Det politiska kriget i Strandabyggð i Västfjordarna ser ut att fortsätta med oförminskad styrka även under denna mandatperiod. Problemen började direkt efter valet 2018 när fem ordinarie ledamöter och ersättare lämnade fullmäktige. Kvar fanns fem personer - minsta tillåtna antal för en kommun av Strandabyggðs storlek.
I april 2021 valde ett enigt fullmäktige att säga upp Þorgeir Pálsson från arbetet som kommunchef. Skälet var samarbetssvårigheter som enligt ledamöterna blivit allt svårare. De såg inte heller någon möjlighet att lösa problemen.
Þorgeir Pálsson svarade med att anklaga ledamöterna för såväl lagbrott som brott av etiska regler och lokala förordningar. Han valde också att stämma kommunen eftersom han hävdade att uppsägningen inte gått rätt till.
Héraðsdómur Vestfjarða ansåg inte att uppsägningen hade skötts på ett lagstridigt sätt. Däremot hade den gjorts på ett sätt som var förnedrande för Þorgeir Pálsson. Därför tilldömdes han 500 000 isländska kronor i skadestånd.
Ledamöterna i fullmäktige i Strandabyggð var missnöjda med utfallet och valde att överklaga domen till Landsréttur. Beslutet togs dagarna innan kommunalvalet - där Þorgeir Pálsson bildat det nya partiet Strandiralliansen med målet att ta makten i kommunen.
I valet fick Strandiralliansen 60,8 procent av rösterna och tre mandat i fullmäktige. Motståndarlistan Vanliga medborgare fick 33,2 procent och två mandat. På första mötet i fullmäktige valdes Þorgeir Pálsson till kommunalråd. På det följande mötet den 14 juni föreslog Strandiralliansen att han skulle anställas som kommunchef.
En av punkterna på dagordningen under det senaste mötet var rättsprocessen gällande Þorgeir Pálsson. Björn Jóhannesson, kommunens jurist, hade då meddelat att Landsréttur meddelat prövningstillstånd. Domstolen ansåg att fallet hade allmän betydelse och att det utifrån det underlag som fanns inte gick att utesluta att Landsréttur skulle komma fram till en annan slutsats än Héraðsdómur Vestfjarða.
Minoriteten i Vanliga medborgare ansåg att kommunen skulle driva målet vidare. Eftersom fallet kunde ha prejudicerande betydelse var det viktigt att få reda på kommunens ansvar i liknande frågor.
Men Strandiralliansen hävdade i stället att kommunen skulle dra tillbaka överklagandet. Det vore olämpligt för en kommun att driva en process mot en av sina egna folkvalda. Dessutom fanns det en risk för att kostnaderna för en fortsatt juridisk process skulle bli betydligt högre. Den eventuella ekonomiska vinningen - skadeståndet till Þorgeir Pálsson på 500 000 isländska kronor - var förhållandevis liten.
Strandiralliansen röstade därför för att inte gå vidare. Partiets tre företrädare ansåg att detta var bästa sättet för att skapa samförstånd och enighet i kommunen:
"Det torde vara uppenbart för alla att det är viktigt att det råder enighet och finns ett gott samarbete inom kommunens ledning och att se framtiden an i stället för att stanna kvar i det förflutnas konflikter."
Vanliga medborgare höll inte med. Partiets två representanter hävdade att beslutet från Strandiralliansen bröt mot Strandabyggðs etiska regler på två punkter eftersom det var tydligt att Þorgeir Pálssons privata intressen gynnades av att dra tillbaka överklagandet.
Dessutom skrev Vanliga medborgare i en reservation att partiet övervägde att ta saken vidare till Samband íslenskra sveitarfélaga, de isländska kommunernas samarbetsorganisation, för att undersöka den nya majoritetens hantering av fallet gällande den egna partiledaren.
Här kan du läsa mer om de politiska turerna i Strandabyggð.
