dag - till exempel om fåglarna landar på stränder där det inte finns mycket folk och än mindre forskare."

Gps-utrustningen sätts fast på fåglarnas ben. Forskarna samlar in mätarna när fåglarna återvänder till Island för att häcka nästa sommar.

Här kan du läsa mer om silvertärnan på Island och ovan kan du se Víkurfréttirs reportage om projektet.

Fyra av tio tror muslimska invandrare ökar terrorrisk

Fyra av tio islänningar tror att terrorhotet i landet ökar genom invandring från länder med en muslimsk majoritet. Personer som oroar sig för risken för terrordåd är också mer negativa till invandring. Och det är enligt Margrét Valdimarsdóttir, lektor i kriminologi vid Háskólinn á Akureyri, något som i sin tur kan bidra till att invandrare inte integreras i det isländska samhället.

År 2000 hade Félag múslima á Íslandi 134 registrerade medlemmar. Det var då Islands enda muslimska trossamfund. Nu finns ytterligare två registrerade samfund: Menningarsetur múslima á Íslandi och Stofnun múslima á Íslandi. Invandring har gjort islam till en snabbt växande religion på Island de senaste åren.

Félag múslima á Íslandi är det största muslimska samfundet och hade vid årsskiftet 623 medlemmar. Därefter följde Menningarsetur múslima á Íslandi med 377 medlemmar och Stofnun múslima á Íslandi med 281 medlemmar.

Men en studie utförd av Margrét Valdimarsdóttir, lektor i kriminologi vid Háskólinn á Akureyri, visar att många islänningar är skeptiska till invandring från muslimska länder. Hon berättar i Fréttablaðið att fyra av tio tror att terrorhotet på Island ökar på grund av sådan inflyttning:

"Denna attityd och denna rädsla har sedan inverkan på hur positiva människor är gentemot att ta emot flyktingar och undersökningar visar att ju negativare som attityden är till flyktingar och invandrare i mottagarlandet, desto osannolikare är det att de integreras i samhället."

Här kan du läsa mer om islänningars oro för terrordåd.

Fyra av tio islänningar tror att Island är militärt neutralt

Nästan hälften av islänningarna tror att Island är neutralt - trots medlemskapet i försvarsalliansen Nato. Det är framför allt yngre som anser att Island inte har några militära band. Mest medvetna om Nato-alliansen är Självständighetspartiets väljare. Det visar en studie publicerad i tidskriften Stjórnmál og stjórnsýsla.

När Island 1949 anslöt sig till försvarsalliansen Nato var det ett beslut som delade nationen. Utanför alltinget på Austurvöllur i Reykjavík använde polis tårgas mot demonstranter. Det fanns då en stark vänster som ansåg att Island inte borde välja sida i det kalla krig som var på väg att utbryta mellan öst och väst.

Natos bas i Keflavík var även den mycket omstridd. Årliga protestmarscher till basen samlade stora mängder demonstranter. Inte minst när torskkrigen mot Storbritannien rasade fanns också en stark opinion inom alltinget för att lämna Nato. Att det fanns en sådan opinion kunde Island utnyttja för att skaffa sig ekonomiska fördelar från USA.

På Island var det ofta Framstegspartiet - ett parti som samlade både anhängare och motståndare till Nato - som i olika majoriteter i alltinget försökte navigera i frågan på ett sätt som förhindrade ett utträde. Ofta handlade det om att utåt ge sken av att ett utträde var närmare än vad det i själva verket var.

Det var inte bara Nato-länder som inte ville gå miste om Islands strategiska läge i Nordatlanten. Även Olof Palme verkade under sin tid som statsminister för att Island inte skulle lämna försvarssamarbetet. Det var åsikter som han framförde i enskilda möten med isländska ministrar.

I takt med att det politiska klimatet mellan öst och väst förbättrades blev Nato-basen mindre kontroversiell. Allt färre befarade att basen i sig skulle kunna utgöra ett mål för fientliga trupper. Dessutom minskade antalet amerikaner som var stationerade i Keflavík. När basen stängdes 2006 var det de ekonomiska konsekvenserna som var det största orosmomentet för isländska politiker.

Islands bidrag till Nato har bestått av att upplåta mark åt basen i Keflavík. Island har också deltagit i fredsbevarande operationer i bland annat Afghanistan och Irak.

Frågan om medlemskapet har då och då skapat debatt. I alltinget har Gröna vänstern åtskilliga gånger föreslagit att Island ska lämna Nato.

Trots att Island var en av de nationer som var med om att grunda Nato är det många som ändå betraktar det egna landet som neutralt. Det visar en studie utförd av Silja Bára Ómarsdóttir, adjunkt i statsvetenskap vid Háskóli Íslands, publicerad i tidskriften Stjórnmál og stjórnsýsla. Själva undersökningen gjordes i slutet av 2016.

Hela 44 procent av islänningarna instämmer i påståendet att Island är militärt neutralt. Något färre - 37 procent - svarar att Island inte är neutralt. Resterande 20 procent varken förkastar eller instämmer i påståendet.

Kvinnor, unga islänningar och låginkomsttagare betraktar oftare Island som alliansfritt. Män, höginkomsttagare och personer med högskoleutbildning anser i större utsträckning att Island inte är neutralt.

Bland Socialdemokraternas väljare är det 51 procent som säger att Island är neutralt. Motsvarande siffra för Gröna vänstern är 43 procent, Piratpartiet 42 procent, Renässans 35 procent, Ljus framtid 33 procent, Framstegspartiet 28 procent och Självständighetspartiet 25 procent.

Självständighetspartiet har genom åren varit de mest pådrivande när det gäller Nato-medlemskapet. Det är också här som Nato anses ha störst betydelse för Islands suveränitet och utrikespolitik. Av undersökningen att döma är Nato också något som partiets sympatisörer lägger stor vikt vid.

Men den viktigaste faktorn för Islands säkerhet är inte Nato-medlemskapet. I stället är det vänskapliga relationer med grannländerna som har störst betydelse. Det uppger 41 procent av deltagarna i undersökningen. Nato anges av 17 procent som den främsta anledningen. Lika många svarar att det beror på Islands storlek och att landet därför inte uppfattas som något hot.

Att det på Island - med undantag för kortare perioder då Nato-plan är stationerade i Keflavík för att patrullera luftrummet - numera inte finns någon militär är det viktigaste skälet för 16 procent. Bara 7 procent svarar internationellt samarbete mellan västländer. Och ännu färre - bara 1 procent - anser att Schengen-samarbetet är mest betydelsefullt.

Det är också Självständighetspartiets väljare som oftast upplever att Nato-medlemskapet är avgörande för säkerheten. Hela 32 procent rankar det som viktigast för den nationella säkerheten. Samma åsikt har bara 7 procent av Gröna vänsterns anhängare.

Män, höginkomsttagare, boende i huvudstadsregionen och islänningar som har fyllt 60 år svarar i större utsträckning än andra att Nato har störst betydelse. Mindre vikt vid medlemskapet i försvarsalliansen lägger kvinnor, islänningar i åldern 18 till 29 år, boende på landsbygden och låginkomsttagare.

Det största hotet mot den nationella säkerheten är naturkatastrofer. Därefter följer miljöhot och klimatförändringar, ekonomisk osäkerhet och finanskris, organiserad brottslighet och terrorism.

För individen är det ekonomisk osäkerhet och finanskris som anses utgöra det största hotet följt av naturkatastrofer, miljöhot och klimatförändringar, våld och organiserad brottslighet.

Silja Bára Ómarsdóttir skriver i Stjórnmál og stjórnsýsla att resultaten vad gäller synen på neutralitet och Nato-medlemskapet förvånar. Kanske är det många som inte skiljer på avsaknaden av stridskrafter och alliansfrihet.

Böjde isländskt ord fel - hoppade av språkprogram i radio

En felaktig böjning blev för mycket för Guðni Kolbeinsson. Efter att ha sagt læks i stället för lækjar slutade han som programledare för radioprogrammet Daglegt mál i RÚV. Visserligen var det en allt annat än traditionell genitivform - men det fanns trots allt en viss hävd för den. Även författaren Halldór Laxness tyckte att uppsägningen var att gå ett steg för långt.

I flera års tid var Guðni Kolbeinsson programledare för Daglegt mál. I programmet diskuterade han isländskt språkbruk och tog upp olika språkriktighetsfrågor. Programmet var mycket populärt - och telefonen gick varm även i hemmet när personer hörde av sig om olika språkfrågor.

Men den 11 december 1980 tog det slut. Guðni Kolbeinsson talade i program om substantivet lækur, 'bäck; å'. Genitivformen är lækjar - men Guðni Kolbeinsson råkade använda læks.

För Guðni Kolbeinsson var det ingen liten fadäs. Felsägningen var så bekymmersam att han sade upp sig. Han kommenterade beslutet i RÚV:

"Jag är av den åsikten att människor som instruerar andra i isländskt språkbruk och skoningslöst dömer andra, som jag har gjort, ska kunna böja de vanligaste isländska orden."

Lækjar är den enda genitivformen som finns i ordböckerna. Men -s är en vanlig genitivändelse i isländskan. Och även om læks inte var den vedertagna böjningen hade den under lång tid förekommit sporadiskt i språkbruket.

Senare lät sig Guðni Kolbeinsson övertalas till att leda programmet på nytt. I en intervju i Morgunblaðið 2014 sade han att det var ett förhastat beslut att säga upp sig:

"Jag var yngre och känsligare än vad jag är nu."

Avhoppet rapporterades och diskuterades i andra medier. En av dem som gav Guðni Kolbeinsson sitt stöd var Nobelpristagaren Halldór Laxness. Han skrev i Morgunblaðið att han trodde att det var ett skämt när RÚV meddelade att Guðni Kolbeinsson hade slutat efter felsägningen:

"Så hårda ord om sig själv av en liten anledning handlar snarare om psykologi än grammatik."

Guðni Kolbeinsson fortsatte sin karriär som lärare, översättare och författare efter att han lämnat radion.

Unga islänningar gifte sig för att få ut sparpengar

I över 40 år gifte sig unga islänningar enbart för att få ut sina sparpengar. Stopp för den här typen av bröllop blev det först 1993. Då skrotades det obligatoriska sparandet för islänningar i åldern 16 till 25 år. Singlar som var i ekonomisk knipa annonserade i tidningarna efter en partner - med det uttalade syftet att få tillgång till sparpengarna och därefter begära skilsmässa.

Året var 1957 när alltinget beslutade att islänningar i åldern 16 till 25 år var skyldiga att spara en del av lönen. Det rörde sig alltså om ett statligt tvångssparande. Arbetsgivaren betalade aldrig ut den här delen av lönen - som mest 15 procent - utan den sattes i stället direkt in på ett sparkonto.

Alla tvångssparare fick en bankbok. För varje insättning fick de ett insättningsbevis i form av ett märke. Det här märket klistrades in i bankboken. Märket visade alltså att arbetsgivaren satt in en viss del av lönen och att arbetstagaren kunde få ut sina besparingar vid 26 års ålder.

Men det fanns undantag. I vissa fall gick det att få ut besparingarna före 26-årsdagen. Det var möjligt för den som studerade, köpte bostad eller bildade ett hem. Det senare betydde i praktiken att den som gifte sig kunde få tillgång till besparingarna direkt.

Hur många som faktiskt gifte sig enbart för att få ut besparingarna är inte känt. Det var dock åtskilliga. Unga par gifte sig tidigare än vad de kanske hade tänkt sig för att få tillgång till pengarna. Andra sökte en tillfällig kompanjon med det enda syftet att vara gift på pappret för att kunna gå till banken och hämta ut besparingarna.

Fenomenet var tillräckligt utbrett för att det skulle få en särskild benämning. Det talades om sparimerkjagifting och sparimerkjabrúðkaup, alltså 'sparmärkesbröllop'.

Länge var den här typen av skenäktenskap något som det talades tyst om. I takt med att systemet med tvångssparande ifrågasattes allt mer blev det dock allt fler som öppet sökte en partner för ett kort äktenskap. Bland kontaktannonserna i dagstidningarna var det åtskilliga som efterlyste en person lika inställd på att komma över pengarna.

Dagblaðið rapporterade 1975 att det oftare var unga män som sökte unga kvinnor för äktenskap. Som belöning fick kvinnan en del av mannens besparingar. Skatter och inflation gjorde det dock i allmänhet till en ganska dålig affär. Spararna fick bara ut omkring hälften av den summa de borde haft rätt till. Resten hamnade i statskassan.

En typisk kontaktannons är från DV 1982. Annonsören använder signaturen Bägges intresse:

"Sparmärkesbröllop. Är kanske situationen likadan för dig, unga mö. Du kan inte lösa de ekonomiska problemen på annat sätt än att gifta dig."

Samma år efterlyser en man i DV någon som kan råda bot på ekonomiska problem genom ett giftermål:

"Hallå, hallå, finns det någon flicka som vill ge mig ekonomiskt bistånd med sparmärkesbröllop i åtanke."

En annan annons från 1982 har införts i DV på uppdrag av en man som uppger att det är mycket angeläget att snabbt hitta en partner. Kontaktannonsen publiceras två dagar i följd. I signaturen använder han namnet Mammon:

"Jag är pank och behöver få ut mina sparmärken. Är du också pank?"

Tvångssparandet skrotades 1993. Då hade sparmärkesbröllopen redan upphört. Det undantaget skrotades några år tidigare eftersom det var uppenbart att systemet utnyttjades.

Blev utbränd efter regeringskris och Ljus framtids kollaps

Först utlöste Ljus framtid en regeringskris som ledde till ett nyval. Där blev väljarnas dom hård och partiet förlorade samtliga platser i alltinget. Därefter kollapsade lokalavdelningen i Hafnarfjörður. Guðlaug Kristjánsdóttir lämnade posten som styrelseordförande efter valfiaskot - och begärde utträde efter turerna i Hafnarfjörður. Sedan blev hon utbränd.

Våren 2014 valdes Guðlaug Kristjánsdóttir in i kommunfullmäktige i Hafnarfjörður på ett av Ljus framtids mandat. Hon var också aktiv i partiet på riksnivå. I september 2017 utsågs hon till styrelseordförande - ett uppdrag som inom Ljus framtid väger lika tungt som posten som partiordförande.

De följande månaderna blev extremt turbulenta. Ljus framtid utlöste en regeringskris och lämnade koalitionen med Självständighetspartiet och Renässans. I det efterföljande valet fick partiet bara 1,22 procent av rösterna och förlorade alla platser i alltinget.

Guðlaug Kristjánsdóttir var inte bara med om beslutet att lämna regeringssamarbetet. I den efterföljande valkampanjen vände hon sig mot Jón Gnarr - som sådde fröet till Ljus framtid genom att tidigare grunda Bästa partiet - och publicerade hans namn på en av det egna partiets rekommendationslistor. Han hade alltså skrivit under på en av de listor som är nödvändiga för ett parti för att kunna ställa upp i val.

Agerandet fick hård kritik. Inte minst Jón Gnarr anklagade Ljus framtid för att kännetecknas av "sjukdom och banalitet". Guðlaug Kristjánsdóttir bad om ursäkt och avpublicerade bilden.

Två månader efter att hon tillträtt som styrelseordförande valde Guðlaug Kristjánsdóttir att hoppa av. Beslutet var en konsekvens av fiaskot i alltingsvalet.

Men turbulensen var inte över där. I april 2018 begärde hon utträde ur Ljus framtid. Avhoppet kom efter en konflikt med partiledningen. Dessutom präglades kommunföreningen av olika syn på samarbetet med Självständighetspartiet och frågan om bygget av en idrottsarena i Hafnarfjörður.

Guðlaug Kristjánsdóttir fortsatte fram till valet som politisk vilde i fullmäktige. Hon var bland annat med om att rösta bort Ljus framtids representanter i olika kommunala nämnder från sina uppdrag. Det spekulerades i att agerandet var en hämnd för de interna stridigheterna.

Ljus framtid ställde inte upp i valet i Hafnarfjörður i maj 2018. Ett planerat samarbete med Renässans strandade eftersom partiet till sist inte ville förknippas med bråken inom Ljus framtid.

I stället bildade Guðlaug Kristjánsdóttir det egna partiet Kommunlistan. I valet fick partiet 7,8 procent - och det enda mandatet i fullmäktige gick till henne själv.

Nu berättar hon i RÚV att konflikterna och pressen gjorde henne utbränd. Guðlaug Kristjánsdóttir säger att hon isolerade sig och saknade energi. Hon har nu så sakteliga kunnat börja återgå till ett normalt liv. Hon har bland annat virkat överkast ur ospunnet ullgarn som snart ska ställas ut:

"Det är sådant som jag alltid hållit på med när jag haft tid och kanske är det något slags form av meditation."

Guðlaug Kristjánsdóttir säger i RÚV att hon våren 2018 inte längre kunde fortsätta som tidigare. Hon hade då under en längre tid arbetat under stort tryck och försökt hinna med för många olika uppgifter:

"Det är naturligtvis lite symboliskt att ett varmt överkast ger bättring vid utbrändhet. ... Man har ofta gått in i väggen men där satt jag med utsträckta ben på marken och tog mig inte någonstans. Jag kunde inte läsa och jag kunde inte gå. Balansen och koordinationen och en del annat var helt satt ur spel."

Ungefär vid samma tidpunkt fick Guðlaug Kristjánsdóttir en diagnos inom autismspektrumet. Hon beskriver i RÚV upplevelsen av den politiska turbulensen som att hon gått igenom livet med en mask på sig:

"Vi spelar alltid normala. Det tar enorm kraft att följa spelregler som du inte helt förstår."

Här kan du läsa mer om Guðlaug Kristjánsdóttirs avhopp från Ljus framtid.

Utländska medborgare i majoritet i Mýrdalshreppur

En majoritet av invånarna i Mýrdalshreppur är nu utländska medborgare. Den sydisländska kommunen har 808 invånare - och 412 av dem har ett annat medborgarskap än isländskt. Förklaringen är den snabbt växande turistnäringen. Nästan alla bönder i kommunen har övergett djurhållningen och gått över till turism. Och där är nästan alla anställda från utlandet.

Mýrdalshreppur på södra Island var länge en utflyttningsbygd. Men när turismen exploderade efter 2008 års finanskrasch var det plötsligt hundratusentals utländska gäster som årligen sökte sig till kommunen. De vandrade på Reynisfjaras svarta stränder, beskådade klippformationer som Dyrhólaey och gav sig upp på glaciären Mýrdalsjökull.

Läget vid ringvägen gynnade turismen i kommunen. Ett par timmars resa från Reykjavík var det många som gjorde en kortare utflykt till Mýrdalshreppur eller stannade till på vägen runt Island.

Trycket på bostadsmarknaden i centralorten Vík í Mýrdal ökade dramatiskt. Och varken kommunen eller privata byggare kunde möta efterfrågan på bostäder.

Samtidigt var det allt fler bönder i regionen som slutade med djurhållningen. Många gårdar runt Vík í Mýrdal byggdes i stället om till hotell. Störst är Hótel Dyrhólaey som har 150 rum. Även i centralorten byggdes nya hotell. Dessutom växte utbudet av restauranger, butiker och nöjen.

På den isländska landsbygden är utländska medborgare ofta i majoritet bland de anställda. Det är helt enkelt få islänningar som söker den typen av jobb. Bland arbetssökande islänningar har landsbygden begränsad dragningskraft.

Inom loppet av tio år har invånarantalet i Mýrdalshreppur nästan fördubblats - från 460 till 808 personer. Av dessa invånare är 412 utländska medborgare. De utgör alltså 51 procent av invånarna i kommunen.

Att de är i majoritet gör Mýrdalshreppur historiskt. Det är första gången som utländska medborgare är fler än de invånare som har isländskt medborgarskap.

Kommunalrådet Einar Freyr Elínarson säger i Morgunblaðið att kommunen har genomgått stora förändringar på några få år. Turismen har blivit den i särklass viktigaste näringen och det har i sin tur påverkat befolkningsutvecklingen:

"Detta har visserligen skapat utmaningar i kommunen men de är roligare än när det var på nedgång och befolkningsminskning. I år räknar jag till exempel med att det byggs 30 nya bostäder och jag är optimistisk om att turismen ska gå bra om vi får pandemin under kontroll."

I grannkommunen Skaftárhreppur har turismen också vuxit sig stark. Där utgörs nu en tredjedel av befolkningen av utländska medborgare. Lika stor andel utgör de i Súðavíkurhreppur i nordväst. Där arbetar många utländska medborgare inom turismen och fisket.

Här kan du läsa mer om Vík í Mýrdal

Nöjesställen och barer tvingas stänga på Island

Nöjesställen, pubar, barer och spelhallar tvingas stänga helt och hållet. Taket för antalet deltagare på sammankomster sänks till tio personer. Butiker får inte släppa in fler än 200 besökare. Det är några av de skärpta restriktioner som gäller till och med den 2 februari. Målet med de hårdare reglerna är att inte sjukvården ska kollapsa.

Sedan omikronvarianten upptäcktes på Island i början på december förra året har smittspridningen rusat. Hittills tyder heller inget på att de befintliga restriktionerna skulle vara nog för att minska smittan. Dagligen rapporteras i snitt över 1 000 nya fall av coronasmitta.

Helgen var inget undantag. Under gårdagen rapporterades 1 074 nya fall på Island. Dessutom var det 59 personer som testade positivt för coronaviruset vid gränsen.

Nu är det totalt 8 480 smittade som är i isolering. Ytterligare 11 899 personer är i karantän efter att ha varit i kontakt med en smittad person.

På Landspítali i Reykjavík vårdas 46 coronapatienter. Sju av dem ligger på intensivvårdsavdelning - och två av dessa vårdas i respirator.

Statsepidemiologen Þórólfur Guðna­son har tidigare sagt att det är nödvändigt att antalet smittade om dagen sjunker under 500 personer. Annars finns en risk för att så många blir svårt sjuka att sjukvårdens resurser inte räcker till.

I torsdags lämnade han förslag på nya restriktioner till hälsovårdsminister Willum Þór Þórsson. I fredags beslutade regeringen att införa de skärpta reglerna. De trädde i kraft redan i lördags och gäller till och med den 2 februari.

Nöjesställen, pubar, barer och spelhallar tvingas nu stänga helt och hållet. De kan inte beviljas någon form av dispens. Däremot får alltjämt restauranger och andra matställen ha öppet för upp till 20 gäster.

De ställen som nu måste stänga ska få ekonomisk kompensation från staten. Exakt hur den ska se ut är dock ännu inte klart.

Taket för antalet deltagare på sammankomster sänks från tjugo till tio personer. Det är det lägsta tillåtna antalet under pandemin - med undantag för några lokala undantag - och så låg har gränsen varit vid några tidigare tillfällen.

Men vissa typer av ställen får släppa in fler besökare. Badhus, skidanläggningar och träningslokaler får ta emot hälften av det antalet gäster som deras tillstånd beviljar. Publiken på scenkonstevenemang får vara 50 personer. Och butiker får ta emot upp till 200 kunder - vilket är en minskning från tidigare 500 personer.

Tidigare fick arrangörer släppa in fler om besökarna nyligen hade snabbtestat sig för coronasmitta. Det undantaget stryks nu.

Hälsovårdsdepartementet uppger i ett pressmeddelande att syftet med skärpningarna är att förbättra läget inom sjukvården. Prognoserna pekar på fortsatt omfattande smittspridning under de kommande veckorna. För att minska risken att vården inte kan ta emot alla patienter införs hårdare restriktioner.

Här kan du läsa mer om coronapandemin på Island.

Vindkraft kan bli ny energikälla på Grímsey

Varje år går det åt omkring 300 000 liter dieselolja för att förse Grímsey med el och värme. Men framtidens energilösning för öborna kan bli vindkraftverk. Orkusetur vill nu undersöka förutsättningarna för vindkraft på ön. Målet är att såväl banta kostnaderna som minska utsläppen. Det rapporterar RÚV.

På Grímsey används diesel för att driva det kraftverk som förser ön med elektricitet och värme. Varje år förbrukar kraftverket mellan 250 000 och 300 000 liter dieselolja.

Grímsey är en av få platser i landet där det varken finns geotermisk energi eller vattenkraft. Det har gjorts flera försök att borra efter varmvatten för uppvärmning. Sommaren 2008 hittades 83-gradigt vatten på 583 meters djup. Flödet var dock inte tillräckligt för att det skulle täcka behovet på ön.

Dieseloljan är betydligt dyrare. Det är dock ingen kostnad som läggs på öborna. Förbrukningen är subventionerad av staten. Invånarna har också fått bidrag till att installera nya fönster, dörrar och isolering för att hålla nere värmekostnaderna.

För några år sedan planerade Skógrækt ríkisins att börja värma Grímsey med pellets från lärkträd eller contortatall. Inte heller de planerna blev verklighet.

Att förse Grímsey med energi genom en undervattenskabel från fastlandet har aldrig varit aktuellt. Under vintern är det bara ett trettiotal personer som bor på ön. Kostnaderna för en sådan kabel hade därför blivit mycket höga.

Trots att dieseln finns kvar har den blivit grönare. Nu används enligt RÚV i viss utsträckning biodiesel som produceras i Akureyri.

Sigurður Friðleifsson, vd för Orkusetur, säger till RÚV att han vill nu ta ytterligare ett steg mot ett mer klimatvänligt Grímsey. Lösningen kan bli vindkraftverk. Han säger att vindkraft skulle kunna fungera utmärkt för behovet på ön:

"Detta är ett litet samhälle och ett litet system så de stora och mest effektiva vindkraftverken passar inte där, men mindre vindkraftverk som hade backup från dieselkraftverket skulle passa mycket bra där."

En annan lösning som kan bli aktuell för Grímsey är solceller. Dessutom anser Sigurður Friðleifsson att det går att göra stora energivinster på ön bara genom att byta ut dagens belysning mot lågenergilampor för att minska förbrukningen.

Här kan du läsa mer om energiförsörjningen på Grímsey.

Surtsey fortsätter minska - men kommer inte försvinna

Efter vulkanutbrottet som skapade Surtsey har öns yta halverats. Men den kommer inte att försvinna. En hård kärna av tuff kommer att bestå trots att erosionen fortsätter att minska öns storlek. Det säger Erlingur Ólafsson, som ingår i den vetenskapliga expedition som varje sommar besöker Surtsey, till RÚV.

Surtsey bildades under ett vulkanutbrott som rasade mellan 1963 och 1967. Utbrottet skedde på 130 meters djup. Aska och lava bildade en ö som vid utbrottets slut var 2,7 kvadratkilometer.

Sedan dess har Surtseys storlek halverats. Men ön kommer inte att helt slukas av Atlanten. Det säger Erlingur Ólafsson, en av de experter från Náttúrufræðistofnun Íslands som är med på den årliga vetenskapliga expeditionen till ön. Han säger till RÚV att Surtsey på sikt kommer att få samma karaktär som de övriga öarna i Västmannaöarna:

"Man får ofta frågan om den kommer att försvinna helt och hållet. Det finns ett enkelt svar på det: Se på de övriga öarna, Västmannaöarnas utöar. De var tidigare som Surtsey."

Under det vulkanutbrott som bildade Surtsey producerades stora mängder aska. Med åren har den hårdnat och blivit tuff. Tuffen är hårdare än lavan och har därför format ett skyddande hölje ovanpå lavan. Det har i sin tur gett lavan tid att hårdna till tuff.

Trots erosionen på grund av vindar och vågor är det just denna process som enligt Erlingur Ólafsson kommer att säkra Surtseys överlevnad. Han säger till RÚV att tuff är en garanti för att inte hela ön ska erodera och försvinna i havet:

"Lavan är på väg bort. Det försvinner mycket av den varje år. Så det som blir kvar så småningom blir bara något slags lavatäcke ovanpå denna formation av tuff."

Här kan du läsa mer om årets expedition till Surtsey.

Island hoppas mest på nya hälsovårdsministern

Islänningarna sätter i första hand sitt hopp till hälsovårdsminister Willum Þór Þórsson. Hela 35,8 procent nämner honom som det statsråd som de har störst förhoppningar på. I botten finns inrikesminister Jón Gunnarsson. Bara 1,3 procent har störst förväntningar på honom. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

Den 28 november förra året presenterade statsminister Katrín Jakobsdóttir sin nya regering. Hennes parti Gröna vänstern regerar vidare med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Själv fortsätter hon som regeringschef - men på flera andra tunga poster tar nya namn över.

Uppdraget som hälsovårdsminister gick till Framstegspartiets Willum Þór Þórsson. Det var också första gången som han fick en ministerportfölj.

Coronapandemin gjorde att han direkt hamnade i centrum. Dessutom har sjukvården i flera års tid varit en av de hetaste politiska frågorna. På hans bord hamnar bland annat ansvaret för utbyggnaden av universitetssjukhuset Landspítali i Reykjavík.

Hela 35,8 procent av islänningarna uppger att Willum Þór Þórsson är den minister som de har störst förväntningar på. Resultatet är sannolikt en följd av att han tagit över ansvaret för ett område som dagligen får enorm uppmärksamhet under pandemin.

Näst störst förhoppningar har islänningarna på Ásmundur Einar Daðason, som är utbildnings- och barnminister. Det är 19,9 procent som sätter sitt största hopp till honom. Nummer tre är Katrín Jakobsdóttir med 13,2 procent.

Därefter är det ett ganska långt steg ned till övriga ministrar. Fiske- och jordbruksminister Svandís Svavarsdóttir får 6,6 procent, finansminister Bjarni Benediktsson 5,1 procent, infrastrukturminister Sigurður Ingi Jóhannsson 4,6 procent, miljöminister Guðlaugur Þór Þórðarson 4,1 procent, vetenskaps-, innovations- och industriminister Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir 2,9 procent, social- och arbetsmarknadsminister Guðmundur Ingi Guðbrandsson 2,6 procent, kultur-, handels- och turismminister Lilja Alfreðsdóttir 2,3 procent, utrikesminister Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir 1,6 procent och inrikesminister Jón Gunnarsson 1,3 procent.

Utnämningen av Jón Gunnarsson ifrågasattes från många håll. Bland annat har han gjort uttalanden om abort och offer för sexualbrott som dömts ut som typiska för en föråldrad syn på jämställdhet och brottsoffers rättigheter.

Att han inte är populär märks inte enbart av att han är det statsråd som färst sätter sin tilltro till. Han toppar också listan över de ministrar som islänningarna har lägst förväntningar på. Hela 29,8 procent uppger att de har minst förhoppningar på Jón Gunnarsson.

Därefter följer Bjarni Benediktsson med 16,3 procent, Guðmundur Ingi Guðbrandsson med 13,6 procent, Svandís Svavarsdóttir med 10,2 procent, Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir med 8,4 procent, Lilja Alfreðsdóttir med 7 procent, Guðlaugur Þór Þórðarson med 4,9 procent, Katrín Jakobsdóttir med 3,4 procent, Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir med 2,4 procent, Sigurður Ingi Jóhannsson med 2,2 procent, Willum Þór Þórsson med 1,8 procent och Ásmundur Einar Daðason med 0,2 procent.

Här kan du läsa mer om islänningarnas förtroende för ministrarna i den nya regeringen.

Statsepidemiolog vill skärpa restriktioner på Island

Statsepidemiologen Þórólf­ur Guðna­son överväger att redan före helgen lämna förslag på skärpta restriktioner. Smittspridningen ligger fortfarande på rekordnivåer - och över 20 000 islänningar är i isolering eller karantän. De nya fallen av coronasmitta behöver halveras. Annars anser Þórólf­ur Guðna­son att det finns en risk för att sjukvården kollapsar.

De senaste veckorna har antalet nya coronafall legat på omkring tusen om dagen. Det är enligt statsepidemiologen Þórólf­ur Guðna­son på lång sikt för många för att sjukvården ska kunna hinna med. För att inte vården ska riskera att kollapsa behöver antalet nya fall halveras.

Det beskedet gav han i går under gårdagens presskonferens. Þórólf­ur Guðna­son meddelade därför under gårdagens presskonferens att han redan före helgen avser att föreslå skärpta restriktioner. Målet med de nya inskränkningarna är att situationen på Landspítali i Reykjavík inte ska förvärras.

På Landspítali vårdas nu 45 coronapatienter. Sju av dem ligger på intensivvårdsavdelning - och fyra av dessa vårdas i respirator.

En av patienterna på sjukhuset är ett spädbarn. Enligt Þórólf­ur Guðna­son är det hittills tio personer som är yngre än sexton år som har lagts in på sjukhus till följd av covid-19.

Omikronvarianten svarar alltjämt för omkring 90 procent av de nya fallen. Deltavarianten svarar för resterande 10 procent. Det är dock dubbelt så vanligt att deltasmittade behöver sjukhusvård.

Över 20 000 islänningar är nu i karantän eller isolering - vilket motsvarar drygt 5 procent av landets befolkning. Det är 10 033 smittade som är i isolering och 10 063 som är i karantän efter att ha varit i kontakt med smittade. Ytterligare 770 personer är i inresekarantän.

Under gårdagen rapporterades 1 135 nya fall av coronasmitta på Island. Dessutom upptäcktes 60 fall av smitta i testningen vid gränsen i samband med inresa.

Här kan du läsa mer om coronapandemin på Island.

Island utlyser nödtillstånd för coronapandemin

Island utlyser för fjärde gången nödtillstånd på grund av coronapandemin. Övergången till den högsta beredskapsnivån gäller företag och institutioner som har avgörande betydelse för samhället. Samtidigt fortsätter smittspridningen att ligga på historiskt höga nivåer. De befintliga restriktionerna förlängs i tre veckor.

Den 6 mars 2020 utlyste det isländska civilförsvaret nödtillstånd för första gången under coronapandemin. Då kom beslutet när det stod klart att viruset spreds i samhället av personer som inte återvänt från utlandet. Nödtillståndet innebär att samhällsviktiga företag och institutioner går över till högsta beredskap.

Myndigheterna valde i går att för fjärde gången utlysa nödtillstånd på grund av pandemin. Läget fortsätter att förvärras - och enligt ett pressmeddelande väntas antalet coronapatienter som behöver sjukhusvård att öka ytterligare.

Landspítali i Reykjavík har sedan tidigare utlyst nödtillstånd. Gårdagens beslut har ingen direkt inverkan på vanliga medborgare.

En kvinna i 80-årsåldern avled i måndags på Landspítali i sviterna av covid-19. Hon blev det fyrtiotredje dödsoffret för coronapandemin på Island.

Under gårdagen rapporterades 1 191 nya fall av coronasmitta på Island. Ytterligare 41 personer testade positivt för viruset vid gränsen.

Nu är 10 326 smittade i isolering. Ytterligare 9 732 personer är i karantän och 744 personer i inresekarantän.

På Landspítali vårdas 41 coronapatienter. Sju av dem ligger på intensivvårdsavdelning - och fyra av dessa vårdas i respirator.

Hälsovårdsminister Will­um Þór Þórs­son beslutade i går att förlänga de befintliga restriktionerna i tre veckor. Det betyder bland annat att taket för deltagare på sammankomster blir kvar på 20 personer till och med den 2 februari. Den här gången följde han enligt ett pressmeddelande helt och hållet statsepidemiologen Þórólf­ur Guðna­sons rekommendationer.

Här kan du läsa mer om coronapandemin på Island.

Över 20 000 islänningar i karantän och isolering

Över 10 000 islänningar är nu i isolering efter att ha smittats av coronaviruset. Och över 10 000 personer är i karantän efter att ha varit i närheten av någon som visat sig vara smittad. Det betyder att över 5 procent av Islands befolkning nu är i isolering eller karantän. Samtidigt lättas restriktionerna för fullvaccinerade som även har fått en påfyllnadsdos.

Smittspridningen på Island fortsätter att vara mycket omfattande. I går rapporterades 926 nya fall i landet och ytterligare 170 vid gränsen i samband med inresa. Aldrig tidigare hade så många resenärer testat positivt för coronaviruset inom loppet av ett dygn.

Hela 10 040 personer är nu i isolering efter att ha smittats. Ytterligare 10 037 personer är i karantän efter att ha befunnit sig i närheten av en smittad person. Det betyder att 5,7 procent av befolkningen nu är i isolering eller karantän - vilket är den högsta andelen under hela pandemin. Dessutom är ytterligare 681 personer i inresekarantän.

Även belastningen på sjukvården är hög. På Landspítali i Reykjavík vårdas 37 coronapatienter. Sju av dem ligger på intensivvårdsavdelning - och fyra av dessa patienter vårdas i respirator.

Ytterligare tre personer har avlidit i sviterna av covid-19 de senaste dagarna. I lördags avled två män i 80-årsåldern. I tisdags avled en man i 60-årsåldern. Totalt har nu pandemin krävt 41 dödsoffer på Island.

I Laugardalshöll i Reykjavík inleddes i går den storskaliga vaccineringen av barn i åldern fem till elva år. Omkring 1 200 barn fick då sina första doser coronavaccin. Runt 70 procent av dem som hade erbjudits en tid dök också upp till vaccineringen. Med tanke på hur många som nu är i isolering eller karantän ansåg myndigheterna att uppslutningen var god.

Nu är 91 procent av islänningarna från tolv år och uppåt fullvaccinerade mot coronaviruset. Sett till hela befolkningen har 77 procent blivit fullvaccinerade. Omkring hälften har dessutom fått en påfyllnadsdos.

De befintliga restriktionerna gäller till och med i morgon. Statsepidemiologen Þórólf­ur Guðna­son väntas i dag lämna förslag på nya restriktioner till hälsovårdsminister Willum Þór Þórsson. Några lättnader är inte aktuella eftersom smittspridningen alltjämt är på mycket höga nivåer samtidigt som trycket på sjukvården ökar.

Det är nu omikronvarianten som dominerar. Den svarar för runt 90 procent av de nya fallen. Deltavarianten står för övriga fall. Den är framför allt vanlig bland barn.

På förslag från Þórólf­ur Guðna­son har Willum Þór Þórsson ändrat reglerna för karantän för personer som är fullvaccinerade och dessutom har fått en påfyllnadsdos eller har tillfrisknat efter att ha smittats av viruset. För denna grupp gäller nu restriktioner som innebär vissa lättnader jämfört med andra grupper.

Även när de är i karantän får de gå till jobbet eller skolan och nyttja nödvändig samhällsservice som dagligvarubutiker och apotek samt besöka vårdinrättningar och använda allmänna kommunikationer. Men de ska använda munskydd även när tvåmetersregeln kan upprätthållas, undvika umgänge med riskgrupper och inte besöka personer som ligger inlagda på vårdinrättningar utan särskilt tillstånd.

Willum Þór Þórsson säger i ett pressmeddelande att förändringarna av reglerna för karantän är nödvändiga för att kunna hålla samhället igång. Beslutet är också en följd av att en så stor andel av befolkningen är vaccinerad.

Här kan du läsa mer om coronaviruset.

Toppnamn hoppar av - Självständighetspartiet får ny ledare

Socialdemokraterna tappar mark i Reykjavík och Självständighetspartiet behåller ställningen som största parti i kommunen. Men Piratpartiets frammarsch gör att den sittande koalitionen ändå har kvar majoriteten i fullmäktige. Samtidigt är det alltjämt oklart om borgmästaren Dagur B. Eggertsson fortsätter. Självständighetspartiets ledare Eyþór Arnalds lämnar däremot politiken.

Inför kommunalvalet i Reykjavík våren 2018 fick Eyþór Arnalds uppdraget att toppa Självständighetspartiets lista. Målet var tydligt. Självständighetspartiet skulle återta makten i den isländska huvudstaden.

Självständighetspartiet blev visserligen störst - men Socialdemokraterna kunde regera vidare ihop med Piratpartiet, Renässans och Gröna vänstern. Eyþór Arnalds utropade sig ändå till valvinnare. Men åren i opposition har varit svåra. Den interna splittringen har vuxit samtidigt som missnöjet med ledarskapet blivit allt starkare.

Eyþór Arnalds har främst tilltalat äldre kommuninvånare bosatta utanför stadskärnan. Han har varit en uttalad motståndare till det planerade nätverket av expressbussar som ska göra det enklare att resa kollektivt mellan olika stadsdelar. I den här frågan har den egna partigruppen varit djupt splittrad - och i grannkommunerna är partiet för utbyggnaden av kollektivtrafiken.

Eyþór Arnalds har också kritiserats för en rad affärer. Inför valet 2018 lovade han att han skulle sälja sin aktiepost i Árvakur - det bolag som ger ut Morgunblaðið. Men någon försäljning har det inte blivit. Däremot har det framkommit att han fick aktieposten gratis från ett av fiskejätten Samherjis dotterbolag. Tidigare uttalanden om att han faktiskt köpt aktierna till ett marknadsmässigt pris visade sig inte stämma.

Under senhösten meddelade Eyþór Arnalds att han skulle ställa upp på nytt. Inför Självständighetspartiets nomineringsprocess efterfrågade han ett tydligt mandat för att åter toppa listan. Partiet valde att hålla en omröstning om första platsen på valsedeln. Övriga kandidater skulle nomineras av valberedningen och listan formellt beslutas av medlemmarna.

Men den 8 december förra året meddelade Hildur Björnsdóttir - en av partiets ledamöter i fullmäktige - på Facebook att hon ville toppa listan. Hon skrev bland annat att hon ville sätta fokus på kommunikationerna i Reykjavík - en fråga där hon tydligt utmanade Eyþór Arnalds som motsätter sig en utveckling där privatbilismen inte kommer i första hand.

Därefter dröjde det tolv dagar. Sedan meddelade Eyþór Arnalds att han skulle lämna politiken i samband med valet. Han förklarade att han ville ägna mer tid åt familjen och företagandet.

Utmaningen från Hildur Björnsdóttir var knappast någon överraskning. Under hösten öppnade hon en egen webbplats där hon presenterade sin syn på framtidens Reykjavík. Det sipprade också fram att en rad tunga namn hade uppmanat henne att kandidera.

Kovändningen var sannolikt nödvändig för att undvika en förlust i provvalet för Eyþór Arnalds. Det är inte givet att det personliga stödet för Hildur Björnsdóttir är starkare. Men hon skulle symbolisera ett nytänkande för ett parti som inte skulle acceptera fyra år till i opposition. Till skillnad från Eyþór Arnalds kan hon också tilltala fler unga väljare.

Hittills har ingen motkandidat anmält sig. Allt pekar på att Hildur Björnsdóttir kommer att leda Självständighetspartiet i valet i Reykjavík i maj.

Vem som blir huvudmotståndare är heller inte klart. Socialdemokraternas lista har sedan 2010 toppats av Dagur B. Eggertsson. Han har också varit borgmästare i kommunen sedan 2014. Han hade först utlovat ett besked efter helgerna. Nyligen hamnade han i karantän på grund av att ett av hans barn smittats av coronaviruset. På Facebook skriver han att beskedet kommer när han kan återgå till arbetet som vanligt.

Socialdemokraterna ser ut att ha goda möjligheter att behålla makten i Reykjavík. Visserligen har stödet minskat med 3,1 procentenheter sedan valet 2018. Nu får Socialdemokraterna 22,8 procent - vilket skulle ge partiet sex mandat mot dagens sju. Det visar en opinionsmätning utförd av Prósent på uppdrag av Fréttablaðið.

Den sittande koalitionen behåller dock majoriteten i fullmäktige. Piratpartiet går från två mandat till tre medan Renässans behåller sina två mandat och Gröna vänstern sitt mandat.

Självständighetspartiet får nu 31 procent - en ökning med 0,2 procentenheter jämfört med valet för fyra år sedan. Då som nu ger det partiet åtta mandat.

Framstegspartiet, Islands socialistparti och Folkets parti får ett mandat var. Centerpartiet har bara 1,4 procent av väljarstödet och mister därmed sin plats i fullmäktige.

Här kan du läsa mer om Eyþór Arnalds affärer.

Sju av tio islänningar säger ja till vaccinering av barn

Sju av tio islänningar anser att det är rätt att vaccinera barn mot coronaviruset. Bara var sjunde är emot vaccinering. Betydligt fler män tycker att barn inte ska vaccineras. Det visar en undersökning utförd på uppdrag av Fréttablaðið. I morgon inleds den storskaliga vaccineringen av barn i åldern fem till elva år i Laugardalshöll i Reykjavík.

I mellandagarna påbörjades vaccineringen av barn i åldern fem till elva år. Barn i den här åldersgruppen får en lägre dos av Pfizers vaccin mot coronaviruset. Hittills har omkring 250 barn fått sin första dos.

I morgon inleds den storskaliga vaccineringen av barn. Först var tanken att vaccineringen skulle ske i skolorna. Brist på personal gör dock att den har flyttats till Laugardalshöll i Reykjavík.

Smittspridningen bland barn på Island är omfattande. Många befarar också en ny våg av smitta efter att skolorna öppnades som planerat i förra veckan efter jul- och nyårshelgerna. Bland barn är det alltjämt deltavarianten som dominerar. Bland vuxna är det däremot omikronvarianten som har tagit över.

Vårdnadshavare som inte vill att deras barn ska vaccineras kan avstå. Inför vaccineringen får de en uppmaning om att ta ställning i frågan. Utan samtycke vaccineras inte barnet. Om två vårdnadshavare skulle vara oense vaccineras inte barnet heller.

En stor majoritet av islänningarna är positiva till vaccinering av barn. Hela 70,5 procent anser att det är ett riktigt beslut att vaccinera barn i åldern fem till elva år. Bara 14,4 procent motsätter sig vaccinering av barn. Resterande 11,2 procent har ingen åsikt i frågan.

Män motsätter sig vaccinering i betydligt större utsträckning än kvinnor. Det är 17,9 procent av männen som anser att barn inte ska vaccineras jämfört med 11,8 procent av kvinnorna.

Yngre islänningar är mindre positiva till vaccinering än äldre.

Här kan du läsa mer om coronapandemin på Island.

Jordskalvssvärmen vid Fagradalsfjall är över

Upp till 3 000 jordskalv om dagen och magma som steg mot jordskorpan. Några dagar före jul påbörjades en intensiv period av aktivitet vid Fagradalsfjall - samma område där ett halvårslångt vulkanutbrott nyligen rasade. Men nu är jordskalvssvärmen över. Veðurstofa Íslands har också ändrat färgkoden för flygtrafik från orange till gul.

Klockan 20.45 den 19 mars öppnade sig en 200 meter lång spricka i Geldingdalir vid Fagradalsfjall på sydvästra Island. Utbrottet var det första på halvön Reykjanes sedan 1240. Och det kom efter fjorton månader av jordskalv och landhöjning till följd av magmarörelser.

Utbrottet upphörde den 18 september. Då hade aktiviteten i kratern varit sporadisk i flera månaders tid. Eldfjalla- og náttúruvárhópur Suðurlands skriver på Facebook att utbrottet producerade 150 miljoner kubikmeter lava. Lavafältet i Geldingadalir och omgivande dalar sträcker sig över 4,85 kvadratkilometer. Det genomsnittliga lavaflödet var 9,5 kubikmeter i sekunden.

Många experter har sett utbrottet som ett tecken på att de vulkaniska systemen på Reykjanes går mot en period av ny aktivitet. Historiskt sett har utbrotten på halvön pågått i perioder om några hundra år för att därefter vila.

Den 21 december förra året började en ny jordskalvssvärm i samma område. Som mest registrerades 3 000 skalv om dagen. Det kraftigaste i serien hade en magnitud på 4,7. Många av skalven kändes i Grindavík - den närmast belägna staden som därmed blev påminda om månaderna av jordskalv som föregick utbrottet i Geldingadalir.

Myndigheterna reagerade snabbt. Beredskapen för ett nytt utbrott höjdes. Flera forskare såg också tydliga paralleller till förra årets utbrott. Den nya aktiviteten följde samma mönster.

Jordskalven kopplades till nya magmarörelser. Veðurstofa Íslands uppger att magman som mest nådde upp till 1,5 kilometer under jordskorpan. Där tros den ha börjat stelna utan att röra sig ytterligare mot ytan - något som minskar risken för ett utbrott. Den totala mängden magma beräknas till 18 miljoner kubikmeter.

Men den 5 januari upphörde jordskalvssvärmen. Då hade också landhöjningen i området upphört sedan en vecka tillbaka. Enstaka jordskalv sker fortfarande i området.

Veðurstofa Íslands valde i går att ändra färgkod för flygtrafik över Krýsuvíks vulkaniska system från orange till gul. Skiftet innebär att myndigheten nu anser att risken för ett utbrott har minskat.

Här kan du läsa mer om aktiviteten i Geldingadalir.

Ásmundur Einar Daðason ny etta på förtroendetoppen

Skol- och barnminister Ásmundur Einar Daðason är nu Islands populäraste statsråd. Han åtnjuter nu större förtroende än statsminister Katrín Jakobsdóttir som i många år har toppat förtroendelistan. I botten återfinns justitieminister Jón Gunnarsson - trots att han bara haft uppdraget i några veckor. Det visar en undersökning utförd av MMR.

I många år har Katrín Jakobsdóttir - statsminister och ledare för Gröna vänstern - varit Islands populäraste politiker. Hon har också åtnjutit betydligt större förtroende än sitt parti. Förtroendet för Katrín Jakobsdóttir är fortfarande stort. Men hon toppar inte längre listan över de mest betrodda politikerna.

Hon leder en regering som har en majoritet av väljarna bakom sig. Bland vänsterväljare är det dock många som anser att hon har kompromissat i för många hjärtefrågor för att koalitionen med Självständighetspartiet och Framstegspartiet ska vara försvarlig.

I en ny mätning från MMR är det i stället skol- och barnminister Ásmundur Einar Daðason som toppar förtroendelistan. Länge var han en av regeringens mest anonyma ministrar. Han var inte heller någon som åtnjöt något större förtroende. Det senaste året har han blivit allt populärare genom ett starkt engagemang för barns rättigheter samtidigt som han berättat om sin egen uppväxt.

Nu svarar hela 61 procent att de har förtroende för honom. Framstegspartisten Ásmundur Einar Daðason är dessutom den minst misstrodda ministern. Bara 11 procent uppger att de saknar förtroende för honom.

Nästan lika många - 60 procent - har förtroende för Katrín Jakobsdóttir. Det är 18 procent som säger att de inte har förtroende för henne.

Hon följs av Framstegspartiets tre övriga statsråd. Infrastrukturminister Sigurður Ingi Jóhannsson har stöd av 53 procent, hälsovårdsminister Willum Þór Þórsson av 44 procent och turism-, kultur- och handelsminister Lilja Alfreðsdóttir av 40 procent.

I botten på listan finns justitieminister Jón Gunnarsson. Trots att han bara haft uppdraget i några veckor är det bara 16 procent som har förtroende för honom - och hela 46 procent som inte litar på honom.

Utnämningen ifrågasattes från olika håll. Inte minst feminister pekade på att han nyligen ifrågasatt rätten till abort. Han har också gjort en rad uttalanden kopplade till årets metoo-våg som av somliga uppfattats som att han snarare tagit ställning för förövare än offer.

Stödet är också lågt för Självständighetspartiets övriga statsråd. Det är 37 procent som har förtroende för finansminister Bjarni Benediktsson, 34 procent för miljö-, klimat- och energiminister Guðlaugur Þór Þórðarson, 32 procent för utrikesminister Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir och 29 procent för forsknings-, industri- och innovationsminister Áslaug Arna Sigurbjörnsdóttir.

Gröna vänstern har ytterligare två statsråd i regeringen. Det är 39 procent som har förtroende för fiske- och jordbruksminister Svandís Svavarsdóttir och 28 procent för social- och arbetsmarknadsminister Guðmundur Ingi Guðbrandsson.

Här kan du läsa mer om Islands nya regering.