Nato vill bygga hamn i Finnafjörður på norra Island

En kaj vid Gunnólfsvík i Finnafjörður på nordöstra Island där fartyg kan lägga till - och där förnödenheter kan tas ombord och där besättningar kan bytas ut. Det föreslår nu Nato enligt uppgifter till Fréttablaðið. Även den isländska kustbevakningen skulle kunna använda anläggningen. Utrikesdepartementet har inte kommenterat uppgifterna.

Hösten 2006 lämnade de sista Nato-soldaterna basen i Keflavík. Nedläggningen var en följd av ett förändrat säkerhetsläge i Nordatlanten. Islands strategiska betydelse avtog i takt med att relationerna mellan öst och väst tinade upp och kalla kriget framstod som ett avslutat kapitel.

Men de senaste åren har både säkerhetsläget och attityderna förändrats. I budgeten för 2020 öronmärkte USA 57 miljoner dollar för investeringar i Natos anläggningar i Keflavík. Det handlade bland annat om att utöka kapaciteten för att stationera soldater på Island och för att bygga ut hangarer för att kunna ta emot P-8A Poseidon, ett flygplan som Nato använder för övervakning av ubåtar.

Investeringarna kommer att fortsätta. Nyligen utannonserade Ríkiskaup en utbyggnad med en prislapp på 94 miljoner dollar. USA vill bygga sex till sju förrådsbyggnader med en total yta på drygt 12 000 kvadratmeter.

Byggnaderna ska användas som lager för utrustning till flygfält. De ska enligt utrikesdepartementet inte användas för vapen eller krigsmateriel.

Nu uppger Fréttablaðið att Nato även har planer för Finnafjörður på nordöstra Island. I Gunnólfsvík vill Nato bygga en kaj som ska kunna ta emot fartyg.

Syftet med anläggningen är bland annat att fartyg ska kunna ta ombord förnödenheter och byta besättning. Det talas också om Finnafjörður som en hamn där förrådsfartyg ska kunna lasta förnödenheter.

Även den isländska kustbevakningen skulle kunna använda hamnen.

Utrikesdepartementet har inte kommenterat uppgifterna. Enligt Fréttablaðið förs diskussionerna än så länge på informell nivå. Björn S. Lárusson, tillträdande kommunchef i Langanesbyggð, vill inte uttala sig om planerna.

Företrädare för USA:s flotta har tidigare beskrivit östra Island som ett intressant område eftersom en närvaro där skulle underlätta övervakningen av ryska ubåtars rörelser i Nordatlanten.

Isländska staten arrenderar sedan tidigare mark i Gunnólfsvík i Finnafjörður. Platsen har på senare år varit aktuell för en djuphamn som skulle fungera som ett nav för trafik mellan Asien, Europa och Nordamerika. Tyska Bremenport gick in med miljonbelopp i projektet. Även kinesiska intressenter ville delta i uppbyggnaden.

Från kommunen Langanesbyggð och en lång rad politiker fanns även förhoppningar om att Finnafjörður skulle bli centrum för Islands oljeindustri. När det var aktuellt att försöka utvinna olja i Drekasvæðið - ett område beläget mitt emellan Islands nordöstra spets och den norska vulkanön Jan Mayen - var tanken att ha Finnafjörður som bas på fastlandet.

Planerna på en djuphamn ligger sedan flera år tillbaka på is. Och regeringen begravde tidigare i år drömmarna om Island som en oljenation. En Nato-anläggning i Finnafjörður vore ett sätt att utnyttja de undersökningar och de arbeten som redan gjorts i området.

Gunnólfsvík ligger en mil söder om Þórshöfn som är centralort i Langanesbyggð. På Gunnólfsvíkurfjall - som ligger vid Finnafjörður - byggde Nato 1987 en radarstation som är i drift än i dag. Nu är det dock kustbevakningen som sköter stationen.

Här kan du läsa mer om Finnafjörður och här kan du läsa mer om Natos investeringar på Island.

Kräver utredning av tunnel mellan Hemön och fastlandet

Utred möjligheterna att bygga en tunnel mellan Hemön och fastlandet. Den uppmaningen skickar nu ett enigt kommunfullmäktige på Västmannaöarna till regeringen. Kommunpolitikerna efterlyser bland annat en undersökning av de geologiska förutsättningarna för ett tunnelbygge. De hävdar också att en tunnel skulle vara samhällsekonomiskt långsam.

Året var 1989 när Árni Johnsen - dåvarande alltingsledamot för Självständighetspartiet med hemvist på Västmannaöarna - lade fram ett förslag i alltinget om att göra en förstudie på en tunnel som skulle förbinda fastlandet med Hemön, den enda befolkade av Västmannaöarna. Förslaget fick också stöd av en majoritet i alltinget.

Resultatet var att en tunnel skulle kunna byggas från Kross i Landeyjar på fastlandet till Friðarhöfn på nordvästra Hemön. Tunneln skulle bli 18,5 kilometer lång och ha ett körfält i varje riktning.

Prislappen varierade men beräkningar skissade på en kostnad mellan 50 och 80 miljarder isländska kronor. Men det var inte bara priset som avskräckte politikerna i alltinget. Risken för jordskalv var också ett orosmoment. För att kunna stå emot jordskalv var det nödvändigt att investera i dyra säkerhetsåtgärder.

Regeringen valde 2007 att lägga planerna på is. Bygget ansågs vara både för dyrt och för riskabelt. I stället klubbades bygget av en ny hamn på den isländska sydkusten för att minska restiden med båt mellan Hemön och fastlandet.

Landeyjahöfn - den nya hamnen - invigdes 2010. Restiden jämfört med överfarten från Þorlákshöfn har visserligen kortats från närmare tre timmar till en dryg halvtimme. Men hamnen har knappast varit någon succé. Inloppet täpps ständigt till av sediment och behöver muddras regelbundet. På vintrarna är vågorna ofta för höga för att färjan ska kunna angöra Landeyjahöfn.

Frågan har dock inte dött. Alltingspolitiker från södra Island har tagit upp tunneln i flera motioner genom åren. På Hemön har lokalpolitiker fortsatt drömma om en tunnel. Drömmen närdes även av många invånare - och på en husvägg målades en fiktiv nedfart i tunneln från ett berg omgivet av lunnefåglar.

Inför vårens kommunalval gjorde lokalpartiet Ölistan tunnelbygget till en profilfråga. I kommunfullmäktiges första möte presenterade Njáll Ragnarsson, partiets toppkandidat, ett förslag som gick ut på att kommunchefen skulle ta upp frågan med regeringen på nytt. Syftet var att utreda förutsättningarna för en tunnel.

I förslaget skriver Njáll Ragnarsson att de geologiska förhållandena ännu inte har utretts tillräckligt noga. Han vill också se en analys av de samhällsekonomiska effekterna av ett tunnelbygge.

Han pekar bland annat på att färjan Herjólfur - som seglar mellan Hemön och fastlandet - kostar omkring 650 miljoner isländska kronor om året. Arbetet med att hålla Landeyjahöfn öppen för trafik går på runt 400 miljoner. Samtidigt visar en masteruppsats att den samhällsekonomiska vinsten skulle kunna vara totalt 95 miljarder.

Ett enigt fullmäktige ställde sig bakom förslaget - något som inte tillhör vanligheterna på Västmannaöarna där stämningen mellan majoriteten, som består av För Hemön och Ölistan, och oppositionen i form av Självständighetspartiet är sällsynt bitter.

Här kan du läsa mer om idén om en tunnel mellan Hemön och fastlandet.

Islands sista dagstidningar förlorar mer pengar och läsare

Fortsatta mångmiljonförluster och en stadigt krympande läsekrets. Så ser verkligheten alltjämt ut för Morgunblaðið och Fréttablaðið - Islands två sista rikstäckande dagstidningar. Morgunblaðið når nu bara 17,7 procent av islänningarna medan 28,4 procent läser Fréttablaðið. För bägge tidningarna är det historiskt låga siffror.

Det är ständiga tillskott från ägarna som håller liv i Morgunblaðið och Fréttablaðið. Om inte ägarna hade fortsatt pumpa in nytt kapital hade bägge tidningarna gått i konkurs. Men det är inte bara det ekonomiska läget som är kritiskt. Läsarna fortsätter också att överge Islands två sista rikstäckande dagstidningar.

Árvakur - det bolag som ger ut Morgunblaðið - gjorde 2021 en vinst på 110 miljoner isländska kronor. Det var något som presenterades som en framgång i just Morgunblaðið. Det talades om en positiv utveckling och stigande intäkter trots ett tufft läge på marknaden.

När väl Árvakur lämnade in bokslutet för 2021 stod det klart att siffrorna som publicerades i Morgunblaðið inte berättade hela sanningen om resultatet. Bolaget hade skjutit upp bland annat pensionsbetalningar på totalt 122 miljoner isländska kronor. Dessutom hade Árvakur fått ett statligt driftsstöd på 81 miljoner.

Utan det tillfälliga bidraget och de senarelagda inbetalningarna hade resultatet blivit en förlust på 113 miljoner. Det var dock en förbättring jämfört med 2020 då förlusten blev 210 miljoner.

För att undvika konkurs sköt ägarna till 100 miljoner isländska kronor i nytt aktiekapital i januari i år. Den största andelen kom från rederierna Ísfélag Vestmannaeyja och Kaupfélag Skagfirðinga - och därmed blev fiskeindustrins ägargrepp om Morgunblaðið ännu starkare.

Torg - som ger ut Fréttablaðið - har ännu inte presenterat något bokslut för 2021. I våras skrev Fréttablaðið att resultatet blev en förlust på 240 miljoner. Sedan dess har bland annat tio tjänster försvunnit från tidningen.

Vid årsskiftet gick ägarna in med ytterligare 300 miljoner kronor i bolaget. Under 2020 kapades utgivningen från sex till fem dagar i veckan. Dessutom har antalet tryckta exemplar sänkts från 80 000 till 75 000.

Men det är alltså inte bara tidningarnas ekonomi som blöder. De fortsätter också att tappa läsare. Det visar Gallups undersökning från juni i år.

Det är nu bara 17,7 procent av islänningarna som läser Morgunblaðið - vilket är tidningens sämsta räckvidd sedan Gallups mätningar började 2007. Då var det nästan hälften av islänningarna i vuxen ålder som läste Morgunblaðið.

Inget tyder på att utvecklingen skulle vara på väg att vända. I åldern 18 till 49 år är det bara 8,4 procent som läser tidningen. Läsekretsen består alltså till större delen av personer i medelåldern och uppåt.

Läsarflykten drabbar även Fréttablaðið som nu endast når 28,4 procent av islänningarna. Också detta är en historiskt låg räckvidd. I åldern 18 till 49 år är det 18,5 procent som läser tidningen. Fréttablaðið har alltså främst en äldre publik.

Raset för Fréttablaðið har gått snabbt. Under 2015 nådde tidningen fortfarande över hälften av Islands vuxna befolkning. Så sent som 2018 föll räckvidden för första gången under 40 procent. Och i år har den sjunkit under 30 procent.

Viðskiptablaðið - en rikstäckande näringslivstidning som utkommer en gång i veckan - läses nu av 4,7 procent av islänningarna. Tidningen har dock haft något lägre räckvidd tidigare även om den långsiktiga trenden är att den når allt färre läsare.

Här kan du läsa mer om mediemarknaden på Island.

Toppkandidat söker elva jobb som kommunchef

Elva jobb som kommunchef blev lediga efter kommunalvalen i maj. Och Glúmur Baldvinsson sökte samtliga elva - men hittills utan att ha fått komma på någon anställningsintervju. Nu hävdar han att den här typen av uppdrag bara går till personer som har rätt partibok. Själv har han utan framgång kandiderat till alltinget för Liberala demokratipartiet.

I höstens alltingsval gjorde Liberala demokratipartiet ett historiskt uselt resultat. Det nybildade partiet fick bara totalt 845 röster - vilket motsvarade 0,4 procent - i samtliga sex valkretsar. Aldrig tidigare har ett rikstäckande parti fått så litet stöd bland väljarna.

Liberala demokratipartiet bildades av Guðmundur Franklín Jónsson som utmanade den sittande presidenten Guðni Th. Jóhannesson i 2020 års presidentval. Guðmundur Franklín Jónsson fick 7,8 procent av rösterna mot 92,2 procent för Guðni Th. Jóhannesson - vilket var den näst största segermarginalen genom tiderna i ett isländskt presidentval.

Guðmundur Franklín Jónsson sade sig inför valet att han var säker på att Liberala demokratipartiet skulle klara femprocentsspärren till alltinget. Efter fiaskot meddelade han att han skulle lämna politiken för gott.

Glúmur Baldvinsson - som toppade partiets lista i södra Reykjavík - var ett av affischnamnen. Han blev mest uppmärksammad under en debatt i RÚV där det i sociala medier spekulerades i att han hade varit berusad eftersom han ansågs ha uppträtt så underligt. Detta var något som han själv tillbakavisade som smutskastning.

Men Glúmur Baldvinsson lämnade Liberala demokratipartiet utan att ge upp. Inför kommunalvalet i maj efterlyste han personer som ville kandidera för ett nytt parti i Reykjavík. Han vände sig särskilt till män som "förtryckts av feminismen". Initiativet ledde aldrig fram till någon partibildning.

Efter valet har totalt elva jobb som kommunchef utannonserats i landet - och Glúmur Baldvinsson har ansökt om samtliga. När medierna uppmärksammade hans ansökningar förklarade han på Facebook att han sökt för nöjes skull och att han aldrig räknat med att bli aktuell för något av jobben:

"Naturligtvis hade jag aldrig något hopp om att ägnas en blick eftersom dessa jobb är öronmärkta åt intetsägande och nästintill outbildade partipampar och djurskötare från alla landets våtmarksgårdar. Men det är dock en fråga att beakta varför en människa med tre universitetsexamen och årtionden av erfarenhet från chefsuppdrag över hela världen inte ens erbjuds en intervju för en kommunchefspost i en trakt med femtio personer där hundra tusen tackor bestämmer?"

Han är inte den enda som förlorat fotfästet i det politiska etablissemanget som sökt jobb som kommunchef. I flera av kommunerna på södra och sydvästra Island har han bland annat fått konkurrens av Vigdís Hauksdóttir och Karl Gauti Hjaltason. Hittills har ingen av dem varit aktuella för något av jobben.

Karl Gauti Hjaltason valdes in i alltinget hösten 2017 på ett mandat för Folkets parti. Men efter skandalen på Klaustur - där han var en dem som deltog i smutskastningen av bland annat den egna partiledaren Inga Sæland - tvingades han bort från partiet. Så småningom anslöt han sig till Centerpartiet - som hade tagit initiativ till barkvällen på Klaustur med syftet att just värva Karl Gauti Hjaltason och en partikamrat.

I höstens val toppade han Centerpartiets lista i den sydvästra valkretsen. Inledningsvis såg det ut som att Karl Gauti Hjaltason valts in på ett utjämningsmandat men efter en omräkning av rösterna i den nordvästra valkretsen miste han platsen. Han har överklagat beslutet att lägga ned polisutredningen om rösträkningen.

Vigdís Hauksdóttir har representerat Framstegspartiet i alltinget men tog inför valet 2017 steget över till Centerpartiet. I kommunalvalet 2018 toppade hon partiets lista i Reykjavík. Hon blev också Centerpartiets enda representant i fullmäktige.

Hela mandatperioden kantades av konflikter. Flera kommunanställda anklagade henne för att ägna sig åt mobbning medan Vigdís Hauksdóttir hävdade att det var hon som var utsatt för kränkningar. Det gick också rykten om att hon hamnat i kylan internt sedan hon meddelat att hon ville väljas till vice ordförande.

Men det blev ingen duell mellan henne och den dåvarande vice ordföranden Gunnar Bragi Sveinsson. I stället valde partiledaren Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att lägga ned uppdraget.

I vårens kommunalval i Reykjavík ställde hon inte upp för omval. Hon återfanns dock på plats 23 på Centerpartiets valsedel i kommunen - en plats som av tradition är vikt åt partiveteraner som ett tack för lång och trogen tjänst.

Hoppet är dock inte ute för trion. Alla tre sökte om kommunchefsjobbet i Vogar och där har ännu ingen fått tjänsten. En annan sökande är enligt Fréttablaðið en inflyttad kanadensare som nu arbetar som tidningsbud och som 2013 - när han kom till Island som turist - bland annat förnekade förintelsen och hyllade islänningarnas rasliga egenskaper.

Här kan du läsa mer om vårens kommunalval.

Minister vill ha djurskyddsansvarig på valfångstbåtar

En djurskyddsansvarig i besättningen på varje fångstbåt som dokumenterar hur varje val skjuts. Det förslaget kommer nu från fiskeminister Svandís Svavarsdóttir. Syftet är att minska risken för att valar tvingas lida efter att ha träffats av de sprängladdningar som används i jakten. Men branschen dömer ut förslaget som rättsvidrigt och sågar planerna.

Hittills i sommar har över 40 sillvalar landats vid Hvalurs fångststation i Hvalfjörður på västra Island. Det är den första jakten på sillval på fyra år - och den har väckt starka känslor. Inte minst hade Gröna vänstern - ett av de tre regeringspartierna - hoppats på att näringen skulle gå i graven och att inga nya fångstkvoter skulle utfärdas efter 2023.

Men Kristján Loftsson, vd för Hvalur, är inställd på att fortsätta jaga sillval trots att jakten är en förlustaffär. Sommarens jakt kan också vara ett sätt att visa att traditionen lever och att nya kvoter ska utfärdas även efter 2023 då de befintliga fångstkvoterna löper ut.

Det internationella intresset för den återupptagna jakten på sillval har varit stort. Djurrättsorganisationen Sea Shepherd har enligt Fréttablaðið följt Hvalurs fångstbåtar med ett inhyrt fartyg. Stella Anton, en av aktivisterna ombord, beskrev i Morgunblaðið upplevelsen av jakten som "en mental chock".

Hard to Port, en annan djurrättsorganisation, följer arbetet på valfångststationen i Hvalfjörður. Medlemmarna har dokumenterat en rad möjliga fall där sillvalarna har lidit innan de dött av de sprängladdningar som används i jakten.

Den 4 juli landades enligt Kjarninn en sillval som hade sprängladdningen kvar i sidan. Skottet hade träffat kraniet och därför inte tagit sig in i kroppen. Och när den inte kommer in i kroppen exploderar inte laddningen. Då måste besättningen skjuta på nytt - en åtgärd som tar i genomsnitt åtta minuter.

En studie som en norsk veterinär gjorde 2014 på uppdrag av Fiskistofa visade att det inte är ovanligt att sillvalar inte dör av det första skottet. Veterinären var ombord när 50 sillvalar sköts - och i 42 fall dog djuren direkt. Men i åtta fall krävdes ett andra skott och då var djuren vid liv i upp till femton minuter efter det första skottet.

Fiskistofa - som beställde studien - ville inte offentliggöra resultatet när det var klart. Det var enligt Vísir också ett beslut som den dåvarande fiskeministern Sigurður Ingi Jóhannsson, som i dag är infrastrukturminister och ledare för Framstegspartiet, ställde sig bakom. Det meddelade han i alltinget Katrín Jakobsdóttir, ledare för Gröna vänstern som numera är statsminister och partikamrat med fiskeminister Svandís Svavarsdóttir i Gröna vänstern.

Den 19 juli landades en annan sillval i Hvalfjörður där inte den första sprängladdningen hade exploderat. Kristján Loftsson själv undersökte enligt Kjarninn laddningen. Två dagar senare upprepades händelsen. Då rörde det sig dessutom om en sillval som hade en kalv i magen, skriver Kjarninn.

Svandís Svavarsdóttir säger i Kjarninn att det finns tydliga krav på att djur inte ska lida. Valfångst och andra näringar måste därför kunna avliva djur på ett sätt som inte är plågsamt. Om inte det kan ske ska näringen upphöra:

"Det är för mig helt klart att om näringsgrenar som bygger på djurhållning eller jakt inte kan garantera en human avlivning av djur så har de ingen framtid i dagens samhälle."

Nu föreslår Svandís Svavarsdóttir att en djurskyddsansvarig ska finnas ombord på valfångstbåtar. Den här personen ska ha genomgått en utbildning som godkänts av Mat­væla­stofn­un. Utbildningen ska bland annat innefatta sprängladdningens funktion och verkan.

Den djurskyddsansvariga ska filma skjutningarna och dokumentera alla steg i jakten. Efter varje tur ska materialet lämnas in till myndigheterna. Den som är djurskyddsansvarig får heller inte vara den som skjuter djuren.

Svandís Svavarsdóttir säger till RÚV att hon nästa år vill gå längre genom att ställa krav på att en tillsynsveterinär finns ombord på varje tur.

Sigursteinn Másson, som är aktiv inom International Fund for Animal Welfare, säger till RÚV att han tror att jakten på sillval skulle upphöra om förslaget skulle bli verklighet. Han beskriver förslaget som ett steg i rätt riktning mot att stoppa valfångst. I ett remissvar skriver han att han också är positiv till att en veterinär ska finnas ombord.

En annan som ställer sig bakom förslaget är Árni Finnsson, ordförande för Náttúruverndarsamtök Íslands. Men han skriver i sitt remissvar att jakt på val borde förbjudas helt och hållet. Han anser att Island borde vara känt för djurskydd och naturvård i stället för att förstöra havet. Han pekar dessutom på att jakten går med förlust samtidigt som den skadar Islands rykte.

Men kritiken från branschen är hård. Hvalur skriver i ett remissvar att förslaget bryter mot proportionalitetsprincipen och att Svandís Svavarsdóttir inte kan genomföra så långtgående åtgärder utan särskild lagstiftning. Vidare hävdar Hvalur att det befintliga tillståndet för jakt på sillval - som gäller till och med 2023 - inte kan inskränkas genom ett nytt regelverk.

Hvalur riktar också kritik mot Svandís Svavarsdóttir för att inte ha baserat förslaget på fakta. Enligt företaget finns det heller inget som tyder på att valfångsten på Island skulle präglas av några "särskilda missförhållanden".

Branschorganisationen Samtök fyrirtækja í sjávarútvegi dömer i sitt remissvar på samma sätt som Hvalur ut förslaget som ett brott mot proportionalitetsprincipen. Dessutom skulle förslaget att filma hela jakten strida mot den personliga integriteten för besättningen.

Fem fackförbund vänder sig även de mot planerna i ett remissvar. De anser att målet med bättre tillsyn under jakten kan nås med enklare metoder som inte kräver lika stora förändringar ombord. Kritiken gäller även att det inte finns någon information om vem som ska bekosta en djurskyddsansvarig ombord. Under jakten har alla i besättningen tydliga roller och det finns inga extra personalresurser att tillgå.

Svandís Svavarsdóttirs förslag har ännu inte kommenterats av ledningen för Självständighetspartiet eller Framstegspartiet - de två övriga partierna i regeringen. Det är knappast troligt att de ställer sig bakom förslaget om inte branschen gör det.

Här kan du läsa mer om årets jakt på sillval.

Favorit överväger att kandidera till ny partiledare

Kristrún Frostadóttir överväger att kandidera till ny partiledare för Socialdemokraterna. Men Dagur B. Eggertsson - den andra favoriten till att ta över efter avgående ordföranden Logi Már Einarsson - har i dagsläget inga planer på att ställa upp. Samtidigt stänger han inte heller dörren till att kandidera. Den nya ledaren får sannolikt uppdraget att ompositionera partiet.

För en dryg månad sedan meddelade Logi Már Einarsson att han avgår som ledare för Socialdemokraterna vid landsmötet i höst. Beslutet kom efter ett svagt valresultat i höstas och misslyckade försök att få upp partiets hjärtefrågor på dagordningen. Det var också en konsekvens av att partiet aldrig hade någon realistisk möjlighet att ingå i någon regering.

Redan i våras konstaterade han att Socialdemokraterna behöver förnya sig. Två val i följd har Gröna vänstern - som partiet tidigare räknat som en självskriven koalitionspartner - bildat regering med Självständighetspartiet och Framstegspartiet.

Logi Már Einarsson talade under ett partistyrelsemöte i våras om en ny allians med Piratpartiet och Renässans - två partier som liksom Socialdemokraterna ville se genomgående förändringar i samhället. På andra sidan - bland konservativa partier som främst ville bevara dagens system - fanns inte bara Självständighetspartiet och Framstegspartiet utan även Gröna vänstern.

Det här är också ett politiskt läge som den nya partiledaren behöver förhålla sig till. Och det är nog många socialdemokrater som drömmer om att Island på samma sätt som Reykjavíks kommun ska styras av en koalition bestående av Socialdemokraterna, Piratpartiet, Renässans och Framstegspartiet.

Men det finns också många som hoppas på att Gröna vänstern ska överge samarbetet med högern. De förhoppningarna har blivit starkare på sistone när Gröna vänstern sjunkit i opinionsmätningarna samtidigt som det även i alltingsgruppen finns en tydlig opposition mot regeringens politik i vissa frågor.

Hittills är det främst två namn som förekommer i spekulationerna om Logi Már Einarssons efterträdare: alltingsledamoten Kristrún Frostadóttir och Dagur B. Eggertsson, borgmästare i Reykjavík.

Enligt DV ryktas det även att vissa socialdemokrater skulle förespråka att Ingibjörg Sólrún Gísladóttir på nytt skulle leda partiet. Hon har tidigare varit bland annat partiledare, minister och borgmästare i Reykjavík men har de senaste åren arbetat för FN. Frågan är dock om hennes återkomst skulle ses som ett led i en nödvändig förändring av partiet.

Kristrún Frostadóttir är den i nuläget kanske hetaste kandidaten. Hon säger i Morgunblaðið att hon kommer att ta ett beslut om att ställa upp i mitten på augusti. Fram till dess kommer hon bland annat att höra sig för med andra partikamrater:

"Jag överväger detta allvarligt. ... Jag har fått alla slags uppmaningar men jag tycker att det är viktigt att inte ta sig an en sådan uppgift utan att det finns en stark enighet bland människor."

Dagur B. Eggertsson säger i Morgunblaðið att han just nu inte funderar på att kandidera. Han utesluter dock inte att han faktiskt kan ställa upp - och han säger också att han kommer att höra sig för internt för att se hur andra medlemmar resonerar:

"Jag har inte kandidaturbyxorna på och jag håller inte på att spå i de korten."

Åtskilliga spekulerar dock i att han faktiskt är intresserad - och tog dessutom ett färskt inlägg på Facebook som ett tecken på att Dagur B. Eggertsson vill ge sig in i rikspolitiken. Nyligen kom beskedet att rederiet Síldarvinnslan köper Vísir i Grindavík för 31 miljarder isländska kronor. Síldarvinnslan har starka band till fiskejätten Samherji och affären innebär ytterligare ägarkoncentration inom fiskenäringen.

Dagur B. Eggertsson konstaterar att prislappen inte verkar ha mycket att göra med Vísirs resultat. I stället tycks köpet enbart vara ett sätt att komma över Vísirs fiskekvoter - som enligt lag ska tillhöra nationen och inte enskilda rederier.

Socialdemokraterna har länge förespråkat genomgripande förändringar av kvotsystemet men har hittills inte lyckats samla en majoritet bakom ett sådant förslag i alltinget. Efter beskedet sade statsminister Katrín Jakobsdóttir - ledare för Gröna vänstern - att hon var orolig för att ägarkoncentrationen skulle gå ut över företagens samhälleliga ansvar. Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson var däremot inte bekymrad.

På många håll finns det ett utbrett missnöje med fiskekvotsystemet. Det har dock försvarats intensivt av Självständighetspartiet och Framstegspartiet. Kanske kan det bli en profilfråga för Dagur B. Eggertsson - men det är en väg som Socialdemokraterna utan framgång har prövat tidigare.

Stefanía Óskarsdóttir, docent i statsvetenskap vid Háskóli Íslands, säger i Morgunblaðið att det finns olika saker som talar för de olika alternativen. Dagur B. Eggertsson har en gedigen erfarenhet men sitter inte i alltinget. Kristrún Frostadóttir är ny inom politiken men har en plats i alltinget. Men hon har också svårt att komma överens med vissa kollegor - inte minst tidigare ordföranden Oddný G. Harðardóttir.

Här kan du läsa mer om Logi Már Einarssons beslut att avgå som partiledare.

Fyra av tio tycker att Island ska ta emot fler flyktingar

Fyra av tio islänningar anser att Island tar emot för få flyktingar. Nästan lika många tycker att det är lagom många flyktingar som får stanna i landet. Och två av tio vill i stället att mottagandet ska minska och att flyktingarna redan är för många. Det visar en undersökning utförd av Prósent. Samtidigt står det klart att 2022 kommer att bli ett nytt rekordår för antalet asylsökande.

Aldrig tidigare har så många asylsökande kommit till Island som i år. Hittills i år har 2 205 flyktingar registrerats - vilket kan jämföras med det förra rekordåret 2016 då det totala antalet asylsökande var 1 131 personer.

Den främsta förklaringen till den stora ökningen är kriget i Ukraina. Hela 1 379 av de asylsökande är ukrainska medborgare enligt Útlendingastofnuns statistik.

För att kunna ta emot alla flyktingar har exempelvis Hótel Saga i Reykjavík använts som tillfälliga bostäder. Även lägenheter tillhörande Háskólinn á Bifröst har blivit flyktingboenden.

Under sommaren har något färre sökt asyl än under våren. En bidragande orsak kan vara att flygen ofta är fullbokade och biljetterna dyra. Även tidigare år har det förekommit liknande mönster i ansökningarna om asyl.

Islands mottagande av kvotflyktingar i FN:s regi stannade av under coronapandemin. Regeringens mål är dock att välkomna minst 100 kvotflyktingar om året.

Vågen av asylsökande gör även avtryck i den senaste befolkningsstatistiken från Þjóðskrá Íslands. Den 1 juli i år var 1 410 ukrainska medborgare folkbokförda på Island - en ökning med 490 procent jämfört med 1 december 2021.

Vid halvårsskiftet bodde totalt 59 105 utlänningar på Island. Av dessa var de polska medborgarna i särklass flest. Hela 22 020 personer hade polskt medborgarskap. De utgör nu 5,8 procent av Islands befolkning.

Hela 40,4 procent av islänningarna tycker att Island i dag tar emot för få flyktingar. Ungefär hälften så många - 22,6 procent - anser däremot att flyktingarna redan är för många. Och 37 procent svarar att antalet är på en lagom nivå.

Men det finns stora skillnader mellan olika grupper. Bland islänningar som har fyllt 65 år är det 43 procent som uppger att flyktingmottagande ska minska. I åldern 25 till 34 år är det bara 15 procent som har samma åsikt.

I samma åldersgrupp - alltså 25 till 34 år - är det 55 procent som vill välkomna fler flyktingar. Endast 22 procent av dem som är 65 år eller äldre håller med om att antalet bör öka.

Här kan du läsa mer om Islands flyktingmottagande.

Statsminister ber om dispens för att parskriva deckare

Statsminister Katrín Jakobsdóttir är på väg att göra allvar av planerna på att skriva en deckare ihop med bästsäljarförfattaren Ragnar Jónasson. För att få klartecken har hon skickat in en förfrågan om dispens från lagen som förbjuder intressekonflikter. I vanliga fall bereds sådana frågor av hennes eget departement. Nu går den i stället till finansminister Bjarni Benediktsson.

Hösten 2020 avslöjade bästsäljarförfattaren Ragnar Jónasson att han och Katrín Jakobsdóttir - statsminister och ledare för Gröna vänstern - planerade att skriva en deckare ihop. Den skulle utspela sig i Reykjavík 1986. I övrigt var båda förtegna om intrigen.

Katrín Jakobsdóttir ville dock tona ned förväntningarna. Hon konstaterade att hon inte hade mycket tid över och att Ragnar Jónasson därför sannolikt skulle få skriva boken på egen hand. Kanske skulle hennes insats resultera i ett tack från hans sida.

Valet av genre var knappast någon överraskning. Katrín Jakobsdóttir tog 2004 en magisterexamen i isländsk litteratur vid Háskóli Íslands. Hennes magisteruppsats handlade just om isländska deckare. I flera år recenserade hon deckare i isländska tidningar. Hon har också hållit föreläsningar om just deckare.

Nu ser det ändå ut som att hon är på väg att göra allvar av planerna på samarbetet med Ragnar Jónasson. Hon har enligt Kjarninn skickat in en förfrågan om dispens från lagen som förbjuder intressekonflikter.

Lagen syftar till att ministrar och departementsanställda inte ska ha bisysslor som på något sätt står i intressekonflikt med deras arbete. Den ska alltså förhindra att de har extra uppdrag inom områden som de har ansvar för inom jobbet.

I normala fall är det Katrín Jakobsdóttirs eget departement som beslutar i den här typen av ärenden. Så blir det inte den här gången eftersom begäran gäller henne själv. I stället hamnar beslutet hos finansminister Bjarni Benediktsson.

Frågan var först uppe vid ett regeringssammanträde i förra veckan. Då tog Bjarni Benediktsson inte något beslut i frågan men fick formellt uppdraget att hantera ärendet.

Här kan du läsa mer om Katrín Jakobsdóttirs och Ragnar Jónassons planer på att skriva en bok ihop.

En av tre vill stänga stranden Reynisfjara för besökare

En av tre islänningar vill stänga den olycksdrabbade stranden Reynisfjara för besökare. Och stödet för en stängning är större på landsbygden än i Reykjavík med omnejd. Samtidigt dröjer införandet av ett varningssystem på Reynisfjara. Ännu fler anser att populära besöksmål ska kunna stängas när olycksrisken är förhöjd. Det visar en undersökning utförd av Maskína.

I juni omkom en kanadensisk man i 70-årsåldern på Reynisfjara utanför Vík í Mýrdal på den isländska sydkusten. Han blev det femte dödsoffret på sju år för de förrädiska vågorna på den populära stranden. När vågorna är särskilt lömska är det dessutom tätt mellan olyckstillbuden när besökare överraskas av dess kraft och är på väg att dras med ut till havs.

Dödsolyckan gjorde att debatten om förhållandena på Reynisfjara blossade upp på nytt. För ett par år sedan var myndigheterna på väg att installera ett varningssystem på stranden. De planerna blev dock inte verklighet eftersom inte alla markägare sade ja.

Efter den senaste dödsolyckan bjöd Ferðamálastofa in markägarna till ett möte om säkerheten på stranden. Nu verkar myndigheterna och markägarna vara överens. Vegagerðin har fått i uppdrag att installera ett varningssystem med blinkande ljus och varningsflaggor som ska få turister att undvika strandkanten när vågorna är särskilt förrädiska.

När varningssystemet kan vara på plats är dock oklart. Formgivningen av varningsskyltarna är ännu inte färdig och det är inte troligt att systemet kan tas i bruk förrän tidigast under augusti.

Samtidigt har en arbetsgrupp på kultur- och handelsdepartementets uppdrag föreslagit att tio platser - däribland Reynisfjara - ska stämplas som potentiellt farliga. Tanken är att sådana platser ska omfattas av en lag som tydligt ger myndigheterna rätten att stänga dem för besökare när riskerna anses stora.

Liknande lagstiftning finns till exempel vid förhöjd risk för laviner och jordskred. Den skulle ge myndigheterna befogenhet att förbjuda alla besökare från Reynisfjara när förhållandena ökar risken för olyckor.

Dessutom har turismorganisationen Sam­tök ferðaþjón­ust­unn­ar ihop med räddningstjänsten Landsbjörg startat en insamling till förmån för Víkverji, den lokala räddningstjänsten i Vík í Mýrdal. Pengarna ska gå till en snabb räddningsbåt och till fyra fjärrstyrda livbojar. Den nya utrustningen ska öka möjligheterna att undsätta personer som spolats ut till havs i hårt väder.

Men åsikterna om Reynisfjara går isär. Det är 34,1 procent som uppger att de vill stänga stranden för besökare helt och hållet - medan 42,3 procent vill hålla stranden öppen. Resterande 23,6 procent är varken positiva eller negativa till att stänga Reynisfjara.

Det finns stora skillnader mellan olika regioner. Mest polariserade är åsikterna i Suðurland och Reykjanes där bara 13,5 procent är neutrala. Här är det 38 procent som vill stänga stranden och 48,4 procent som vill hålla den öppen. I Reykjavík med omnejd är det betydligt färre som tycker att Reynisfjara ska stängas.

Hela 46,4 procent svarar att tillgängligheten till turistattraktioner ska kunna begränsas när olycksrisken är stor medan 26,2 procent inte vill införa sådana begränsningar. Övriga 27,4 procent är neutrala i frågan.

Här kan du läsa mer om senaste dödsolyckan på Reynisfjara.

Slog döttrar när de var ute för länge - döms till fängelse

När mannens döttrar var ute för länge eller svarade fel på matteläxor slog han dem med sin livrem, skor eller galgar. Han lät dem sitta i en ring med bara fötter för att han skulle kunna träffa fotsulorna. Och när de blev slagna i sängen och försökte skydda sig med täcket slet han det ifrån dem. Nu döms mannen till arton månaders fängelse.

Under 2021 kopplades myndigheterna in i en utredning mot en familj bosatt i huvudstadsregionen. De hade då fått veta att mannen misshandlade dem systematiskt - och att kvinnan på olika sätt var delaktig i våldet mot de fyra döttrarna.

I samtal med myndigheterna vittnade döttrarna om att mannen misshandlade dem upp till fyra gånger i veckan. Han använde bland annat sin livrem, skor och galgar för att slå dem.

Misshandeln var systematisk. Han tvingade ibland döttrarna att sitta i en ring. Samtidigt som han beskyllde dem för att ha varit ute för länge slog han dem med skor på deras bara fotsulor.

Andra tillfällen fick de sitta på sängen medan mannen slog dem gång på gång. Om de försökte skydda sig genom att dra täcket över sig slet han det av dem och fortsatte att slå dem.

Döttrarna såg på olika sätt på misshandeln. En av dem sade till myndigheterna att föräldrar hade rätt att aga sina barn om de inte skötte sig. De hade också rätt att vara arga på barnen. Därför tyckte hon inte att våldet var något stort problem.

Kvinnan ansåg inte att det rörde sig om misshandel. Mannen hade ofta suttit med barnen och lärt dem matematik. Om de svarade fel på sådant som de hade i läxa slog han dem med sina skor. I ett sådant sammanhang tyckte hon att det var naturligt att han skällde ut dem och tog till våld eftersom syftet var att uppfostra dem.

Mannen förnekade i polisförhör att han skulle ha slagit döttrarna. Om de var olydiga tvingade han dem att läsa Koranen. I vissa situationer ska de dessutom ha fått betalt för att läsa Koranen.

Mannen döms nu av Héraðsdómur Reykjaness i Hafnarfjörður till arton månaders fängelse. Kvinnan får sex månaders villkorlig dom. Om hon inte gör sig skyldig till ny brottslighet inom två år slipper hon att avtjäna fängelsestraffet. De ska också betala skadestånd till döttrarna.

Paret skilde sig under 2020. De flydde till Island sedan släktingar tänt eld på deras hus 2016. Skälet var att mannen då berättat att han var homosexuell. Paret fick uppehållstillstånd på Island 2019 eftersom de riskerade förföljelse i sitt hemland.

Här kan du läsa domen i sin helhet.

Nedsättande om ord för svarta i korsord för barn

Nyckeln i barnkorsordet var svertingja, 'svartingar'. Och lösningen var n-ordet i pluralform. Det upptäckte mamman Maryam Holton när sjuåringen löste ett korsord i Barnagátur, en krysstidning för barn. Förlaget förklarade att det handlade om ett gammalt korsord - men undrade också vad hon tyckte om hvítingja i betydelsen 'white trash'.

Barnagátur är en isländsk korsordstidning för barn. Nyligen gav Maryam Holton ett nummer av tidningen till sin sjuårige son. När han löste ett av kryssen upptäckte hon att nyckeln till ett av orden var svertingja, 'svartingar', ett ord som betraktas som starkt nedsättande. Och svaret var n-ordet - som betraktas som ännu mer nedsättande.

Maryam Holton skriver på Twitter att hon vände sig till förlaget för en förklaring. I svaret skrev en företrädare för förlaget att det rörde sig om en återpublicering av ett äldre korsord:

"Hejsan, detta är faktiskt ett gammalt kryss och så här var språkbruket på den tiden. Vi tar hänsyn till detta och använder den inte igen ... men vad tycker du om ordet 'hvítingja', white trash? Som svarta använder om oss väldigt mycket?"

I kommentarerna på Twitter var det många användare som förundrades över att tryckeriet inte bad om ursäkt utan i stället undrade hur Maryam Holton såg på andra ord.

Páll Þórir Ólafsson på producenten Pallo gav i DV en liknande förklaring. Det rörde sig om ett nytryck av en tidning som gavs ut för tio till femton år sedan. Själva korsordet gjordes av en konstruktör för omkring tjugo år sedan:

"Några enstaka gånger i alla våra kryss som är gamla händer det att det förekommer ett språkbruk eller ord som kanske inte här helt lämpliga i dag. Men om du går in på nätet och bara kollar upp svertingi ['svarting'] så är det ju naturligtvis ett känt ord för 'svart'. Det är bara så. Det är nyligen som det har strukits."

Páll Þórir Ólafsson säger i DV att han inte har någon ursäkt utan att det rör sig om ett olämpligt ord som har passerat kontrollerna. Men han tar även i intervjun upp hvítingja som ett ord som han inte heller skulle anmärka på:

"Vi kan inte rätta språket hundra år bakåt i tiden. Det går inte. Du kan inte ändra islänningasagorna."

Enligt Páll Þórir Ólafsson är det viktigt att inte ändra originalet på ett sätt som inte upphovspersonen hade accepterat. Han säger i DV att den principen för honom gäller såväl korsord som skönlitteratur:

"Emot detta står korsordsmakaren själv som skapade det här krysset. Jag kan inte ändra hans kryss. Det är som om jag skulle ge mig in och ändra något i en roman av Halldór Kiljan Laxness. Även när han skriver fel så var det bara en stil som han hade."

I ett senare inlägg på Twitter skrev Maryam Holton att hon hade anat att det rörde sig om ett nytryck av ett äldre korsord och att hon därför ville uppmärksamma förlaget på att just detta kryss inte borde publiceras igen. När hon skickade mejlet trodde hon att hon gjorde förlaget en tjänst och var inte alls beredd på "detta befängda svar".

Statsminister: Ingen definition av ordet kvinna

Ordet kona, 'kvinna', har inte definierats av regeringskansliet. Därför finns det heller ingen tydlig definition i lagtext utan den utgår från det kön som finns registrerat. Det meddelar statsminister Katrín Jakobsdóttir ledaren för Centerpartiet Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Inför alltingets sommaruppehåll var det en av sexton interpellationer som han riktade till ministrar i Islands regering.

Inför förra sommaruppehållet i alltinget vände sig Centerpartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson till statsminister Katrín Jakobsdóttir med en fråga om hur många kön det finns. Bakgrunden till frågan var Islands införande av ett tredje juridiskt kön.

I pass markeras det tredje könet med bokstaven x. I lagtext och i andra sammanhang talas det om kvinnor, män och neutralt kön. Det tredje könet har alltså ingen tydlig definition och har från politiskt håll betraktats som ett slags samlingsbeteckning för personer som inte definierar sig som kvinnor eller män.

Just före sommaruppehållet skickade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson in sexton frågor till regeringens ministrar. En av dem var alltså en fråga till statsminister Katrín Jakobsdóttir där han ville veta hur regeringskansliet definierade kona, 'kvinna'.

Interpellationen fick en hel del uppmärksamhet. I sociala medier anklagades han för att försöka skapa motsvarande debatt som i USA och Storbritannien där den här typen av definitionsfrågor enligt kritiker används för att underblåsa splittring och diskriminering.

I svaret konstaterar Katrín Jakobsdóttir att det är regeringskansliet som ansvarar för jämställdhetsfrågor - och dit hör lagen om självbestämmanderätt över juridiskt kön. Den lagen gör att det är upp till individen att välja kön i folkbokföringen: kvinna, man eller könsneutral.

Syftet med lagen är bland annat att respektera alla människors könsuppfattning. Vidare skriver Katrín Jakobsdóttir att tillämpningen av andra lagar utgår från den könsregistrering som finns i folkbokföringen.

Katrín Jakobsdóttir skriver att det inte finns någon juridisk definition av kona. I lagtext talas det om kvinnor utan att begreppet definieras.

Om Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har rent språkliga frågor som rör ordet kona ombeds han av Katrín Jakobsdóttir att i stället vända sig till kulturminister Lilja Alfreðsdóttir. I hennes uppdrag ingår bland annat det isländska språket.

Här kan du läsa mer om Sigmundur Davíð Gunnlaugssons interpellation om antalet kön.

Vill bygga hamn i Vík í Mýrdal för export av pimpsten

Planerna på att exportera pimpsten från Mýrdalssandur har fått upp frågan om en hamn på den isländska sydkusten på dagordningen. Det tyska företaget EP Power Minerals vill undersöka möjligheterna för ett hamnbygge öster om Vík í Mýrdal. Och inför det kommande kommunalvalet har Framstegspartiet tagit ställning för planerna.

Mellan Landeyjahöfn och Höfn i Hornafjörður på den isländska sydkusten är avståndet nästan 30 mil. Längs hela denna sträcka finns ingen hamn. Frågan har varit uppe många gånger. Men hittills har intresset varit för svagt, svårigheterna för många och kostnaderna för höga.

Vík í Mýrdal är ett av få samhällen längs denna kuststräcka. Under tidigt 1900-tal visade brittiska företag intresse för att bygga en hamn vid Dyrhólaey väster om samhället. I utbyte skulle de få fiska fritt. Liknande idéer diskuterades även efter andra världskriget utan att bli verklighet.

Från kusten vid Dyrhólaey har lokalbefolkning periodvis både fiskat och ordnat turer för turister med amfibiebåtar. Fisket upphörde dock 1991 och de sista seglingarna med turister gjordes 2012.

Fisket i Vík í Mýrdal blev aldrig lönsamt. Amfibiebåtarna användes för att sjösätta och ta i land mindre fiskebåtar. Amfibiebåtarna användes också för att landa fångster. Metoden var dock förhållandevis dyr. Samtidigt fanns det heller ingen i Vík í Mýrdal som hade några fiskekvoter. Därför var fångsterna dessutom förhållandevis små.

Att det inte finns någon naturlig hamn beror på de ständiga förändringarna i landskapet. Vulkanutbrott och glaciärer för med sig aska och sediment som formar kuststräckan. Den ständiga erosionen gör förutsättningarna svåra att förutsäga.

Vid Hjörleifshöfði förbereder nu det tyska företaget EP Power Minerals utvinning av pimpsten från gruvor på Mýrdalssandur. Den ska användas i betong. Det finns också tankar på att exportera sand som ska användas vid blästring.

Enligt EP Power Minerals ska pimpstenen transporteras med lastbil till hamnen i Þorlákshöfn. Därifrån ska den fraktas med båt till kunder på det europeiska fastlandet. Flera kommuner i regionen är dock kritiska till planerna. Den här delen av ringvägen är redan hårt belastad av trafik och transporterna kommer därför att ha negativ inverkan.

EP Power Minerals ska dessutom ha utfört en mindre studie om förutsättningarna för att bygga en hamn nära Vík í Mýrdal. Då skulle pimpstenen inte behöva transporteras några långa sträckor från gruvorna. Resultatet av studien har dock inte offentliggjorts.

Möjligheten har redan blivit en valfråga. Inför kommunalvalet den 14 maj har Framstegspartiet tagit upp idén om ett hamnbygge som ett tänkbart lyft för kommunen. Det skulle dessutom vara ett mer miljövänligt sätt att exportera pimpsten.

Frågan ligger dock inte i partiets händer. Kommunalrådet Einar Freyr Elínarson - som i förra valet 2018 toppade lokalpartiet Tillförlitlig infrastrukturs lista - finns nu på tredje plats på Framstegspartiets valsedel. På samma valsedel finns också de ytterligare tre ledamöter som valdes in i fullmäktige för Tillförlitlig infrastruktur för fyra år sedan samt en som då inte fick plats i fullmäktige.

I vårens val ställs Framstegspartiet mot listan Alla. Två av de tio kandidaterna återfanns i förra valet på Framtidens listas valsedel i Mýrdalshreppur.

Här kan du läsa mer om användningen av amfibiebåtar kring Vík í Mýrdal.

Tre av tio islänningar säger att de tror på alver

En majoritet av islänningarna tror inte på alver. Men forna dagars folktro tycks ändå ha en stark förankring hos många. Tre av tio säger nämligen att de tror att alver existerar. Det är betydligt fler kvinnor, boende på landsbygden och äldre islänningar som tror på alver. Det visar en undersökning utförd av Prósent på uppdrag av Fréttablaðið.

Sedan 1998 har Kristinn Jónasson varit kommunchef i Snæfellsbær på Snæfellsnes. När Självständighetspartiet segrade i vårens kommunalval innebar det att han kunde räkna med ytterligare fyra år på posten. Om han fullföljer hela mandatperioden har han haft uppdraget i 28 år - vilket gör honom till en av de mest långlivade kommuncheferna i landet.

Nyligen var Kristinn Jónasson inblandad i en mindre olyckshändelse. På parkeringen utanför kommunkontoret i Hellissandur körde han på en liten grästäckt lavaklippa. Han berättar i Morgunblaðið att han inte vände sig till försäkringsbolaget för att få ersättning för reparationskostnaderna. Skälet var vilka som sägs bo i klippan:

"Jag tog smällen för skadorna själv. Jag tyckte helt enkelt inte att det var möjligt att skicka in en rapport till försäkringsbolaget och blanda in alver och huldrefolk i beskrivningen av händelseförloppet."

Kommunkontoret på Klettsbúð byggdes på 1980-talet och var länge Landsbankis kontor i Hellissandur. När parkeringsplatsen anlades fick klippartiet vara kvar - trots att det utgjorde en olycksrisk. Anledningen var att somliga trodde att det skulle medföra andra risker att ta bort lavablocket.

Kristinn Jónasson säger i Morgunblaðið att just den här klippan enligt ortsborna är ett känt tillhåll för övernaturliga väsen. Och den som stör deras ro och deras boplats kan själv räkna med att utsättas för motsvarande konsekvenser.

Den här typen av platser som är omgivna av legender om alver och andra övernaturliga varelser finns i hela landet. Det är alltjämt också en folktro som har stor spridning.

Hela 31 procent svarar enligt Fréttablaðið att de tror på alver medan 57 procent uppger att de inte gör det. Ytterligare 11 procent säger att de inte vet medan 1 procent inte vill besvara frågan.

När liknande frågor ställts av opinionsinstitut på senare år har resultatet varit ungefär likadant. Det finns också mönster som går igen i den här undersökningen.

Tron på alver är betydligt starkare bland kvinnor än bland män. Hela 44 procent av kvinnorna men bara 27 procent av männen säger att de tror på alver. Tron är dessutom mer utbredd på landsbygden och bland personer i medelåldern och uppåt.

Här kan du läsa mer om tron på alver på Island.

Lavan från utbrottet på Hemön blir ny stadsdel

I vulkanutbrottet 1973 hamnade husen bortanför Skansvegur och Kirkjuvegur på Hemön under lava. Nu planerar kommunen för att gräva bort lavan och skapa plats åt ny bebyggelse. Skälet är att efterfrågan på tomtmark är stor. Men innan kommunen börjar gräva i lavan kan frågan bli föremål för en folkomröstning.

Natten den 23 januari 1973 vaknade invånarna på Hemön av att en spricka hade öppnat sig i marken. Lava vällde ut ur öppningarna samtidigt som aska började regna över husen. Omkring 5 000 personer - vilket motsvarade 2,5 procent av Islands befolkning - evakuerades till fastlandet med fiskebåtar under småtimmarna.

Vulkanutbrottet var det första som uppstod i bebyggelse sedan Island befolkades under 800-talet. Det halvårslånga utbrottet var en världsnyhet. Hemön var vid den här tiden Islands viktigaste fiskehamn. Hela 12 procent av fångsterna landades just på Hemön. Nu hotade lavan att stänga inloppet till hamnen.

När utbrottet var över den 3 juli 1973 hade räddningsarbetare lyckats förhindra att inloppet täpptes till genom att spruta miljontals liter av havsvatten på lavan. Och lavan gjorde så att Hemön växte - och dessutom gjorde lavan inloppet mer skyddat. Ungefär 400 hus förstördes dock av lava.

50-årsdagen av utbrottets slut kommer att uppmärksammas på olika sätt. Statsminister Katrín Jakobsdóttir presenterade nyligen ett förslag - som fick majoritet i alltinget - om ett minnesmärke på Hemön. Det ska avtäckas sommaren 2023.

Regeringen har i ett första steg öronmärkt två miljoner isländska kronor för arbetet. Kommunen uppger i ett pressmeddelande att konstnären Ólafur Elíasson har anlitats för projektet. Dessutom ska de nordiska statsministrarna - som träffas på Island i slutet på juni nästa år - träffas just på Hemön. Under 1973 års utbrott garanterade grannländerna att de skulle stå för en fjärdedel av kostnaderna för återuppbyggnaden.

Hemön blev alltså större under utbrottet. Ett av de områden som skapades av lavan kallast just Nýja hraun - vilket betyder 'ny lava'. Nu vill kommunpolitiker att denna mark ska användas till ny bebyggelse.

Efter vulkanutbrottet var det många som aldrig återvände till Hemön. Länge fortsatte också befolkningen att minska. Som lägst hade kommunen 4 055 invånare 2008. Vid årsskiftet hade invånarantalet växt till 4 347 personer.

Det är också förklaringen till behovet av ny mark att bygga på i anslutning till centrum. Förslaget är att bygga på det område som i dag omges av Skansvegur och Kirkjuvegur. Det här området hamnade under lava under utbrottet 1973. Flera hus i området brann dessutom ned till grunden. Då fanns främst bostäder men också öns elverk i området.

Samtliga tre partier i fullmäktige - För Hemön, Ölistan och Självständighetspartiet - är positiva till planerna. Om det blir aktuellt att gräva i lavan vill Självständighetspartiet att frågan ska avgöras i en folkomröstning. Den tanken ställde sig de två övriga partierna bakom.

Här kan du läsa mer om vulkanutbrottet på Hemön.

Sju av tio vill att turister betalar för isländska naturpärlor

Sju av tio islänningar tycker att utlänningar ska betala för att beskåda naturpärlor under vistelsen på Island. Men inte ens hälften så många anser att islänningarna själva ska betala inträde till populära turistattraktioner i landet. Det visar en opinionsmätning utförd av Prósent på uppdrag av Fréttablaðið.

De senaste åren har frågan om någon typ av ankomstavgift riktad mot utländska turister diskuterats på Island. Från politiskt håll har linjen varit att intäkterna från turister i form av moms och andra skatter inte är tillräckliga för att finansiera statliga investeringar i olika typer av infrastruktur. Därför förespråkar flera politiker en särskild avgift.

Turismminister Lilja Alfreðsdóttir säger i Fréttablaðið att målet är att en sådan avgift ska införas senast 2024. Hon planerar förändringar av dagens övernattningsskatt - en avgift som automatiskt läggs på alla gästnätter på exempelvis hotell och pensionat - som skulle ge kommunerna del av intäkterna.

Bland islänningarna finns också ett starkt stöd för den här typen av avgifter. Hela 72 procent av islänningarna anser att utländska turister ska betala för att beskåda naturpärlor. Bara 12 procent motsätter sig en sådan avgift medan 16 procent är neutrala i frågan.

Men det är betydligt färre som tycker att islänningarna själva ska betala för att beskåda populära besöksmål i det egna landet. En sådan avgift är det bara 30 procent som säger ja till medan hela 54 procent säger nej. Även här är det 16 procent som varken är positivt eller negativt inställda.

Redan under nästa år införs en avgift för resenärer som inte är hemmahörande i EU eller Schengenområdet. Avgiften blir 7 euro och är ett initiativ från EU.

Det nya systemet kallas Etias och fungerar på ungefär samma sätt som USA:s Esta-system. Den som reser till ett land inom Schengen eller EU behöver före avresan meddela sin ankomst genom att bland annat ange namn, adress och andra personupplysningar. Tillståndet gäller i tre år.

Syftet med Etias-systemet är enligt EU att både öka säkerheten och att skapa vissa intäkter från resenärer. De intäkterna kommer dock inte att hamna i isländska statens kassa utan hos EU som driver systemet.

Justitieminister Jón Gunnarsson lade fram förslaget i alltinget under våren som en del i en ny lag om att passera gränsen till Island. Förslaget hann dock inte behandlas före sommaruppehållet.

Islands turismminister står bakom fortsatt valfångst

Hittills har arton sillvalar skjutits under årets jakt. Och turismminister Lilja Alfreðsdóttir anser att Island ska fortsätta jaga val. Samma uppfattning har också Vilhjálmur Birgisson som är ordförande för det lokala fackförbundet. Men allt pekar på att valfångsten går med enorma förluster - trots att valfångstbolaget Hvalurs ägare och vd Kristján Loftsson hävdar motsatsen.

Sedan valfångstbåtarna Hvalur 8 och Hvalur 9 seglade ut från hamnen i Reykjavík den 22 juni har de återvänt till valfångststationen i Hvalfjörður med arton sillvalar. Djuren har skjutits ute till havs i Faxaflói omkring 180 sjömil från land - och ungefär arton timmars segling till Hvalfjörður.

Den hittills största sillvalen som skjutits var 21 meter och den minsta knappt 18 meter. I Hvalfjörður arbetar nu omkring 150 personer i skift med att ta hand om sillvalarna.

Jakten fortsätter att vara en stridsfråga. Tidigare har såväl fiskeminister Svandís Svavarsdóttir som statsminister Katrín Jakobsdóttir argumenterat för att inte utfärda nya fångstkvoter på val när de befintliga upphör 2023. Men de tillhör Gröna vänstern - och de två övriga regeringspartierna, Självständighetspartiet och Framstegspartiet, är för fortsatt jakt.

Turismminister Lilja Alfreðsdóttir är också vice ordförande för Framstegspartiet. Hon säger i Morgunblaðið att det i dag inte finns något som tyder på att många skulle bojkotta Island som resmål på grund av valfångsten:

"Den valfångst som vi bedriver baseras på Hafrannsóknastofnuns vetenskapliga rekommendationer. Det jagas från bestånd som är hållbara. ... Men om valfångsten skulle börja hota turistnäringens intressen, som är den näringsgren som skapar de största valutaintäkterna, då behöver vi sätta oss ner, fundera på saken och göra en intressebedömning av det."

Hon får medhåll av Vilhjálmur Birgisson, ordförande för den lokala fackföreningen Verkalýðsfélag Akraness. Han skriver i Vísir att valfångsten har stor betydelse för kommunerna i regionen och att skiftarbetet på valfångststationen är eftertraktat eftersom snittlönen förra jaktsäsongen 2018 låg på drygt 1 miljon isländska kronor i månaden:

"Jag minns när valfångst tilläts 2009 och turistnäringen vrålade som stuckna grisar och ansåg att detta skulle förstöra turistnäringen, men något annat har så sannerligen visat sig bli fallet. ... Huvudsaken är att vi utnyttjar våra marina naturresurser i enlighet med våra främsta experter som i det här fallet kommer från Hafrannsóknastofnun. Vi får inte låta några 'extremistgrupper' eller några särintressen i turistnäringen diktera för oss vilka intäktsskapande näringsgrenar som får bedrivas här i landet."

Inom turistindustrin är det många som reagerar negativt på att Lilja Alfreðsdóttir nu tar ställning för fortsatt valfångst trots att besöksnäringens intressen är hennes ansvar. Rannveig Grétarsdóttir, vd för valskådningsföretaget Elding, säger till RÚV att ministern inte kan ha en tydlig uppfattning om konsekvenserna av valfångsten:

"Liljas inställning är en överraskning och det är en besvikelse att hon inte står bakom branschen i detta. ... Det här är en fråga om attityder utomlands och landets image. Vi vet aldrig vilka som kommer och vilka som inte kommer som säger att de ska göra det."

Det enda bolaget som ägnar sig åt jakt på sillval i dag är Hvalur med vd:n och huvudägaren Kristján Loftsson. Själv hävdar han gärna att jakten är lönsam. Det finns dock inget som tyder på att det påståendet skulle vara sant.

En granskning som Stundin gjort av de senaste tio årens bokslut landar på en förlust på närmare 1,2 miljarder isländska kronor på själva valfångsten. Men det är en förlust som Hvalur har råd med. Under samma period tjänade nämligen bolaget 29,7 miljarder - intäkter som till största delen kommer från aktier i fiskeindustrin.

Kristján Loftsson vill i Stundin inte kommentera på vilket sätt valfångsten skulle vara lönsam eftersom det skulle innebära att han behövde förklara alltför många redovisningsdetaljer för reportern. Till RÚV upprepar han dock att jakten skulle ge ett överskott. Han avfärdar också de personer och grupper som vill stoppa valfångsten:

"Det här är bara affärer. De är naturligtvis emot det. Detta är ett gäng som är anti allt, de är emot allt. Det är inget konstigt att de är emot valfångst."

Kristján Loftsson hävdar också att debatten om valfångst är död. Själv räknar han enligt RÚV med att årets jakt ska ge intäkter på omkring 3,5 miljarder isländska kronor.

En opinionsmätning som Maskína utförde på uppdrag av Náttúruverndarsamtök Íslands visade enligt RÚV att två av tre islänningar ansåg att valfångsten skadade Islands rykte. Och det var fler som ville stoppa jakten på val än låta den fortsätta.

Här kan du läsa mer om årets valfångst.

Óx i Reykjavík blir Islands andra Michelinrestaurang

Óx i Reykjavík får för första gången en Michelinstjärna. Och samtidigt behåller Dill sin stjärnstatus och tilldelas dessutom en grön stjärna för hållbar gastronomi. Det är också första gången som Island har två restauranger med Michelinstjärnor. Ytterligare tre restauranger - två i Reykjavík och en i Grindavík - får utmärkelsen Bib Gourmand.

Óx på Laugavegur i Reykjavík har länge varit ett av Islands märkligaste matställen. I en anonym lokal välkomnas bara elva gäster. Besökarna sitter runt ett och samma bord och har hela tiden full uppsikt över vad kockarna gör.

Det finns ingen à la carte-meny och det finns ingen möjlighet att äta enskilda rätter. Det som alla matgäster serveras under tre timmar är en serie rätter ihopparade med viner till priset 42 900 isländska kronor per person.

Restaurangen öppnade 2018 och har närmast gjort anonymiteten till sitt signum. Óx har aldrig ägnat sig åt betald marknadsföring utan i stället litat på att ryktet skulle sprida sig ändå. Initiativtagaren Þráinn Freyr Vigfússon äger alltjämt restaurangen. Han var på plats på galan i Stavanger för att ta emot utmärkelsen ihop med köksmästaren Rún­ar Pier­re Heri­veaux.

Det är alltså första gången som Óx tilldelas en Michelinstjärna. Det är dock uppenbart att guiden länge haft ögonen på restaurangen. Den har i flera år utnämnts till Bib Gourmand - en utmärkelse för prisvärd och god matlagning.

Óx kommer att växa inom kort. Hittills har Óx funnits i lokaler bakom Sumac på Laugavegur 28. Där sitter gästerna runt ett L-format bord. Þráinn Freyr Vigfússon berättade tidigare i år i Morgunblaðið att han nu köpt en källarlokal på Laugavegur 55. Där får det plats sexton gäster runt ett U-format bord. Det ska också bli en bar.

Þráinn Freyr Vigfússon säger till Vísir att Óx alltid varit fullbokad men att utmärkelsen ändå gör det lättare att nå fler gäster. Direkt efter att det blivit känt att restaurangen tilldelats en stjärna fick Óx ett hundratal bokningar. Han säger i Morgunblaðið att han räknar med att antalet isländska restauranger som belönas med Michelinstjärnor kommer att öka.

Våren 2017 blev restaurangen Dill i Reykjavík historisk som den första på Island att tilldelas en Michelinstjärna. Men snart flyttade köksmästaren och grundaren Gunnar Karl Gíslason som starten på en lång rad förändringar inom personalen. Dill miste stjärnan 2019.

Året därpå hade Gunnar Karl Gíslason kommit tillbaka och nyöppnat Dill på Laugavegur i Reykjavík. I februari 2020 kom beskedet att restaurangen återvunnit sin stjärna i Michelinguiden.

Dill behåller sin stjärna - och tilldelas dessutom en grön stjärna för hållbar gastronomi, en utmärkelse för användning av lokala råvaror, åtgärder för att minska svinn och insatser för att minska klimatavtrycket.

Island har nu alltså för första gången två Michelinrestauranger. Det är ännu ingen isländsk restaurang som har tilldelats mer än en stjärna.

Ytterligare tre restauranger får utnämningen Bib Gourmand för prisvärd matlagning av hög kvalitet: Sumac och Matur og drykkur i Reykjavík samt Moss vid Blå lagunen i Grindavík. Þráinn Freyr Vigfússon är även ägare av Sumac där han är ansvarig för menyn ihop med Tómas Jóhannsson.

Gunnar Karl Gíslason öppnar inom kort en restaurang i Akureyri. Han beskriver den i Akureyri.net som "Dills lillasyster". Namnet blir North och platsen på bottenvåningen i Hótel Akureyri. Menyn kommer att utgå från råvaror från regionen. Köksmästare blir Rafn Svansson som tidigare arbetat på Dill.

Här kan du läsa mer om Dills Michelinstjärna.

Avgift väntar besökare till Fjaðrárgljúfur efter ägarskifte

Regeringen tänker inte utnyttja isländska statens förköpsrätt till fastigheten Heiði där en stor del av kanjonen Fjaðrárgljúfur ligger. Köpare av marken är Brynjólfur Baldursson genom bolaget Hveraberg. Prislappen är 280 miljoner isländska kronor. Den nya ägaren tänker börja ta ut parkeringsavgifter av besökare.

Den två kilometer långa kanjonen Fjaðrárgljúfur nära Kirkjubæjarklaustur på södra Island bildades för omkring 9 000 år sedan. Men det är först på senare år som den blivit en turistmagnet. Det stora intresset för Fjaðrárgljúfur kom först 2015 sedan Justin Bieber besökt platsen för att spela in en video.

Men Fjaðrárgljúfur har också varit utsatt för hård belastning. Både under 2018 och 2019 stängde myndigheterna området flera månader i sträck för att undvika skador på den känsliga naturen.

Nu har fastigheten Heiði - där en stor del av Fjaðrárgljúfur ingår - bytt ägare. Säljare är sex privatpersoner. Köpare är investeraren Brynjólfur Baldursson genom bolaget Hveraberg. Han har tidigare satsat stora pengar på turistnäringen i Hveragerði.

Prislappen är enligt Kjarninn 280 miljoner isländska kronor.

Regeringen hade för isländska statens räkning förköpsrätt till fastigheten. Regeringen valde dock att inte utnyttja den möjligheten. Statsminister Katrín Jakobsdóttir ville i Fréttablaðið inte kommentera beslutet att godkänna försäljningen till en ny privat ägare.

Guðlaugur Þór Þórðarson - minister med ansvar för miljö, naturresurser och energi - uppger i ett pressmeddelande att regeringen har fått ett löfte från nya ägaren om att marken ska fridlysas. Regeringens mål att värna området kan därför nås utan att staten köper fastigheten.

Den nya ägaren kommer börja ta betalt av besökare. Entrépengen blir i form av en parkeringsavgift som ska vara "måttfull".

Det blir dock ingen avgift för att beskåda Fjaðrárgljúfur i sig. Den som tar sig till platsen genom att till exempel cykla eller vandra behöver alltså inte betala någon parkeringsavgift.

Vidare uppger departementet att intäkterna från parkeringsavgifterna ska gå till fortsatt uppbyggnad av området som syftar till att både värna och utveckla platsen.

Turismminister Lilja Alfreðsdóttir säger i Morgunblaðið att regeringen vill se ett blandat ägande av populära turistattraktioner. Det finns ett behov av att investera i den här typen av platser och hon ser det som positivt att det är privata intressen som är med om den utvecklingen.

Här kan du läsa mer om försäljningen av Fjaðrárgljúfur.

Nytt bottenrekord i opinionen för Gröna vänstern

Bara 7,2 procent av islänningarna sympatiserar med Gröna vänstern. Det är den lägsta siffran någonsin för statsminister Katrín Jakobsdóttirs parti i Gallups mätningar. Sedan valet för nio månader sedan har väljarstödet för Gröna vänstern nästan halverats. Samtidigt ökar stödet för Piratpartiet till hela 16,1 procent.

Beslutet att åter bilda regering ihop med Självständighetspartiet och Framstegspartiet har inte gynnat Gröna vänstern i opinionen. Internt präglas partiet av en ständig debatt om politiska eftergifter för att hålla ihop koalitionen - och kompromisserna uppfattas av åtskilliga medlemmar som direkta motsägelser till den politik partiet gick till val på.

Katrín Jakobsdóttir tog över ett krisande parti inför valet våren 2013. Då hade koalitionen med Socialdemokraterna - där de två partierna fick uppdraget att hantera effekterna av 2008 års finanskrasch - gjort att stödet i Gallups mätningar i februari sjunkit till 7,4 procent. Det var den lägsta siffran hittills.

Nu når Gröna vänstern en ny bottennotering i opinionen. Det är nu bara 7,2 procent av islänningarna som sympatiserar med partiet. Jämfört med föregående mätning innebär det en nedgång med 0,9 procentenheter. Och sett till valresultatet från i september förra året är minskningen hela 5,4 procentenheter.

Stödet är alltså Gröna vänsterns lägsta hos Gallup genom tiderna. Jämfört med valet hösten 2021 är det nästan en halvering. Och i valet i oktober 2017 - som ledde till att Gröna vänstern för första gången bildade koalition med Självständighetspartiet och Framstegspartiet - fick partiet 16,9 procent. Inom loppet av knappt fem år har mer än hälften av väljarna övergivit partiet.

För de två andra partierna i koalitionen går det bättre. Självständighetspartiet är alltjämt störst med 22,8 procent - en uppgång med 2,7 procentenheter jämfört med föregående månad men 1,6 procentenheter under senaste valresultatet.

Framstegspartiet ligger kvar på 17,5 procent - vilket är oförändrat sett till förra mätningen. Jämfört med valresultatet är det en ökning med 0,2 procentenheter.

Tillsammans får de tre regeringspartierna nu 47,5 procent av rösterna jämfört med 54,3 procent i valet. Det hade ändå räckt till att behålla majoriteten i alltinget på grund av den ojämna mandatfördelningen mellan valkretsarna och två partier som inte klarar femprocentsspärren.

Det är dock 49 procent som uppger att de sympatiserar med regeringen - en ökning med hela 4,7 procentenheter jämfört med förra mätningen som var den sämsta under Katrín Jakobsdóttirs tid som statsminister.

Mätningens stora vinnare är Piratpartiet som nu får 16,1 procent - vilket gör dem till tredje största parti. Ökningen i den här väljarbarometern är 1,4 procentenheter. Sett till valet är uppgången hela 7,1 procentenheter.

Samtidigt är detta ett mönster som har börjat känneteckna Piratpartiet. Partiet ligger ständigt högre i opinionen än i val - vilket tyder på att partiet alltjämt har svårt att få sympatisörerna att faktiskt gå och rösta.

Socialdemokraterna får 13,7 procent - en nedgång med 0,4 procentenheter sett till föregående månad men 3,8 procentenheter över valresultatet.

Renässans får 6,7 procent - en tillbakagång med 2,8 procentenheter sett till förra månaden och 1,6 procentenheter under valresultatet.

Det sjunde partiet som klarar femprocentsspärren till alltinget är Folkets parti som får 7 procent - vilket är oförändrat sett till föregående mätning men 1,9 procent lägre än i valet.

Däremot ligger Centerpartiet alltjämt under spärren med 4,6 procent. Jämfört med förra mätningen är det en ökning med 0,3 procentenheter men jämfört med valet en minskning med 0,9 procentenheter.

Islands socialistparti får 4,1 procent - vilket är samma siffra som i valet hösten 2021. Stödet sjunker dock med 0,9 procentenheter och partiet hamnar därmed under femprocentsspärren.

Här kan du läsa mer om valresultatet hösten 2021.

Reykjavíks klassiska korvkiosk höjer priset igen

En varmkorv med allt på kostar nu 600 isländska kronor på Bæjarins beztu pylsur i Reykjavík. Priset har höjts med 50 kronor - och det är bara tio månader sedan den klassiska korvkiosken senast höjde priserna. Guðrún Björk Kristmundsdóttir, ägare och vd, säger i Fréttablaðið att skälet är de ständiga höjningarna från leverantörer och stigande löner.

Bæjarins beztu pylsur är ett av de äldsta företagen i centrala Reykjavík. Korvkiosken grundades redan 1937 och har sedan dess varit ett lika givet inslag i stadsbilden som ett självklart stopp för en billig lunch, ett snabbt mellanmål eller en bit nattmat på vägen hem. Med åren har den också blivit något av en turistattraktion.

Men Bæjarins beztu pylsur fungerar också som ett slags mätare på läget i den isländska ekonomin. Traditionellt har ägarna ganska sällan höjt priserna. Ofta har de legat still i flera år trots att kostnaderna har stigit.

De senaste åren har prishöjningarna kommit tätare. I november 2020 höjde Bæjarins beztu pylsur priset för en varmkorv med allting på - ein með öllu - från 470 till 500 isländska kronor. I juli förra året sattes priset till 550 kronor. Och nyligen höjdes det på nytt till 600 kronor.

Inom loppet av ett och ett halvt år har priset alltså stigit med 130 kronor. De senaste höjningarna har ledningen motiverat med stigande löner, höjda kostnader från leverantörer och plastskatt på engångsartiklar.

Även andra priser har blivit dyrare. I somras började Bæjarins beztu pylsur ta 300 kronor för en burk läsk jämfört med tidigare 270 kronor.

Ein með öllu - en varmkorv med de klassiska tillbehören senap, ketchup, remouladsås samt rå och stekt lök - kostar nu 600 kronor. Guðrún Björk Kristmundsdóttir, ägare och vd för Bæjarins beztu pylsur, säger i Fréttablaðið att prishöjningen är en konsekvens av stigande kostnader för företaget:

"Prishöjningarna beror naturligtvis på de enorma kostnadsökningar som det har varit på sistone liksom lönehöjningar. Alla varor har stigit över hela linjen och har varit på väg uppåt sedan före årsskiftet. Vi går bara i samma spår som andra."

Bæjarins beztu pylsur finns i dag på fyra platser i Reykjavíkområdet. Islands billigaste varmkorv finns som tidigare på Ikeas varuhus i Garðabær. Även där har den dock blivit dyrare. Nu kostar en korv 195 kronor - och för 295 kronor går det att få en varmkorv och en läsk. Samma meny på Bæjarins beztu pylsur går alltså på 900 kronor.

Här kan du läsa mer om priserna på Bæjarins beztu pylsur.